Abstrakt eller konkret utbildning, vilket är bäst?
I den roll som vi har idagsläget så kommer vi ofta in på frågor kring hur den ultimata utbildningen är. Det som verkar vara en stor källa till diskussioner är om en utbildning kring ledarskap skall vara konkret eller abstrakt. Med konkret utbildning så brukar det menas metoder, modeller , femstegstrappor eller punktlistor. Det brukar talas om verktyg som direkt kan omsättas praktiskt i arbetet.
Med abstrakta utbildningsmoment så brukar det avses filosofiska funderingar såsom ”Hur engagerar du dina medarbetare?” eller ”Hur hanterar du en yrkesmässig konflikt med en medrbetare som samtidigt befinner sig i en livskris?”.
Vad det gäller den uppfattningen av vad som är abstrakt och konkret så märker jag av en polarisering mellan olika grupper av deltagare. Några deltagare kommer in på ledarskaputbildning med en föreställning om att de kommer få ett häfte med kantiga modeller som skall göra dem till ledare. De betraktar ledarskap som om det är ingenjörskonst där färdiga ekvationer finns för att möta individer och uppnå resultat. Kanske är det inte så konstigt att de har denna uppfattning då många andra kurser som handlar om yrkeskunskaper är på detta viset. Jag var själv på en kurs i projektledning enligt PPS-metoden där vi tillbringade en vecka med att studera olika diagram och formulär. Det som slagit mig är dock att även om vi lär oss en metodik utantill ner på detaljnivå så är den metodiken fortfarande bara ett verktyg. Oavsett hur bra en hammare är så kommer den inte skapa underverk om snickaren är otränad(eller obegåvad).
Projektledning och processmetodik är yrkesområden där det kryllar av människor med tunga certifikat men som HELT har missat den abstrakta delen av skolan(som min kollega uttryckte det så har de missat att ordet ”projektledning” slutar på ”ledning”). Hur styr vi ett projekt där alla projektmedlemmarna gör passivt motstånd för att de känner sig överkörda och detaljstyrda? Hur skapar vi ett engagemang och en känsla av tillhörighet som gör att våra medarbetare levererar till 100%(och kanske mer)? Denna typ av frågor finns det ingen metod som täcker. Även med högsta certifieringen inom vilken projektmetodik som helst kan jag helt missa detta. Det som kommer att påverkas är istället de resultat som jag eftersträvar, fast i negativ tappning.
Dessa mjuka faktorer är vad jag anser är den abstrakta delen av ledarskap. Jag gillar att tänka i metaforer för att uttrycka komplexa saker. Jag skall försöka förmedla min bild utav vad ledarskap är för mig.
Tänk dig att yrkeslivet är som ett stort vidsträckt hav. Här och var så finns det flytbojar. Dessa flytbojar kan vi klamra oss fast vid för att vila och hämta andan. I den bemärkelsen så är dessa bojar de metoder och modeller som finns. Bojarna är konkret kunskap som är fyrkantig i sin natur och som hjälper oss att strukturera. Att kunna ITIL kan vara att hänga fast vid en flytboj. Själva förmågan att kunna simma däremot är det som är den abstrakta delen av vår kunskap. Här ryms insikt om vad en konflikt är, hur människor påverkas av förändringar eller hur gruppdynamik påverkar en grupps produktivitet.
Avslutningsvis så tror jag att ingen ledarskapsutbildning värd namnet är enbart konkret till sin natur. Konkret information är ofta direkt applicerbar i verksamheten. Det abstrakta är mer av en ständig tankeprocess som föds och som följer den som presenterats för den genom livet. Det konkreta och det abstrakta är varandras Yin och Yang i lärandet och vi behöver dem båda.
”Om allt man har är en hammare , så tenderar man att betrakta alla problem som om de vore spik”
-Maslov