Alla verkar hylla feedback. Jag uppfattar det som att vi har högst olika uppfattningar om vad bra feedback är.
Blicken flackade inte. Rösten var fri från darr när han gav mig kritik: ”Jag tycker att den här utbildningen innehöll mest gammal skåpmat. Övningarna var tunna och intetsägande. Jag upplevde inte att du var trovärdig. Det mesta du talade om har jag redan hört på tidigare kurser” Jag blev häpen. Detta var min första dag som utbildare inom ledarutveckling. De övriga deltagarna hade tagit med i sina beräkningar att jag var grön. Därför sa de en massa snälla saker. Den här raka kritiken kom därför som en blixt från en klar himmel. Men det var inte över.
Sen fortsatte han. ”Förresten, det du nämnde om generationer, det kändes verkligen fräscht. Det skulle jag vilja veta mer om” Och på den vägen fortsatte det. Jag blev inte mindre engagerad i det jag sysslade med även om mitt ego fick några blåmärken. Jag gick hem och reviderade innehåll och utförande. Några år och sex böcker senare vet jag var denna kritik tog mig. Vänlig tandlös feedback ger inte mycket att bygga på.
Att ge hård kritik kräver mer kärlek än att ge snäll kritik
Ändå blir människor som min kritiker impopulära. De bidrar inte till ryggdunkarkultur utan kan gå sin egen väg, med en självständig tankeprocess. Det han kritiserade denna dag blev det som jag nu räknar som mina styrkor. Jag hade aldrig nått vidare bara på glada tillrop. Att få feedback, ärlig, rak och genomtänkt sådan är det mest utvecklande som finns.
Vi lever i en tid genomsyrad av Ernst Kirschsteiger och hippie-tankar på att vi inte skall värdera varandra eller varandras insatser. Istället för att säga vad vi tycker när kollegan skrivit en riktigt dålig Science Fiction-roman, så säger vi ”Vad tycker du själv?”. Jag målade en tavla för några år sedan. Jag frågade min vän vad han tyckte. Vännen (proffessionell coach) tittade lite nervöst och sa sen ”Hur…hur känner du själv?”. Fuck that! Frågar jag vill jag veta. Kritik är kapital för att bli bättre. En bok som heter ”Ta skit och gör guld” av Annika Malmberg, ramar in hela detta blogginlägg med enbart sin titel.
Ifall den som efterfrågar feedback brinner för sitt område finns det ingen anledning att linda in saker. Finns där ett engagemang i botten kommer även svidande kritik att bli byggstenar till förbättring. Byggstenar som vederbörande kan bygga sin kompetens med. Människor med riktiga talanger skapas inte i en skyddad verkstad.
Att uppriktigt och underbyggt kritisera är att ge kärlek
Ja, visst så är det!
Tyvärr så krävs det att den som lämnar, som du kallar det ”hård kritik” har en mottagare som kan ta var på den, och inte omedelbart gå till attack.
Jag håller fullständigt med dig att våga konfrontera, ge ”hård kritik” är minst lika kärleksfullt som uppmuntrande. Skillnaden är den att minst 80 % av alla chefer backar ut här. Resultatet blir att medarbetaren får en dålig uppfattning om sin prestation och missar den utveckling som annars kunde kom av att få del av den svåra feedbacken.
Stefan Gunnarsson har, tycker jag, på ett bra sätt beskrivit nyttan med feedback i sin bok, ”Professionell feedback – Medvetan Mötens Magi”.
Rolf tack för ett synnerligen klokt och välformulerat svar på mitt inlägg. Kritik, feedback, återkoppling och synpunkter, ord som rymmer så vansinnigt mycket underliggande värderingar. Att ge feedback är lika svårt som att ta den. Läste att vi rent psykologiskt strävar efter att hålla fast vid vår självbild även om den är negativ. Det gör alltså mer ”ont” att förändra sig än att acceptera en negativ självbild. Därför har människor ibland en tendens att slå bort hyllningar ”äsch den gamla trasan” eller ”jag hade visst tur” blir kommentarer vi skyler oss själva med.
Hård kritik är något som vi ofta tror att andra är känsligare för än vad de i själva verket är. Ditt tips om Stefan Gunnarssons bok tar jag med mig. Tack!