Den oväntade sanningen om hur du känner igen talang

När HR-specialisterna Towers Watson analyserade beteendet av talanger i arbetslivet kom de fram till en sak som kan verka motsägelsefull. Efter att ha talat med 12 000 topp-talanger fann de en återkommande attityd som förbryllade dem.

Den första insikt de fann var att talanger generellt hyser enbetydligt positivare bild av sin roll och sin arbetsgivare än de övriga på företaget. Detta kan tyckas vara helt i linje med förväntningarna. Den andra attityden de fann kräver dock en djupare förståelse.
Fundera på detta:

Är du den där personen som kokar när entrén till kontoret för tusende gången är belamrad med omslagspapper som blåst dit från Subway på hörnan? Blir du förbannad när virusprogrammet går in varje timme och skalar bort sekunder av den tid som du effektivt kan arbeta på din dator? Är det du som knyter handen (hårt) i fickan när din chef använder material du skrivit utan att berätta vem som är upphovsman?
Är du beredd att ta till handgemäng när din VD skaffar en porsche som tjänstebil trots att han nyligen gått ut med varsel om uppsägningar som följd av vikande intäkter?
Listan kan göras oändlig om den skulle inbegripa alla källor till irritation som dyker upp under en vanlig arbetsvecka.

Ifall du inte är personen ovan, känner du kanske en sådan. Det är en person som verkar ha lätt för att fånga upp saker som stör dennes bild utav den perfekta arbetsplatsen. Ibland kan det tyckas som att denna person inte är kapabel att ”släta över”. Denna terrier verkar inte kunna släppa saker utan att ventilera dem (ofta högljutt). Människor som dessa blir lätt stämplade som bråkstakar och rebeller. Ibland beskylls de för att ha en demoraliserande effekt på sin omgivning.

Märkligt nog är detta det andra drag som Towers Watson fann återkommande hos talanger. Talanger är nämligen den som är mest positiva och mest kritiska till sin arbetsgivare.
Förklaringen till denna ”ilska” står att finna i engagemang. För tänk på det så här:
Den värsta medarbetaren är inte den arga.
Den värsta person du kan ha anställd är den apatiska. Det är de apatiska som sällan ger något annat än det deras rollbeskrivning kräver. De sitter inte uppe halva natten för att skriva ned förbättringsförslag som kom till dem precis innan de höll på att somna in. Apatiska människor fyller en stol och byter tid mot pengar. Både ilska och glädje kommer däremot från ett starkt engagemang. Du kommer inte att vara arg på den arbetstid du förlorar genom viruscanning ifall du inte genuint brinner för att leverera. Du kommer inte att vara arg för att entrén är nedskräpad ifall du inte vill känna dig stolt över din arbetsplats. Ifall du blir arg, bryr du dig. Det är en universalregel som kan appliceras på relationer både i och utanför arbetet.
När McEnroe knäckte sitt rack över knäet var det en handling av ilska, men också en manifestation av ett otroligt engagemang och en affektiv passion för sporten. När Stenmark väste ”åk själv din jävel” till den kritiske journalisten var det av precis samma anledning.
Riktiga talanger blir förbannade på det som svärtar deras bild utav arbetsplatsens ekosystem. De blir förbannade därför att de brinner för arbetet. De som skriver de mest svavelosande utvärderingar och de som konsekvent tackar nej till ytliga företagsevenemang är kanske värda att titta närmare på med nya glasögon. Leta reda på den argaste jäveln på ditt företag och dyk huvudstupa ner i dennes ilska tills du förstår var den kommer ifrån. Risken är att det är en supertalang du har funnit.

Notis: Visst finns det sura människor som bara är just sura (av outgrundlig anledning brukar de gilla brittisk fruktkaka). Urskiljningen handlar om att ignorera de som har ilskan som en bakgrundstapet och istället finna de som har en lika stor potential att vara uppskattande som för att vara kritiska.

“En människa är så stor som de saker som gör henne arg”
– Winston Churchill

Du följer mig på Twitter här