Någonstans i Gobiöknen gjordes en förbryllande psykologisk upptäckt på 20-talet. Idag anses denna upptäckt vara extremt betydande när vi talar om begåvning/fallenhet/talang. Kanske kommer den även att ändra på hur du ser på dina egen förmågor?
Tänk dig att du har ett mentalt fångstnät. Detta fångstnät är något du automatiskt kastar ut i alla situationer du befinner dig i. När du sedan drar tillbaka nätet har information fastnat i maskorna. Denna information respresenterar det du upptäckt och memorerar. Tänk dig nu att du har flera olika fångstnät. Dels har du ett fångstnät för att fånga information som berör arkitektur vilket har enorma maskor och därför bara fångar stora sjok av information. Du har ett annat fångstnät som berör bilar och detta fångstnät har mycket täta och små maskor. Tänk dig nu att du tar en genväg till arbetet en dag och korsar en parkeringsplats för att ta dig fram till byggnaden du arbetar i. ditt arkitekturnät kommer att fånga bara mycket grov information ”Det fanns en stor röd tegelbyggnad nära parkeringsplatsen”. Däremot kommer ditt bil-nät att hämta in massor med information utan att du ens försöker få in den. Du kommer att minnas vilka bilar som stod på parkeringen och massvis av detaljerad information om dessa. Det kan i exemplet uttryckas som att du använder två olika minnesbanken för denna information eller hur?
Gobiöknen då?
Det visade sig av en slump att en typisk fåraherde i Gobiöknen kunde identifiera kring tvåhundra olika får enbart genom deras utseende. Den förbluffande upptäckten var att de just i kontexten ”får” hade en makalös förmåga att fånga in detaljerad information som gav dem denna möjlighet att särskilja fåren åt. Psykologen Frederic Bartlett kom att kalla upptäckten för Schema och definierade ett schema som ”en struktur för att hämta in och spara en viss typ av information i världen”. Vad Frederic upptäckte var att det inte finns ”ett universalminne” utan att varje människa i själva verket har många olika schema och att dessa hela tiden är under uppbyggnad. Betänk exempelvis hur vi lär oss att dricka vin. De första gångerna vi dricker vin kan vi knappt känna skillnad på om det är rött eller vitt ifall vi inte ser flaskan. Efter åratal av vindrickande kan vi dock känna syra, fyllighet och toner av vanilj i samma vin som en gång i tiden var ett anonymt rödtjut. Mycket i livet funkar på detta viset.
Att ha ett dåligt minne för siffor, för namn eller musik handlar alltså inte om minne egentligen utan om ett outvecklat schema. Även en sådan företeelse som lokalsinne handlar egentligen om att ha ett schema för att fånga in information om landmärken i relation till väderstreck och avstånd. Kort sagt så är den kognitiva verklighet som vi upplever en direkt konsekvens utav de schema vi har. Ju mer utbyggda våra schema är desto mer uppfattar vi av världen. Fördelen med många spridda schema (typiskt för tusenkonstnärer eller generalister) är att det skapar kreativitet genom korsreferenser mellan schema. Att ha få men väl utvecklade schema (den klassiska specialisten) ger en förmåga att hantera komplexa sammanhang genom färdiga mallar (såkallad kristalliserad intelligens). Ett schema kan utvecklas extremt mycket. Ett exempel: En vanlig människa kan hålla ungefär 7 siffror i huvudet. Psykologer har fått ”vanliga” studenter att minnas närmare 80 siffror enbart genom att träna upp deras schema för siffror.
Det är pågrund utav outvecklade schema som vi ibland tycker oss att ha svårt att särskilja mellan människor av en etnicitet som vi inte är vana vid (”Eskimåer ser lika ut”).
Kopplingen till talang-begreppet är att människor som är skickliga på något har ett stort schema specifikt för det som är deras område. Skickliga tennisspelare kan exempelvis förutse var den inkommande bollen kommer hamna genom att blixtsnabbt tolka schematisk information om motståndarens placering höfter, fötter och grepptekniken runt racket. Detta är information som en oinitierad spelare inte avkodar eftersom dennes schema är för ”grovmaskigt” för att fånga in den informationen.
Det finns stormästare i schack vilka kan minnas tiotusentals positioner och spela mot dussintals motståndare samtidigt. Därefter glömmer de sina bilnycklar i foajén. Vi imponeras ofta av ett specifikt schema som någon har för något (”Vilket fantistiskt sifferminne du har!”) och tar för givet att detta gäller andra förmågor med vilket, inte är fallet (”Men minns du inte mig? Jag donerade faktiskt en njure till dig”).
Som jag ser det har man ett ”rikare” liv ju fler och större schema man odlar eftersom det ger mer intryck vid varje givet tillfälle. Du får helt enkelt mer detaljer i den bild som din kognition målar för ditt inre öga.
Positivt är att våra schema är något vi själva underhåller och utvecklar. För att bygga schema behövs uppmärksamhet och fascination. En konstnär uttryckte hemligheten bakom sin konst på ett sätt som även beskriver tillväxtfaktorn för att bygga sina schema. Hans råd var helt enkelt följande:
”Var fascinerad”