Jag satt precis och skakade sönder på ett flygplan över Ängelholm. Genom turbulensen lyckades jag ändå läsa ett antal sidor i en intressant och faktaspäckad bok som heter ”Generation Me”. En av de kapitel som ingår i boken belyser hur barnen på 90-talet uppfostrades på en våg av ”du-är-fantastisk-oavsett-om-du-kommer-sist”-mentalitet. Denna filosofi förespråkade att inte bedöma barn ifrån det de gör utan ifrån den de är. Det är även härifrån som ”jag kan bli vad jag vill om jag bara anstränger mig!”-attityden föddes. Som en konsekvens av denna trend har barn födda på 90-talet generellt sett en extremt hög självkänsla, faktiskt på gränsen till narcissism ibland. I en undersökning svarade exempelvis 32% av Gen Y att de ansåg att ”de borde vara har varit med på den första livbåten ifall de var på Titanic (källa: San Diego university of psychology). Det som jag fastnade för specifikt var en studie där Generation Y fick skatta sina egna förmågor. Det visade sig att 70% av eleverna ansåg att de var bland de 10% som presterade bäst. Intressant eller hur?
En liten followup-notis kring det där med hög självkänsla är att det uppdagats att människor med hög självkänsla inte nödvändigtvis presterar speciellt bra eftersom de gillar sig själva lika mycket vare sig de får framgång eller inte (vilket ger svaga incitament för att anstränga sig). Hög självkänsla kan alltså ha effekten att du släpper taget fortare än de som lägger in en portion av sin självskattning i hur väl de lyckas. Kinesiska ungdomar (märkta av såkallad tigerparenting) har generellt sett en låg uppmätt självkänsla. Däremot presterar de genomsnittligt bättre än västerländska studenter på nästan allt. En av anledningarna tros helt enkelt vara att de försöker hårdare för att ta höjd för en lägre självkänsla. Det finns uppenbarligen flera sätt att förhålla sig till självkänsla och självförtroende. Generationsforskaren Neil Howe driver en teori kring att alla generationer möter en livskris någon gång i livet (Generation X anses ha haft sin kris under de första tjugo åren av sin vistelse på Jorden). Howe påstår att Generation Y möter sin livskris just efter sina första tjugo år, när de kommer ut i ett arbetsliv som inte delar ut medaljer enbart för att man dyker upp.
Organisationsutvecklare och författare med pazazz
Visst, mycket intressant och otroligt viktigt!
Vad är det egentligen som är självkänsla och självförtroende i de här exemplen? Ofta beskrivs självkänsla som att ha ett egenvärde som inte är beroende av prestation. Men att 70% tror att de är bland de bästa 10%, så har man ju huvudsakligen vaggat in sig i en skev verklighetsuppfattning, blivit lite narcissistisk.
Att vilja vara med på den första livbåten från Titanic är inte en hjälteroll. Men visst är det en överlevarroll som på ett sätt är mycket naturlig, speciellt i ett såpass ovanligt skarpt läge. När jag tittar på vår nuvarande Titanic-kultur som bygger på att man ska acceptera exponentiell tillväxt och accelererat uttag av naturresurser mm, så konstaterar jag att ungdomar inte är så proaktiva för att hitta livbåtar.
Är jag orättvis nu?
F ö har en allegori om just Titanic och att ”hänga med rätt människor”, i början på min hemsida.
Hej Jackie, jag såg din jämförelse med Titanic och förändringsarbete, mycket intressant koppling. Jag avundas att du lyckas skriva så korta men kärnfulla inlägg. Det är alltid min ambition att skriva kort men det slutar annorlunda =/
hmm