Geert Hofstede har tidigare nämnts på bloggen. Han har arbetat med att beskriva hur olika kulturer förhåller sig till varandra på olika kulturella skalor. En skala som är intressant att känna till är det som Geert kallar för maktdistans. Maktdistans är en skala som handlar om hur nära vi anser oss vara till beslut och beslutsfattare. Som svenskar så har vi en väldigt låg maktdistans och placerar oss på 68:e plats av de 74 länder som var inblandade. Vad detta innebär är att vi har en naturlig förhållning till makt som är väldigt demokratisk. Vi värdesätter mjuka egenskaper före formell bakgrund i många fall. Konsensuskulturen är vår högborg. Vi tror på ärlighet som den främsta dygden och vi litar på andra människor som en grundläggande utgångspunkt. Vi är ofta självgående och hittar uppgifter samt lösningar till dessa med egna åtgärder. Vi anser att vi bör vara involverade i beslutsfattande. En chef bör rådfråga sina anställda innan denna fattar beslut som berör dem. Det är också här som vi tenderar att göra ett filosofiskt misstag. Vi sneglar med medlidande på länder som har en väldigt hög maktdistans (exempelvis Malaysia och Indien) där människor inte kan påverka beslut. Detta är länder där det finns en stor skillnad i status mellan en chef och en underordnad medarbetare. Det märkliga är att dessa människor inte nödvändigtvis ser sig själva som ”förtryckta”. Det är istället som så att de tycker att chefens jobb är att fatta beslut. De är glada över att slippa vara en del av beslutsprocessen. Här är några kännetecken för maktindex.
Högt maktindex innebär:
Chefen förväntas fatta beslut ensidigt.
Vi går inte ovanför vår chef med våra åsikter. Det finns en chain-of-command som vi respekterar.
Organisationer har tydlig hierarki.
Idealchefen är en välvillig autokrat.
Människor gör vad deras överordnade säger till dem.
Ansvar är något som undviks
Typiska länder med högt maktindex: Malaysia, Slovakien, Kina, Indien
Lågt maktindex innebär:
Vi förväntar oss delaktighet i beslut. Inget som berör oss skall fattas ovanför våra huvuden.
Vi går till vår chefs chef ifall vi inte får gehör.
Organisationer är platta.
Idealchefen är demokratisk, mjuk, kreativ och förändringsbenägen.
Människor är självgående och söker sig till nya arbetsuppgifter.
Människor tar på sig ansvar självmant.
Typiska länder med lågt maktindex: Sverige, Danmark, Israel
Ingelhart och Welzel har forskat kring olika länders värderingar och det intressanta är att Sverige ligger högst upp i högra hörnet – mol allena. Vi har alltså extrema värderingar i Sverige jämfört med andra länder. Detta i kombination med etnocentrism (som de flesta av oss ”lider” av) gör att vi såklart tycker att vi har rätt och alla andra har fel…
Självklart kommer detta reflekteras i ledarskapet. Jag önskar dock att man kunde gå ifrån den individfokusering på ledarskapet som fortfarande är så förhärskande.
Se: http://www.worldvaluessurvey.org/
Hej Charlotte, jag har stött på worldvaluesurvey tidigare eftersom jag älskar den typen av undersökningar. Även Kairos future har gjort intressanta studier till hur vi förhåller oss till saker i tillvaron över olika delar av jorden som jag kan rekommendera (finns bla en app man kan ladda ner till sin iphone och testa hur olika påståenden besvaras av människor ifrån olika kulturer). En av de saker som jag minns som fascinerade mig mest är att människor i öst som regel tycker att de har tillräckligt mycket av både tid och pengar. Hur många i väst skulle säga så?
Det är som du skriver komiskt att vi tror oss vara en ”medelsvensson” även globalt. Vi är den gyllenne medelvägen i våra egna ögon.