Jag funderar på en sak jag läst. Enligt Williams Strauss och Neil Howe har barns ”ensamma och oövervakade tid” minskat med 37 % mellan åren 1981 och 1997.
För mig låter det ju mycket orimligt att en sådan förändring inte skulle ge en märkbar skillnad. X generationen har alltså varit betydligt mer ensam än Y generationen.
Vad kan vara effekten av detta och hur märks den?
Är konsekvensen att sjuttiotalisterna blivit enstöringar?
Är nittiotalister bättre på exempelvis grupparbete?