Då och då kommer det mail till mig som är ganska udda. Det här fann jag i min inbox för några månader sedan:
”Jag är INTE introvert Linus Jonkman!!!
Detta har varit min fasta övertygelse tills alldeles nyss. Jag är ju inte en enslig psykopat som till slut tappar besinningen.
Sedan en dag i november kom min chef och sa att jag tillsammans med två andra skulle göra ett personlighetstest. Detta för att få fram en profil på hur våra kommande redovisningskonsultet skulle vara. Ja, det är det jag är, redovisningskonsult. Med förkärlek för moms och skatt, japp!
Anledningen till att de valde oss är att vi tydligen uppfyller ledningens önskemål på hur en bra redovisningskonsult ska vara.
Testet bestod av ett sedvanligt personlighetstest, ett logiskt test samt en intervju. Under intervjun började utfrågaren gäspa. Detta händer mig ofta när jag pratar om ointressanta saker, som mig själv. Kan även drabba mig när jag själv pratar. Har aldrig hänt när jag pratar om moms kan tilläggas.”
”Hur som helst avslutades testet och väntan på resultatet påbörjades. Resultatet skulle min chef och marknadsansvarige två dagar senare få presenterat för sig.
På väg hem efter att de fått resultatet presenterat för sig ringde chefen mig. På hans röst kunde jag höra att han var alldeles blek. Hur är läget frågade jag piggt. Eller egentligen inte, varför slösa min dyrbara tid på onödigt kallprat som man tydligen alltid ska påbörja och avsluta ett samtal med. Förr i tiden när jag jobbade mycket i telefon (fanns ingen mejl), gick det åt kopiöst med tid på alla dessa framkrystade ”hur är läget” hälsningar i början på samtalet. Om man var riktigt sjuk visste man inte heller var gränsen gick, dvs om det var ok att säga, nja jag är ganska sjuk. Eller om man alltid skulle svara, ”jodå helt ok och du då?” Vad är problemet med att komma till saken direkt?
Så jag frågade helt enkelt chefen ”läget?”, medan jag fortsatte jobba.
– Joo..jag har fått testet presenterat för mig…
– Jaha, och?
– det var ganska chockerande!
– jag lutade mig tillbaka och lyssnade, samt frågade, på vilket sätt menar du?
– testet är entydigt
– ja det var ju bra, sa jag medan jag började stressa upp mig för att jag inte skulle hinna med mitt planerade jobb
– tydligen är ni introverta och drivs av ångest
– hoppsan sa jag, det var spännande!
– Jaa jo men vi måste se över det här.
– Absolut svarade jag, och hoppades jag kunde fortsätta jobba nån gång.
Vi avslutade samtalet och pratade inte mer om det just då. Jag visste ju att jag inte var introvert, jag menar jag får lappsjuka om jag inte får träffa folk. Men de får gärna låta bli att störa mig, men gärna finnas omkring mig.
Ångest kunde jag förstå, det har vi alla inför alla deklarationsdatum, för att vi ska bokföra fel, för att vi ska deklarera fel o.s.v. Det värsta vi vet är att göra fel. Gör jag fel blir jag otroligt irriterad på mig själv.
Sedan kom då resultatet på papper.
Jag var solklart introvert! Inte bara lite över gränsen i mitten, utan väldigt tydligt introvert.
Kollegorna skrattade högt och sa ”sure”.. När jag sa att jag var introvert. Ingen trodde mig, papperet trodde de inte heller på, såg det som ett skämt. Även min oäkta fru skrattade högt! Det var bara döttrarna som inte sa nåt, de är för små för att förstå ordet introvert.
Sen fick jag min årliga åkomma. För mycket jobb och för mycket kaffe resulterar i kraftigt illamående och feber i 2-3 dagar.
Låg således hemma i soffan och tyckte hemskt synd om mig själv och lovade återigen att inte dricka kaffe nåt mer, bara blåbärsdryck.
När min oäkta fru och barnen kom hem så hade de med sig en bok. Jag blev förstås väldigt glad, då min nuvarande bok nästan var slut. Boken var INTROVERT den tysta revolutionen. Hon hade sett den i bokhandeln och tyckte det var så kul, med tanke på mitt test, att hon köpte den.
Jag var aningen skeptisk, då jag helst läser deckare med målande beskrivningar, men började läsa ändå. Måste läsa på kvällen för att rensa huvudet och det får inte vara ekonomiböcker. Då drömmer jag om redovisning hela natten.
Jag fastnade direkt! Bitarna föll på plats, pusslet blev komplett. Det är ju så jag är. Men jag höll emot ett tag, jag vill ju verkligen ha folk omkring mig, utom när jag vill vara för mig själv alltså, så riktigt introvert kunde jag inte vara.
Men bara en bit in i boken så föll det argumentet med. Så ok, jag ger mig. Känner mig t.o.m. lite stolt! Dessutom är jag ingen extrovert person som bara orkar med en pekbok.
Gillar också: ”den mängd alkohol som krävs för att jag ska dansa, skulle döda en genomsnittlig flodhäst”. :-)
Utöver det så är grupparbete bland det värsta jag vet! Finns inget som är så värdelöst och slöseri med tid som detta! Vem kom på grupparbete? De klurigaste frågorna löser jag i duschen eller när jag borstar tänderna, och detta gör jag helst inte i grupp…
Finns massor av fler saker jag skulle kunna skriva om detta ämne men detta mejl har jag redan skrivit typ 10 ggr i huvudet i väntan på att jag ska få tid över att skriva. Gillar inte när nån tittar på när jag skriver, så behöver få vara ifred alltså. De kan få läsa när jag är klar.
Dessutom har du säkert redan tröttnat innan du ens kom hit så varför fylla på med nästan lika mycket text till? Jag var bara tvungen att skriva av mig så jag slipper skriva mejlet en elfte gång i huvudet.
Den korta versionen: förbaskat bra bok, INTROVERT den tysta revolutionen! Tack!
/ Den motvillige konsulten”
Jag har fått mycket reaktioner och mail på denna bok. Det är oerhört värmande och smickrande. Som författare är återkoppling från läsare det värdefullaste som finns. När mail dessutom är så ohyggligt roliga som detta kände jag att det borde delas här på bloggen (har givetvis fått godkänt av den motvillige konsulten att göra så).
Ha ha ha, jag skrattar igenkännande – speciellt åt det där med grupparbeten. Det måste vara den värsta tortyr som någonsin uppfunnits.
Det är märkligt det där med att det fortfarande är så kontroversiellt att vara introvert. Att så många lägger energi på att både dölja det för omgivningen och förneka det för sig själv.
Jag är inte jätteintrovert, ligger på mitten mellan ambivert och introvert. Har gjort ett flertal av de tester som finns att tillgå och resultatet är detsamma. Men egentligen behövs inga tester för att fastställa att jag är en introvert person, jag har alltid laddat mina batterier i självsamhet. Ända sedan jag var barn.
Jag har vänner som försöker övertyga mig om att jag har fel, att jag visst inte är introvert. Jag brukar försöka förmå dem att läsa din bok Introvert – Den tysta revolutionen. Om de inte vill det överöser jag dem med citat ur boken. Den är suverän och tillgänglig även för den som inte har någon som helst psykologisk utbildning/kunskap i botten.
Haha!! Hög igenkänningsfaktor! ;)
När jag läste på högskola så skulle vi skriva b-uppsats i par. ALLA skulle vara 2 och 2.
Nope! Inte jag. Jag lyckades få dom att fatta att jag verkligen var TVUNGEN att skriva själv. Envis som en åsna. Men bra blev det :)
Hul, skriva text i en påtvingad parkonstellation, det är ju närmast som ett övergrepp! Skriver gör man ensam, till skillnad från många andra kreativa verksamheter som dans, musik, körsång osv.
Man kan bara skriva med en penna i taget, det är INTIMT, det är heligt, det är inget man visar förrän man är redo. Bra att du stod på på dig!
Tack för din bok. I över 60 år har jag trott det är fel på mig. Jag förstår nu att jag alltid omgett mig med extroverta personligheter, jag är gift med en, och jag har alltid avvikit i beteende. Eller, inte alls, jag har bara varit introvert! Äntligen kan jag bejaka min personlighet och enkelt avfärda ev. kommentarer med ett glatt ”men det är för att jag är introvert!”
Underbart! Känner igen mig i så mycket.
”Du är introvert” säger min chef leende till mig på vårt årliga medarbetarsamtal. Dock möter hon inte min blick vilket hon för övrigt aldrig gör när hon känner sig osäker.
Hon vet att vårt företag tycker det är jätteviktigt med mångfald och olikheter.
Tydligen gäller detta bara vissa olikheter och inte andra.
Jag hade lika gärna kunnat marsian.
Därför skrattar jag högt när jag läser ovanstående inlägg. Klockrent!
Och tack för boken om introversion Linus Jonkman. Gav mig mycket att läsa den.
Jag hade lika gärna KUNNAT vara marsian. Ska det vara.
Tack Hanna! =)
Hej Linus!
Tack för en bra bok. Jag är alldeles uppenbart introvert och har aldrig tänkt tanken. De flesta uppfattar mig nog som öppen och social.
Nu föll bitarna på plats! Nu förstår jag varför jag har trivts i rollen som chef för en liten stabil personalgrupp men känner mig högst okomfortabel när gruppen plötsligt (sammanslagning av två enheter) har blivit dubbelt så stor och mycket mer instabil. Jag har sagt upp mig, naturligtvis efter noggrannt övervägande.
Nu vet jag att det är okej att vilja vara ensam, att föredra en hemmakväll med familjen framför en kollegas påkostade 50-årsfest där det helt givet kommer att bli dans. En befrielse!
Med vänlig hälsning!
Låter så självklart för en annan.
Men det kanske det inte är.
Det här är humoristiskt hur ”normala” människor är.
Tack för att du skriver.. Just nu känner jag också mig som den ofrivilliga managern.. Jag har mycket kunskap och passar in i rollen för att ta strategiska beslut, men jag behöver sitta själv och tänka och är inte lika ”snabb” med att komma fram till en lösning jmf med en mer extrovert-befinnande person.. Haha
Det här bevisar de flestas okunnighet kring begrepp inom psykologin: får väl skylla på populärpressens tester och dåliga bloggar! Jaja, vad är väl en bal på slottet. . .
För ett tag sedan kom en kollega (som jag inte är speciellt förtjust i) och tryckte en bok i min hand och sa -den här måste du läsa! Artigt tackade jag för hennes engagemang samtidigt som jag tänkte säger du det du.. ja ja vi får väl se hur det blir med det.. Samma dag hade jag turen att få sitta själv på tåget hem och eftersom jag läser mycket och dessutom lever för hundar började jag bläddra i boken.. och jag kan bara säga TACK till min kollega som tryckte på mig boken och till dig Linus som skrivit den! Jag har skrattat och gråtit om var andra för att äntligen ha förstått och fått bekräftelse på varför jag är som jag är och att det är ok.
Boken är min bibel och jag kommer aldrig mer inleda någon som helst relation med en person som inte läst den.
Hej Linus, Själv är Jag både Introvert, HSP och Särbegåvad
och har hört att det ofta går hand i hand, Vad säger du om det?
Hälsningar Jerker!
Helt apropå introvert så anses det ju att särbegåvning och introvert gå hand i hand, Vad säger du om det hur kommer det sig? Jerker
Hej Linus, provade att testa om jag var introver, Ambivert eller extravert, Den visar att jag är Ambivert men det tvivlar jag på, För jag känner mig varken Ambivert eller Extravert, Men efter som jag är ganska Social introvert så kan nog svaret bli lite missvisande tror jag!