Jag minns en barndom när vi var hur fräkniga som helst utan att lägga någon värdering i det. Vi tänkte inte på vårt utseende, vi var för upptagna med att läsa Kalle Anka och vika papperssvalor. När du frågar en femåring vad hon önskar sig i livet är svaret ”en trädkoja”, inte ”höga kindben och ett symmetriskt ansikte”. Som barn värderar du inte ditt utseende. Du bara förutsätter att du ser rätt ut. Du förutsätter att du är vacker.
Drygt trettio år senare introducerar jag min vän för ett par jag känner. När paret går vidare viskar hon:
”Hon var snygg men han… var…eh… inte så snygg”
Hon tittar frågande som att det finns ett mysterium att lösa. Hennes reaktion bygger på uppfattningen att vårt värde bygger på vårt utseende. Därför upplever hon en obalans hos detta par som nu behöver förklaras med att han har mycket pengar eller liknande. Ett barn skulle aldrig tänka så cyniskt.
Minns du när du blev medveten om ditt utseende för första gången?
När du var liten tänkte du inte på utseende, Men som vuxen är det lätt att fastna vid vår reflektion i skyltfönstret. Många av oss funderar på var vi är på den där tiogradiga skalan.
Denna värdering är något vi fått lära oss.
Första förälskelsen kom när jag var sex-sju år. Flickan med tandgluggen på simskolan hade jag tittat på i smyg. Vid glasskiosken tog jag mod till mig och gav henne två utländska mynt och en vacker kiselsten (hon såg oförstående ut). Jag funderade aldrig på om jag var tillräckligt snygg för henne.
Som förälder funderar jag mycket på detta.
Dina barn är ju alltid oändligt vackra.
Det gör ont i hjärtat att konstatera att uppväxten kommer försöka beröva dem den känslan. Vår värld lär oss att utseende är en hårdvaluta.
Vi läser sagan om ankungen från fel håll.
Under uppväxten kommer de ögonblick som mejslar fram barns uppfattning om sitt eget yttre. Det sker en bit i taget. Klasskompisar tycker att ditt röda hår ser ut ”som en skogsbrand”. Äldre barn skriker att dina öron står ut och att ”du lyfter om du springer i motvind”. En välvillig moster tycker att du är ”ett benrangel”. Du lär dig att du har ett utseende och att andra värderar dig efter det. Det skall inte heller glömmas bort att vi som föräldrar oavsiktligt kan bli våra barns värsta kritiker. En vän till mig berättade exempelvis att hennes ätstörningar började efter att hennes mamma påpekat att ”Du har ju alltid varit lite mullig”.
De flesta av oss tappar oskuldsfullheten vi har naturligt som barn. Vi börjar tänka utseende och börjar att jämföra vår insida med andras utsida.
”It would have been difficult to have an ugly daughter” – Karl Lagerfeld
Från barnkalas till botoxparty
Alla får en skraplott i genernas lotteri. Beroende på utfallet kommer omvärlden i varierande grad att berätta att vi har fel och brister. Dessa fel kompenserar vi genom smink, frisyr och mode. Det blir förstås aldrig lika bra som photoshop och vi jagar därför ouppnåeliga ideal. Inte ens Kate Moss ser ut som Kate Moss. Utseende är för många det samma som status -något som berättar var vi står i förhållande till andra.
Trots evolution och storslagna framsteg har vi skapat ett samhälle där vi tänker på vårt eget och andras utseende mer än någonsin tidigare. I en studie som Uppsalas universitet bedrev sa var femte sjuåring att de ville vara smalare. Dagens barn funderar tidigt på ifall de är vackra nog. Allt vanligare blir det att tjejer på låg- och
mellanstadiet vägrar gå till skolan utan smink.
Unga människor jämför sitt osminkade jag mot den retuscherade minutiösa perfektionen av ett professionellt reklamfoto. Det bäddar för problem.
Det har estimerats att en person idag kommer under en vanlig dag att se fler bilder på extremt vackra människor än vad deras farmor gjorde under hela sin uppväxt.
I Sverige uppger 70% av 18 åringarna att de ofta eller alltid laborerar med maten eller tränar för att förändra sin kropp.
I princip all mobbing handlar om en enda sak: utseende.
Detta skrämmer mig. Varför är vi så fixerade kring utseende? Vad är det som gör att vi dyrkar vackra kändisar (samtidigt som vi vill läsa om deras celluliter på löpsedlarna)? Idag ges random människor spaltmeter med utrymme där de kan berätta de mest orelevanta saker enbart för att de anses vara vackra nog att vara intressanta.
”Du är den vackraste kvinnan på gatan (beroende på vilken gata det handlar om)” -Jemaine Clement
Duckface och lotusfötter
Vi har en historia av utseendemässig terror som går tillbaka till tidernas begynnelse. Vårt släkte har brutit benen i fötterna på små flickor för att ge dem Lotusfötter. Från Sydafrikas apartheid till Nazityskland till Rwanda, otaliga tragedier har kommit för att andra sidan haft fel pigment, fel näsbredd, fel utseende. I alla tider har vi dyrkat de vackra, de upphöjda. Sköna Helena, Greta Garbo och Twiggy har fascinerat generationer. Män har kämpat för He-mans biceps, Hasselhoffs hockeykrull och Tammers indragna mage. Idag opererar vi in plastpåsar i kroppen för att få större rumpor. Genom Disneys filmer har vi också lärt oss att de goda är alltid vackrare än de onda. Utseende är människans äldsta kastsystem.
Allting klär en skönhet utom trekvartsbyxor
Psykologiska studier visar att vackra människor generellt bryr sig mer om sitt utseende än alla andra. Sannolikt kan det bli så för att de fått så mycket beröm för sitt utseende att det med tiden blivit en stor del av deras identitet. De är sitt utseende mer än andra. Det är därför också värt att fundera på vad som händer när din dotter får höra stup i kvarten att hon är ”docksöt”.
Samtidigt går det inte att ljuga. Skönhet öppnar dörrar. Vackra kvinnor kommer alltid in på klubbarna trots att de inte har åldern inne.
Arbetslivet ger ytterligare bränsle till utseendehetsen. Långa människor tjänar mer pengar än korta (300 kronor mer om året per centimeter). Blonda mer än brunetter, och smala mer än tjocka. Vackra människor bedöms ofta som trevligare och kompetentare i intervjusituationer. Detta beror på ett fenomen som kallas ”Halo-effekten”, vilken innebär att vi tror att vackra människor automatiskt har andra positiva egenskaper. De är roligare, smartare osv.
59-årige fotomodellen Janice Dickinson sammanfattar: Allt med mig är fejk (och jag är perfekt). Program som Extreme makeover normaliserar vår syn på plastikoperationer. Sedan 2000-talet har antalet plastikoperationerna formligen exploderat. 70% av den yngre generationen ser rent estetiska plastikoperationer som något positivt.
Vad är vackert?
Över jordklotet finns flera gemensamma nämnare för vad vi tycker är attraktivt. Vi bedömer ett ansikte på en tiondels sekund och det har visat sig att spädbarn tittar längre på vackra ansikten.
Att vi kan uppskatta skönhet betyder inte att vi skall fästa all vikt vid den. Det finns ingen biologisk grund att göra så. Vackra människor har inte bättre hälsa och inte högre IQ. Utseendet är yta och för att veta vilka tomater som är bäst måste du klämma på dem.
En vacker sanning som är vetenskapligt validerad: När någon har bra personliga egenskaper stärker detta deras skönhet för oss, vi lär oss se kvaliteter. Kort sagt, människor du älskar är vackra.
Utseenderegimen kan försvinna med denna generationen av barn
Utseendehetsen kan försvinna. Det kräver att vi vuxna tar ansvar. Aktiva val kan ge en förändring till det bättre. Några saker som jag själv tänker jobba med blir:
-Att behandla skönhetsprogram som videovåld.
-Att inte skicka förstaklassare till skolan med smink.
-Att inte berömma eller kritisera mina barn för deras utseende.
-Att prata så lite som möjligt om mitt eget eller andras utseende.
-Jag kommer prata med dem om mobbing och sviterna det ger
Ifall vi slutar att behandla utseende som det mest relevanta hos en människa kan våra barn få chansen att gå igenom livet och känna sig vackra hela tiden.
(Och ifall du får välja tycker jag att en schysst trädkoja alltid trumfar höga kindben).
”Ingen älskar någon för att de är vackra eller fula. Intelligenta eller dumma. Vi älskar för att vi älskar” -Honore de Balzac
Jag minns tydligt när jag blev medveten om mitt utseende och började känna att jag inte dög. Jag var 12 år. Om jag lyssnar på dagens barn så var jag egentligen ”gammal” när jag började tänka på det, oroa mig för det, lyssna på vad andra sa om det. Men det fick mig att må dåligt. Nu har jag i cirka 10 års tid långsamt jobbat mig bort från att tänka på mitt utseende. Och för varje steg mår jag bättre och bättre.
Jag förstår hur du menar. Jag upplever det som att det inte är något fel i att vara intresserad av sitt utseende. Problemen börjar när vi blir fixerade vi det. När vi hänger upp oss på att det viktigaste i hela världen är att ha en jämn vit tandrad eller synliga magrutor.
I takt med att självkänsla stärks så försvagas vikten av att värdera oss själva efter vårt yttre. Det är iallafall så jag upplever det
Vilken fantastiskt bra text! Tack.
Tack Anna-Karin! =)
Såå bra skrivet! Mitt liv blir bara bättre och bättre ju mindre jag tänker på yta (både min egen och andras). Arg i efterhand på att jag slösat ca 10 år av mitt liv på att bekymra mig över och hata mitt utseende, och låtit det begränsa mitt liv. Och kommentarer om utseende, om än komplimanger har ingen annan funktion än att lägga en värdering på dig utifrån din yta!
Jag gör ungefär som du, har lagt till en sak.
Ingen våg i hemmet.
Jättebra text. Genomtänkt klokt och insiktsfullt skrivet.
Ett barn tittar längre på ett vackert ansikte, står det i texten. Det stämmer säkert. Men ett barn föredrar också sin förälders ansikte och röst. En liten tröst att veta om. Jag kan inte låta bli att kommentera mina barns utseende genom att berätta för dem hur vackra jag tycker de är.
Tack från hjärtat för en välbehövlig text!
Tack Camilla =)
Väldigt tankeväckande! Kommer ta med mig orden om att varken kommentera mitt barns eller mitt eget utseende.
Tackar också för dina kloka tankar i din bok och är nyfiken på din nya bok.
Jag tycker det ar hel normal att bry sig hur man ser ut. For alla vill vara vackra, det ar hel normal och naturligt, och utseende ar inte bara del av identitet for vackra manniskor herregud. Det ar del av identitet hos alla, darfor fula manniskor lider av fulhet och ar missnojda hur dom ser ut. Manniskor ar visuela varelser och dom kan skilja vacker fran ful, och dom identifierar en del av sig med sina kroppar och sin utseende, so att hel ta bort att det amne finns och inte prata om det als, vill inte forandra vikt utseende har hos manniskor. Ingen som onskar att vara vacker tycker det ar allt som ar viktig hos an manniska, men det ar bade vitkig for pysket och identitet som inre! Manniskor ar 50 % inre och 50% ytre. So hur kan du inte forsta varfor man bryr sig so mycket? Om du ar inte nojd med en del av sjalv, du ar inte lycklig. Lat oss lara mansklig psykologi lite.
Gud gav oss ansiktet – vi gör uttrycket. Så sa en klok person till mig när jag var i 20-årsåldern och det har jag burit med mig och förmedlat till egna pch andras barn. Man blir vacker av att skratta, och av att promenera i regn! Det kan vara svårt att se det vackra i en persom som är destruktiv och skadar andra, och lätt att se skönheten hos en människa som är i harmoni med sig själv och sin omvärld.