Det är en regntung dag i november när allt känns Leonard Cohen. Blygrå moln skänker ett dystert dis när Jag lyssnar av meddelandet på telefonen. Rösten som talar har svårt att dölja sin glädje:
”Hej Linus, här får du en portion sol denna grå dag. Vet du vad? Vi har utvärderat föreläsningen du höll förra veckan. 98% av deltagarna gav högsta betyg! Jag hoppas att du sträcker på dig när du hör detta!”
Sträcker på mig gör jag direkt, men bara för att jag skyldigt inser att jag förfallit i min sedvanliga Gollum-pose vid datorn. Min nästa tanke är: ”Två procent gillade inte det. Hur lyckades jag stöta mig med dem? Skulle jag tagit den röda kavajen? Skämtade jag för mycket om tyskar?”
Min inre Mia Törnblom vill att jag tänker ”98%!” och sorglöst skjuter champagnekorkar omkring mig. Fast det vore inte jag. Min inre röst är inte som Mia utan mer som tre berusade Gordon Ramsay.
För jag är en sådan person som fokuserar på två procent. Jag är ofrivilligt passionerat självkritisk. Sen analyserar jag precis hela tiden mina prestationer. De tankarna är en snårig trollskog där jag ofta går vilse. Dessa två procent är min vita val. Detta är ett tydligt neurotiskt drag.
Vad är neurotiscism?
Förutom intensiv självreflektion är det typiskt neurotiskt är att reagera starkt på det som sker runt omkring dig och ofta med en pessimistisk tolkning. När kontorets Internet går ner: ” Ryssen kommer”. En diskret klökning från personen brevid dig på tåget: ”Nu kommer vinterkräksjukan”. Är du både introvert och neurotisk (vilket är vanligt) är din utsida oftast artigt oberörd när någon råkar nysa på dig medan din insida vill sitta i fosterställning och skrubba sig själv med klorin.
Typiskt neurotiskt är:
-Beslutsångest över små val. Du kan vela hur länge som helst på morgonen kring val av tröja.
-Du är på flygplatsen flera timmar innan planet lyfter och du kollar att du har passet med dig flera gånger i timmen.
-Du tolkar information avrundat neråt till närmsta tragedi. Internet och neurotiker funkar därför inte bra ihop eftersom varje symptom du googlar i slutändan alltid verkar vara cancer.
Neurotisk (precis som du)
Värt att tänka på: Alla människor har samma personlighetsdrag men i olika utsträckning. Ingen är 0% neurotisk (en sådan person skulle garanterat vara en episk skitstövel). Frågan är inte om du har neurotiska drag utan om hur mycket.
Psykologen Alfred Adler uttryckte det så här ”Neurotikern försöker hitta sin självidentitet likt en rastlös insomnier som ständigt vrider och vänder sig i sängen utan att finna en bekväm position”
Neurotiska drag är normalt sett kanske inte det första att skriva in i cv:et. Men, de skulle kunna beskrivas på andra sätt också. Tänk så här
När vi får våra framfötter om bakfoten
Jag har märkt flera bra sidor i det neurotiska:
Du försummar inte risker och har en plan B eftersom du nästan förväntar dig att saker skall gå illa (kvällskurserna i ryska – väl investerad tid). Med neurotiska drag kommer ofta en stor motivation och energi. Det är viktigt för dig att inte misslyckas (de där 2% skall bli häpna nästa gång!)
-Du blir sällan besviken eftersom du ändå inte förväntat dig framgång. Varje belöning är en glad överraskning. Du blir en Lycklig pessimist.
-Du blir inte nedkräkt på tåg eftersom du redan är tre vagnar bort.
-Du glömmer aldrig ditt pass och du missar aldrig ett flyg.
Jag tror att vi alla behöver tre berusade Gordon Ramsay ibland. Någon som håller oss på jorden och berättar att ”du ser ut som en baltisk sexförbrytare i den där frisyren”
En sida jag märkt är hungern att komma vidare. Eftersom du inte firar framgångar speciellt mycket får du tid över. Tid du investerar i att förbereda motgångar och att förfina det du gör.
Från mitt personliga perspektiv är det neurotiska anledningen till att jag är bättre på det jag gör idag än vad jag var för fem år sedan. Det är aldrig good enough.
Ett språkrör med järnrör
En framstående biolog påstår att alla djur är unika, men människan har något som gör oss ”unikigare”: Nämligen att vi kan ha en dialog med oss själva om våra tankar. Det finns en inre röst (Ifall den inre rösten kommer från din grannes hund kan det förstås bero på att du är galen).
Min erfarenhet är att när vi lär oss att resonera med den rösten blir alla personlighetsdrag styrkor. Förhållningssättet är hela skillnaden. Trots det neurotiska i mig är jag alltid stolt över mina nittioåtta procent även om det är de sista två som är mitt mål. Min inre dialog säger att: det är ok att inte få 100% men det är aldrig ok att inte försöka.
Fast detta inlägg handlar inte om neurotiscism. Det jag beskrivit är mina avigsidor. Jag är övertygad om att du har dina egna. Du har sidor av din person som du upplever som mindre smickrande. Det jag vill lyfta är att våra baksidor också är framsidor när de ses från rätt håll.
När vissa personligheter blir trendiga
Det är extremt viktigt att inte ryckas med i en nutidsanda där vi ser vissa personligheter som finare än andra. Jag har tidigare påpekat orimligheten i att extravert kopplas till karriär medan introvert kopplas till personer som Breivik. När personligheter behandlas som aktier då blir det problem.
Det är då vi börjar att försöka ”fixa” våra barn och lära dem att ta plats. Det är då vi spelar teater hela dagen i vår yrkesroll och bara kan vara oss själva i hemmet. Våra drag och särarter har komponerats biologiskt för att spela tillsammans i harmoni. När neurotikern reagerar på okända ljud som att de representerar något farligt förbättras chansen att överleva (samt risken att spetsa fel person på sitt svärd). Att ha ADHD och därmed förmågan att reagera mycket kvickt på instinkt har garanterat räddat många situationer. Att vara introvert och ha en ådra för reflektion har varit ovärderligt i andra sammanhang. Extravertas tendens att utvandra har fört oss till nya platser. Blygas försiktighet kring människor har varit en bra strategi för att inte få svärd igenom kroppen.
”Gud kastar inte tärning” som Einstein uttryckte det.
Olikheterna fyller ett viktigt syfte. Vi är Yin till andras Yang. Magnus till varandras Brasse.
”The kids are alright”
Alla personlighetdrag ger i rätt element en styrka medan de i andra situationer är svagheter. Kraften hos neurotiska drag känns till exempel uppenbar när det gäller kultur. Mycket konst och musik har skapats för att ventilera neurotiska funderingar (Plath, Allen och Dali var och är typiska neurotiker tex). När jag växte upp hade alla neurotiska människor med ett instrument samlats i en genre. Vi kallade det visst Grunge. Marcel Proust påstod att ”Allting storslaget i denna värld har skapats av neurotiska drivkrafter”.
Och det är intressant hur våra personligheter även har en sån effekt på hur vi motiveras. Jag har en dotter som bara dansar när någon tittar och en son som bara dansar när ingen tittar.
Så gå en mil i någons skor innan du kritiserar dem
(för då är du redan en mil bort och du har deras skor).
Men framförallt så får du då en förståelse kring vem de är och hur de ser på tillvaron.
Och är det en enda gärning som ökar vår tolerans emellan oss människor, så är det just förståelse. Det är omöjligt att hata någon som vi förstår.
Personlighetsdrag och forskningen kring dem har varit min passion länge vid det här laget. Oavsett hur utåtriktad, inåtvänd, neurotisk, blyg, reaktiv eller impulsiv du är finns det en mening med att du är det, det är inkodat i ditt DNA, det styrs av dina hormoner. Det är inget som kan fixas eller bör fixas. Du är den du är. Min övertygelse är det jag säger till mina barn innan de somnar varje kväll:
Du är precis som du skall vara
Exakt, allt är som det är meningen,i stort och smått. Men just tankarna om tankarna fyller huvudet ibland,lite onödigt mycket..
Tankarna om tankarna, vilket bra uttryck. Bara en riktigt introspektiv neurotiker kan väl ha kommit på ett sånt uttryck =)
Mycket möjligt..
Metakognition har jag för mig att det heter, insikt om ens egna tankar. Djuuuuupt! ;D
…alltså… tankar om tankar… Jag tycker sådan tänkande motsäger tanken att introversion är en liten styrning åt Asberger eller autism (utan att vara så pass att det kan bli en diagnos). (Jag har läst om det lite varstans på nätet och har ingen ordentlig rapport att hänvisa till. Jag vet inte om det finns en. …men jag har fått intrycket av att det finns en så´n uppfattning. Är det riktigt, tro?) Att tänka tankar om tankar är, i alla fall för mig, att reflektera över mina tankar i förhållande till omvärlden och andra människor – vad andra menar och vill och inse att det finns flera faktorer som spelar in i hur de kommunicerar – deras personlighet, situationen, erfarenheter och förutfattade meningar mm… och detsamma för egen del. Man förstår andra bra men håller fler möjligheter öppna och undviker helst att fastna vid scenarior utan mer info som bekräftar. Är det kopplat till introversion att tänka så eller beror det på annat? Som jag förstått det så har personer med Asberger eller autism problem med att kunna se saker ur andras synvinkel. …så… i alla fall den delen med ”tankesnurrandet”/”ältandet” av tidigare möten rimmar inte alls med styrning åt de diagnoserna. Tvärt om. …. enligt mina tankar om tankar. ;)
Precis vad jag behövde läsa just nu.
Ett projekt blev inte så bra som jag ville och jag har kritiserat mig till döds de senaste dagarna.
Nu sitter jag och ler igenkännande och tänker på vad erfarenheten har lärt mig istället.
Linus Jonkman, jag älskar din bok och dina artiklar!
Efter att i många år grubblat över vad det är för fel på mig som trivs så bra i mitt eget sällskap så har jag äntligen fått klart för mig att det är okey. Att det är en fråga om läggning snarare än en personlighetsstörning som ska åtgärdas med terapi. Jag vill inte vara utan min självvalda ensamtid. Träffa vänner och bekanta, javisst, det är trevligt men högst ett par timmar åt gången sen behöver jag återvända till ”grottan” och fundera och sortera intrycken. Tänk att det finns fler som är som jag, det känns befriande att veta.
Tack Laila, vad kul att höra att du uppskattar det jag skriver.Att njuta av sin egentid är en färdighet och den som bemästrar den är aldrig ensam. Det är synd att så många av oss ser eller har sett introversion som något att bearbeta / vänja sig av med. Skönt med att det är en vår på gång för inåtvända personligheter =)
Det va ju deprimerande o höra. Vet inte ifall det jag är neurotisk eller bara allmänt störd i huvudet, men att det aldrig kommer gå att förändra va jobbigt att höra, för det är smärtsamt. Funderar på att satsa på stand-up, supa, va galen och dela med mig av mina tankar. Är det ett passande yrke för en som är extremt neurotisk, om jag nu är det… För neorotisk för att avgöra om jag är det eller ej…