Den senaste tiden har skänkt mig ny insikt i ett ämne jag studerat hela mitt liv. Sedan min bok släpptes har det strömmat in mail och kommentarer från läsare. Många av dessa är människor som jag – introverta. Men många är extroverta som fått en ny bild av hur människor i deras närhet fungerar. Jag log när BlondinBella skrev till mig att hon skulle sluta spontanbesöka sin introverta lillebror. Jag har fått ta del av hur många introverta upplevt en upprättelse i sitt sätt att hantera tillvaron. Jag har skrattat – En dataspelsberoende småbarnsmamma beskriver hur hon flyger upp från datorn och låtsas sortera tvätt när hennes extroverta make är i närheten.
Det har också blivit tydligt för mig att det finns återkommande utmaningar för en introvert idag. Flera introverta dras uppenbarligen med ett dåligt samvete i arbetslivet. De känner sig disträa och ofokuserade i bullriga, sociala kontorslandskap. De sitter och känner att de inte kan utföra sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid. Värst av allt är en känsla av att det är dem det är fel på. Sen sitter de där efter Bolibompa och dövar samvetet genom att jobba ikapp på kammaren. Att detta är vanliga introverta scenarion förstår jag bättre nu efter den input jag fått från människor som tagit sig tid att kontakta mig.
Smått överrumplande har intresset i media varit. Recensioner, intervjuer, artiklar och krönikor har berört Introversion i högst skiftande sammanhang. Trots detta massiva intresse finns det fortfarande fler högintressanta artiklar som ännu inte publicerats (Sydsvenskan kommer inom kort med en utförlig artikel om Introverta ex).
Här är ett axplock av några som skrivit om min Bok:
I veckan nådde jag förstaplats på Bokus, vilket var en angenäm överraskning. Mycket som skrivits om min bok har varit smickrande. Genomgående är att många skrattar igenkännande när de läser den. Tonen har kallats för personlig och hjärtlig.
Någon har tyckt att jag raljerar över extroverta. Jag ser raljerandet som samma kärleksfulla käbbel som finns mellan syskon. Min bättre hälft och många av mina vänner är extroverta. Jag vill inte att det skall bli ute att vara extrovert, utan att det skall bli mer accepterat att vara introvert. Den tysta revolutionen handlar för mig om att se introverta drag i sig själv som något fint och att ta dessa på allvar -Att tacka nej till Finlandsfärjor, skumdiscon och mellandagsrean. Att tillåta sig själv att sitta kvar under sin korkek trots att världen drar i en.
Hej, Linus!
tack för en intressant och tänkvärd blogg. Och tack till alla er som kommenterar i en väldigt trevlig och inspirerande ton!
Det här med extraversion och introversion är ju väldigt intressant! Som du skriver, så har de flesta av oss lite av varje även om det är mer eller mindre tydlig slagsida åt något håll. För min egen del har jag med stigande ålder och ny livspartner blivit mer och mer introvert, från att ha varit en enerverande extrovert person. På samma vis har min partner tagit delar av mig och vänt sig utåt lite oftare. Sammantaget känns det som om vi båda dragit en vinstlott genom att lära sig förhålla sig gentemot varandra på ett helt annat sätt än det som naturligt finns i oss själva. Det har också givit avtryck i arbetslivet på ett mycket positivt sätt, då vi båda arbetar med människor. Han har fått en mun, jag har fått ett öra!
Ser fram emot att fördjupa mig i ämnet i din bok.
Mvh Annika
Snälla säg att denna underbara bok blir översatt till andra språk, högst på önskelista engelska och hollänska! Måste köpa in till hela familjen ju! :)
Hej Antonia =) Tack för den. Jag har haft kontakt med utländska förlag just nu. Mest troligt kommer den på Tyska inom kort.
Tack för denna underbara bok! Äntligen, vid 63 års ålder, får jag förklaring på varför jag är som jag är och känner som jag gör…ofta tvärt emot ”alla” andra. Skönt att veta att introvertism är biologisk och att det är därför jag inte helt lyckats anpassa mig till att passa in i en extrovert eller ambivert omgivning….
Hej Inger, tack för din kommentar. Nej visst är det så. Att vara motvalls är en styrka och ett motgift mot mycket av den galenskap som en homogen grupp kan skapa. Vad vi vet ändras introversion sällan över en livstid. Vi är den vi är hela tiden 24 timmar om dygnet. ”Det går att ändra vad vi gör men inte vem vi är” (har inte hittat upphovspersonen till det citatet)
Tänkte köpa denna bok då jag ser mig själv som väldigt introvert men tappade lusten då jag läste smakprovet och du talade så nedvärderande om extroverter. Du skriver efteråt fördommar åt sido, men varför äns ta upp dom? Bättre att vara saklig.
Det finns ett ordspråk som säger att ”för att besegra våra fördomar måste vi erkänna att vi har dem”. Det var så jag resonerade när jag skrev min bok. Beklagar om det gett dig ett annat intryck än vad jag avsåg.
TACK! Tack för en underhållande och mycket lättläst bok om mig själv. :-) Nu har jag fått förklaringen på varför jag känner mig som två helt olika personer beroende på om jag är hemma eller på jobbet. Jag är inte konstig, jag är bara introvert! Så många aha-upplevelser har jag sällan fått på så kort tid, även om jag har en del extroverta drag inom mig. Om än mycket få sådana.
Under läsandets gång fick jag plötsligt även en insikt om varför min 20-årige son är som han är. Ensam i sitt hörn som tjuren Ferdinand. Att vi är lika borde jag kanske förstått utan att ha läst din bok, eftersom jag i grund och botten känner igen mig själv i mycket av honom. Nu vet vi båda varför.
Han har inte läst boken, men han gick av nyfikenhet igenom frågorna på slutet och skrattade igenkännande åt sig själv i de flesta frågor. En tanke som dök upp var om vår introversion kan bero på att vi båda är ensambarn? Jag ser ju i boken att du har två barn, av olika karaktär, men ändå – vet du om det finns någon statistik över det?
Tack än en gång!
/Else