Det är grå tisdag. Jag befinner mig på tåget med pendlarspöken. Huvudvärken dunkar efter en intensiv föreläsning. Jag känner mig iakttagen. Jag sneglar och ser en baltisk torped. Han är lång, kraftigt byggd och har kort stubbat hår. Han bär en sliten motorcykeljacka från ett annat decennium. Han är diskret som en fis i en hiss när han stirrar rakt på mig. Jag undviker hans blick genom att skicka låtsas-sms. Spindelkänslan fortsätter att pingla. Ogenerat fortsätter han med stadiga pupiller. Det ligger en konflikt i luften. Jag inser att han söker detta. I bästa alfahane-stil tittar jag tillbaka utan att vika med blicken. Oändligt långa sekunder förflyter i vår stirrtävling. Han utbrister på halländska: ’Det där var en fin färg på dig, du klär i rosa’
Min första reaktion var misstänksam. Var det ironi? sarkasm? Drogpåverkan?
Det visade sig att det var mycket värre än så.
Han var vänlig.
Fördomar, stereotyper och annat mänskligt
“We judge others by their behavior. We judge ourselves by our intentions.”
Jag skämdes över att jag varit så snabb att bedöma situationen efter hans utseende. Hade han varit en äldre dam i en Lodenrock hade jag aldrig tolkat scenariot på samma sätt.
I ”mötet med främlingen” har studier visat att introverta och extroverta tolkar på olika vis. Generellt har introverta en mer pessimistisk och misstänksam inställning till främlingar. En extrovert tenderar att se en presumtiv vän, en introvert ser Cliff Barnes. Det är en observerad faktor att introverta generellt hyser en misstro mot främlingar. (Fast han hade rätt, jag passar banne mig i rosa)
Heuris-vad?
Motsägelsefullt nog var min reaktion en reflex som demonstrerar en av hjärnans mest sofistikerade funktioner. Några kallar den ”människans trumfkort”. Funktionen benämns heuristik och kan beskrivas som ”förmågan att tolka snabbt utan fullständig information”. Heuristik är ett sätt att finna en genväg till ett beslut utan att behöva ta del av besvärande sanning. Jag är i gott sällskap. Vi använder heuristik hela tiden. Genom detta kan vi generalisera och gissa på hur någon skall vara eller bete sig ”ungdomar är bortskämda”, ”ryssar har ingen moral”, ”spanjorer är känslosamma”. Mycket av våra fördomar och våra stereotyper bor här. Det var lätt för mig att tolka någon med hans utseende som fientlig.
”En far och hans son åker i samma bil och råkar ut för en trafikolycka. Fadern omkommer. Sonen blir allvarligt skadad och får föras till sjukhuset med ambulans. Han förbereds för operation, men kirurgen som skulle operera honom säger ”Jag kan inte operera den här pojken – det är ju min son.” Vem är kirurgen?
Det som kan göra denna historia svårtolkad är en heuristisk uppfattning om att läkaren är en man.
Symbolspråket
Du blir garanterat själv utsatt för massor med fördomar i form av heuristiskt tänkande varje dag. Är du vacker, lång, kort, muskulös, glasögonprydd eller tatuerad? Allt med dig blir en del av hur du fördomsprofileras. Du kan använda detta till din fördel och det kallas för symbolspråk.
När du bär kostym blir du annorlunda bemött än när du kommer i mjukisbyxor och Bill Cosby-tröja. Vi påverkar omgivningens heuristik genom vårt utseende. Amerikanerna säger ”look the part!”. Det är smart eftersom människor kommer att behandla dig som en auktoritet ifall de upplever att du ser ut som en auktoritet. I olika yrkeskårer betyder det olika saker. Vitt, krulligt hår är gångbart i vetenskapliga kretsar. I reklambranschen verkar du behöva du ha stor scarfs, fedorahatt och porrmustasch för att se trovärdig ut.
Avslutningsvis
1. Boken döms efter omslaget. Det är en mänsklig egenskap. Just nu är det en trend att låtsas som att vi inte har förutfattade meningar om andra.
2. Vi har förvånansvärt ofta väldigt rätt i vår initiala bedömning. I en studie fick människor bedöma främmande människors personlighet utifrån endast ett foto. Vissa drag (extroversion exempelvis) kunde identifieras med hög träffsäkerhet trots noll kommunikation eller kontakt.
3. Vi har ibland väldigt fel
Det viktiga är inte att intala sig själv att ”jag är fördomsfri”, utan att vara medveten om denna process och inse att den ibland ger dig helt fel svar.
Förlåt mig, du fina, ödmjuka, bikerkille på öresundståget…
Har funderat på detta i och med att jag fyllde i ett test för snart två år sedan. I testet fanns en fråga om jag hade fördomar. Svarsalternativen var ”sant” eller ”falskt”. Självklart svarade jag ”sant” eftersom jag är väl medveten om denna heuristik. Men i det här fallet tror jag inte att testet var utformat så att det var positivt att ha god självinsikt och vara medveten om sina fördomar (…och att vara ärlig om det). Lite sorgligt, tycker jag. Jag menade ju bara att jag var medvetet inkompetent istället för att vara omedvetet inkompetent som jag såg som alternativet i svaret ”falskt”.
Mycket bra poäng Maria. Jag tror att det är farligare att vara omedveten om fördomarna än vad det är att vara medveten om dem. Ifall man som du känner till begreppet är det ju lättare att ifrågasätta sig själv och sina impulser.
Jag förstår vad den typen av test fiskar efter. Det är ju såklart fint att vara fördomsfri. Men det i sig är en omöjlighet, vi är helt enkelt inte konstruerade så. Jag hör ofta människor som påstår sig vara fördomsfria och som enligt egen utsago ser människor som individer och aldrig generaliserar. Sen kan samma människa en timme senare utbrista: ”varför är gamla människor så konservativa?” / ”Ungdomarna på min arbetsplats är ointelligenta!” / ”Svenskar är så stela och tillgjorda!”.
Nej medvetenhet om sina egna tankeprocesser tror jag är den närmsta vägen till en fördomsfri värld! =)