“Jag har precis legat med tjugofemtusen människor, men jag åker hem ensam ikväll” – Janis Joplin efter ett framträdande på Woodstock
Olika kulturella ideal har påverkat vår syn av vad som är en bra människa. För tidigare generationer har tydliga introverta ideal dominerat. John Waynes bredbenta machokaraktärer sa sällan något mer än “Howdy Pilgrim”.
Humprey Bogarts desillusionerade människovrak påstod med pokerface att “inget är så illa att det inte kan bli värre”. Greta Garbo sa det rakt ut: “I want to be alone”.
Idealen från den vita duken har alltid haft en sällsam makt över samhället. Filmerna från tiden före 50-talet talade om hjältedåd, lojalitet, plikt mot landet och om att agera inte prata. “I am a doer, not a talker” löd krigshjältarnas mantra. I dagligt språk ansågs det oartigt att använda ordet “jag” eller att tala om sig själv. Det var återhållsamhet och blygsamhet som var dygderna. Titlar var mycket viktiga de med. Hur tungt en människas ord vägde i ett samtal var hårt knutet till deras status i samhället (aldrig skulle du våga ifrågasätta din lärare under 50-talets skola). Barn instruerades att inte avbryta vuxna och ibland att inte tala alls(“Only speak when spoken to dear”). Det är lätt att se hur det pratiga utåtriktade personlighetsdraget var fel i denna tidsålder. De extroverta människorna förttrycktes i denna tid. Människor uppvuxna under denna tid är de som fortfarande sätter in annonser i tidningen med “uppvaktning undanbedes”. För mig är det en handling av att man är obekväm att vara i centrum av ett sammanhang (vilket du ju blir på din egen födelsedagsfest)
Förändringens vindar
Under 50-talet vändes samhällsbilden upp och ner. Det började på en buss i södra delarna av USA. En svart kvinna ville inte lämna sin plats till en vit man (vilket lagen föreskrev på den tiden). Rosa Parks som kvinnan hette blev en symbol för en förändring som genomsyrade hela det kommande decenniet. Det kom att handla om så mycket mer än bara segregeringen i USA. Det kom att handla om rättigheten att uttrycka din åsikt och om medborgarens rätt att få insikt i sin regerings förehavanden. Mest av allt handlar det om rätten att vara den du ville oavsett ditt kön, hudfärg eller din sexualitet. I slutändan handlade 60-talet om en enda sak: individen. Därför kom de extroverta aspekterna av människans psyke att hissas upp som föredömliga. Att kunna tala spontant och att uttrycka sin åsikt närhelst tillfälle gavs blev en styrka. När politiken blev folklig föddes en vilja att diskutera och argumentera. Hela denna revolution drevs av en våg av tillhörande där människor engagerade sig i grupp för att manifestera, protestera och agera. “Ordet är starkare än svärdet” löd mottot. Idag är det därför ofta volymen på din röst som avgör hur framgångsrika dina idéer blir.
Kollektivet
Det som också avskaffades var tidigare ideal om att offra sig för kollektivet. I den nya eran handlade ens plikter snarare om att förverkliga sig själv och att inte arbeta för “the man”. Därför fick 60-talets barn nu lära sig vikten av att säga vad de tyckte oavsett om vuxna ogillade det. Guldstjärnans tidsålder Respekt för auktoritet mattades av och här i Sverige införde vi du-reformen på sjuttiotalet där vi avskaffade titlar och började “du:a” varandra. Borta var gamla tankar om att följa i sina föräldrars fotspår. Barn fick lära sig att alltid söka det som genuint intresserade dem, att vara lojala inte mot någon annan utan mot sig själva. För varje decennie sedan 60-talet har sedan denna lista blivit ännu mer entusiastisk och individualistisk. 90-talets barn har fått lära sig att de kan bli precis vad som helst bara de försöker tilllräckligt mycket. De har fått lära sig att man får ett pris bara man deltar och att de kan blir president en dag. I denna tid har extroversion och individualism ibland övergått i det som psykologin kallar för narcissism.
Narcissism är en term som beskriver en extrem form av självfokus där du uppfattar dig själv som centrum av universum. Som narcissist överskattar du din egen kapacitet. Det beror på att du slutar att leta efter ledtrådar på att du inte är världsmästare. Ett sätt att studera ordet är lyssna på rapparen Lil Wayne som tagit detta till en helt ny nivå. Han bär vanligtvis så psykedeliska utstyrslar att han syns från satellit. I en amerikansk studie visade det sig att 70% av dagens tonåringar anser sig vara bland de 10% som är mest begåvade. En tredjedel av våra nittiotalister tror dessutom att de kommer att bli kändisar under sin livstid. Det finns de som påstår att vår tids allt mer utåtriktade anda nu skapat en armé med narcissister.
Samtidigt finns det massor som talar för att introversion är på väg tillbaka in i finrummet. I kommande inlägg skall jag berätta varför.