If your gonna shoot, then shoot. Don’t talk!

If your gonna shoot, then shoot. Don’t talk!
Dessa ord yttras i den gode, den onde och den fule.
Jag minns en händelse som inträffade för några år sedan. En tjej i min närvaro bestämde sig för att börja tävla i fitness. Fitness är utan tvekan en extrem tävlingsform som ställer väldiga krav på fysik såväl som psyke.

Till personligheten var den här tjejen väldigt utåtriktad skulle jag säga. Hon åkte snowboard och surfade. Hon var täckt av tatueringar och piercings. Alltid glad och väldigt pratig. Hördes och syntes i alla sammanhang. Klädd i nitar, glitter och neon var hon en sådan som arbetade hårt på att stå ut från massan. Stolt deklarerade hon sina planer i fikarummet. Till saken hörde att hon vid detta tillfälle drogs med övervikt och hade tränat väldigt lite i sitt liv. Demonstrativt slängde hon sin Gorbys-pirog i papperskorgen. Hon talade länge och brett om allt vad detta skulle innebära i ändrade kostvanor, proteindrinkar, tidiga träningspass med mera. I planen ingick också att hon skulle sluta röka. Vi gratulerade henne till beslutet och berömde henne för den viljestyrka hon ännu inte visat upp. Sen började transformationen. Hon gick fullständigt upp i träningen från den stunden. Långt innan det började synas resultat hade hon skaffat sig en ny garderob med uteslutande kroppsnär träningskläder. Hon köpte sig en ny livsstil och släpade med matlådor till jobbet med tonfisk, kyckling, keso och allt annat torftigt som en extrem fitnessdiet innebar.
Vi stod bakom och öste komplimanger ur oss om hur disciplinerad/viljestark/duktig hon var. Efter en vecka var hennes planer sönderpratade och vi började diskutera annat i fikarummet. Hon fortsatte tappert att träna och andas träning en stund till. Snart talade hon allt mindre om det. Sen en dag satt hon där i fikarummet med en Gorbys pirog igen. Cigarettpaketet syntes genom hennes magficka på munkjackan. Det gick lång tid innan hon nämnde någonting alls om träning igen.
 (Idag är hon i ruggigt bra form, vilket är anledningen till att jag fått tillåtelse att berätta denna anekdot) =)

Rent psykologiskt finns det en intressant sida på denna berättelse. Det har visat sig att ju mer vi talar om något, desto mindre är sannolikheten att vi kommer utföra det. Detta gäller handlingar som leder till belöningar. Alltså ju mer du talar om att du skall gå ner de där tjugo kilona, desto mindre är sannolikheten att du gör det. Men vad beror en sådan märklig effekt på?

Förskottsutbetalning
Ifall du börjar berätta för din omgivning om dina högt flygande planer kommer de vanligtvis att stötta dig. De kommer att ge dig kärlek, beröm och uppskattning utan att du behövt göra mycket. Du har inte gått ner ett hekto ännu men får redan nu positiv energi av din omgivning. Det kan uttryckas som att du får en förskottsutbetalning utav det som väntar på andra sidan om mållinjen. Ju mer du pratar om dina mål nu desto mer förskottsutbetalningar får du. Till slut kommer du att ha urholkat värdet av den egentliga belöningen, vilket innebär att målet inte blir viktigt för dig. Det blir allt svårare att motivera den insats som behövs för att verkligen lyckas.
I detta avseende kan den introverta fåordigheten bli en fördel. Många introverter sätter upp sina mål för sig själv utan att kommunicera med omvärlden. Sen berättar de i efterhand när de lyckats. Det är en strategi som ger en hög nivå av tillförlitlighet.
If your gonna shoot then shoot, don’t talk