Trubbig IT och asociala medier – Generationskrock utan airbag

”Jaså behöver du Internet?”
En förvånad uppdragsgivare ställer frågan. Min förvåning trumfar hans förvåning. En obekväm konstpaus infaller. Jag konstaterar att han ser pigg ut för att ha varit nerfrusen i ett isblock sedan 1997.

Varför starta ett IT-relaterat uppdrag utan att ta för givet att Internet är nödvändigt? Det är ett tjänstefel att inte använda Internet i de flesta av dagens yrkesroller. Tragiskt nog talar vi om ett av Sveriges största företag. Ett företag som stirrar så blint på det förflutna att man (i detta avseende) backar in i framtiden. Försvarsargumentet till stenålderstänkandet är alltid det samma: säkerhet. Många företag smickrar sig själva med att tro att deras information verkligen är intressant för utomstående. Dessutom är allt superhemligt. I verkligheten finns det bara ett Säpo. Lik förbaskat spelar IT-avdelningar ut ”säkerhetskortet” när de beskylls för att vara konservativa, omoderna eller trubbiga. Jag blir alltmer övertygad om att det handlar om ett ointresse av vad som hänt på it fronten de senaste fem åren. När studenter har bättre IT än företag kan erbjuda är något bevisligen fel.

Efter lite pappersexercis fick jag tillgång till Internet hos min kund. När Internet delas ut på nåder av en småpåve i ”unix worldsummit 93”-tröja är det uppenbart att sociala medier inte finns med på kartan. Föga förvånande visade det sig att Facebook, Twitter, Yammer och Linkedin var spärrade i brandväggen hos företaget jag nämnde. Dessa sajter bedömdes negativa för produktivitet och säkerhet. Någon har beslutat att jag blir mindre produktiv av sociala medier (verkligen?). För mig påtalar detta en förmyndande människosyn. För visst vore det arrogant av mig ifall jag förutsatte att jag visste alla sätt du kan arbeta på?
”Förbudet finns därför att sociala medier stör produktiviteten” säger den silverrygg till HR-direktör som själv bläddrar i Sydsvenskan en timme om dagen på arbetstid.
”Japp, det stör i arbetet” intygar den logistikchef som talar med sina übercurlade barn i telefon sju gånger per arbetsdag. ”Sant” nickar den medelålders kollega som lägger större delen av sin dag på att följa sina privata aktiekurser (och den resterande tiden på att småprata om sin porsche).

Tre saker behöver sägas om sociala medier:
1. De är kraftfulla sätt att koppla samman nätverk av människor med olika kompetens. Sociala medier är ett verktyg som möjliggör en kommunikation världen aldrig sett tidigare. Konsekvenserna av denna kommunikation är monumental. Den ger oss realtidsinformation om arabiska våren, den pungsparkar bolag som Kryptonite locks och den tillsätter presidenter. Det är numera ett faktum att kraften i en digital folkmassa är enorm. Bolag som Google, Starbucks, Dominos och Burberry har förstått detta.

2. Sociala medier är en kanal som kan användas på tusen olika sätt. Din bilradio kan användas för att spela Lill-babs såväl som för att varna dig om trafikolyckor. Associera inte ett medie med det minst smickrande du kan komma på (vilket är Kissie). Varje brukare finner sin röst själv. Bara för att jag inte begriper värdet av twitter betyder inte att det saknas. Gartners CEO uttrycker det så här: ”Banning access to social media from the corporate network is futile. The world we live in is digitally enabled and socially connected.”

3. Kompetens handlar idag allt mindre om vad du kan och mer om vad ditt nätverk kan (Gartners slutsatser).
Detta är en paragraf som jag upplever att en gammal hund tenderar ha svårt att ta till sig (dags att ta ut den bakom ladan?). För generation X är sociala medier verktyg. Det hjälper oss att finna kompetens och kollektiva erfarenheter kvickt. Det är ett verktyg som låter oss ställa frågor till en panel av andra människor obundet av tid och rum. För vår självständiga och problemlösande natur är den ett multiverktyg sänt från ovan.

För generation Y är sociala medier inte ett verktyg, det är en integrerad del av deras liv. De lever i en tillvaro av word-of-mouse, crowdsourcing och slacktivism där teknik är en bakgrundstapet. Att klippa sociala medier via brandvägg är att be dem ”ignorera information utifrån” (-Kim Yong Il).
Ibland beskylls restriktiviteten på snårig juridik kring att upprätta ”en korrekt policy”. Varför göra det krångligt? Det behövs ingen policy för andra verktyg. Jag vet att det inte är bra att sms:a en kund och be henne ”brinna i helvetet”. Jag förstår att det inte går att maila vadsomhelst till vemsomhelst. Jag vet att jag inte bör ringa min fru femton gånger om dan på arbetstid. Är sociala medier annorlunda från dessa verktyg? Här är världens kortaste policy: Använd sociala medier som det hjälper din arbetssituation

Seriöst, varför skapa tjugofem sidor av policies som ingen läser? Ifall jag twittrar otrevliga saker om eskimåer är det fortfarande jag som privatperson som är ansvarig för det (men de äter verkligen säl-ögon). Lobotomera inte personal med trubbiga IT-verktyg. Fråga dem vad de behöver för att prestera väl och lyssna på vad de svarar. I förlängningen kommer företag som inte förstår den digitala katalysatorn att blöda rött bläck.
Dagens framgångar skördas inte med gårdagens tankegångar.

(och ha en riktigt skön sommar för det tänker jag. Ifall jag inte blir provocerad kommer jag vara tyst på bloggen några veckor nu och ha ”semester”)