Generation X – självständiga problemlösare (eller cyniska outsiders?)

Generation X (födda mellan 1961 och 1981)
Vad kännetecknar den generation som nu står i begrepp att ta över stafettpinnen från 40- och 50-talisterna?

Denna generation är numerärt ganska liten eftersom den gjorde sitt inträde samma år som P-pillret blev tillgängligt. Generation X växte upp under en tid där föräldraskapsidealet värnade för vikten av frihet. Den perfekte föräldern var någon som gav sina barn en stor möjlighet att utforska världen. Som en konsekvens har denna generation rört sig över stora områden som barn. Vid denna tid betraktade vuxna barn som tåliga (barn hade inte ens säkerhetsbälte). Ofta hade generation X ansvar som idag skulle anses direkt olämpliga för barn (att se en sexåring själv på tunnelbanan skulle vi se som märkligt idag). Under uppväxten var det kalla kriget kännbart och kärnvapenhotet var en realitet. I media fick de se två presidenter åtalas varav den ena dessutom fälldes för mened (Richard Nixon). Katastrofer som härdsmältan i Tjernobyl och giftutsläppen i Bhopal lärde Generation X att människor med makt missbrukade sitt inflytande. Som en följd har Generation X blivit extremt källkritisk och litar inte på vare sig media, politiker eller religion. Tyvärr kan en stor del av X-generationens ungdomskultur beskrivas som nattsvart. Grunge-musik anses exempelvis ikonisk och den känns i efterhand som en ansamling av narkomaner vilka råkade spela instrument. Kanske hänger ungdomskulturen ihop med att 80-talet på flera sätt beskrivs som det mörkaste decenniet på 1900-talet (skilsmässor, arbetslöshet, självmord bland unga och tunga kriminalitet nådde sin peak här).

Generation X kom först in på arbetsmarknaden på åttiotalet och gjorde sina chefer oroade med sin apati. Över åren skedde en upprampning av ambition (från sina McJobs) där denna generation kom att bli de som i hög utsträckning offrar sitt privatliv för karriären[1]. De fann ambitioner inom sig själva och med dessa drivkrafter föddes ett något annorlunda behov av ledarskap. X-generationen när en syn på ledarskap där den optimala chefen inte styr utan delegerar. De fungerar bäst i miljöer där de själva får finna vägen till målet. Ledorden för människor från X-generationen är självständighet, tydlighet och autonomi. Detta har en tydlig anknytning till den skola och den uppväxt de exponerats för. Ett barn av generation X har nämligen haft 37 procent mindre ensam tid än ett barn från 80- och 90-talist generationen[2]. Generation X har helt enkelt vant sig vid att själva hantera sin tid.

Skötselråd för Generation X:
1.
Låt dem styra över sin egen tid. Lämna planeringen av deras tid till dem själva så mycket det bara är möjligt. För generation X är tid den enda riktiga hårdvalutan. Möten-om-möten eller återkommande forum utan tydlig agenda är det värsta de vet. Många X föredrar till och med kommunikation i mejl i hög utsträckning eftersom det är ett mer tidseffektivt sätt att kommunicera än möten mellan fyra ögon.

2. Delegera ansvar, inte aktiviteter. En generation som uppfostrats av ett föräldraideal som förespråkade att barn själva skulle upptäcka världen har i hög utsträckning lärt sig att bli autonoma. Fokusera på resultatet, inte processen när du hanterar Generation X.


[1] Yahoo hotjobs 2007

[2] Michigan institute of Social studies

2 svar på ”Generation X – självständiga problemlösare (eller cyniska outsiders?)”

  1. Ha, ha – och det är de frihetstörstande individualisterna i generation X som nu desperat försöker lära de supersociala curlade generation Y hur det går till i arbetslivet;) Generationsklyfta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.