Borta bra hemma bäst?

Borta bra?
Dagen inleds med ljummet automatkaffe från pressbyrån. Tågsätet är dimensionerat för någon med axelvidd som en pygmé. Två oformliga rallare av obestämt kön pressar emot dig från varsitt håll. En av dem andas ljudligt genom näsan medan hen läser Metro. Tåget är försenat, förkortat och kupétemperaturen skulle teoretiskt sett kunna grädda maränger. En timme, sex minuter och två deciliter kroppsvätskor senare stiger du av tåget utan AC. Rusningstrafiken ute på gatan patrulleras av yrvakna sadister beväpnade med körkort och kombi. Med livet i behåll når du en entré som luktar gammal snabbmat. Väl inkommen på kontoret släpar du din monolit till dator mellan anonyma bänkrader i jakt på en ledig arbetsplats. Namnskyltar deklarerar att arbetsplats efter arbetsplats tillhör Projekt FG3, GHD23 eller nån annan ansamling av tecken som plötsligt fått förtur över människor som du.

Till slut finner du ett litet hörnskrivbord som fastnat i en arbetshöjd passande en basketspelare (men som orsakar gamnacke för alla andra). En sömnig procedur med flera olika lösenord ger dig så småningom tillgång till dina filer och mail via ett smärtsamt långsamt nätverk. Flera minuter förflyter som du aldrig kommer få igen. Den som upplever gikt som frustrerande har aldrig upplevt känslan av ett riktigt långsamt Internet. Du kämpar med att hålla uppmärksamheten i din rapport medan en dam i skrikig utstyrsel (med ännu skrikigare röst) konverserar högljutt med kollegan om varför Hasse Aro var snyggare på 90-talet. Dagen består av att du iförd skygglappar yxar ner din mailskörd medan du maniskt tömmer otaliga muggar svart vatten från automaten. När det ringer springer du som en sork med torgskräck och letar efter ett ledigt telefonrum att låna. Lunchen förvandlas till lång väntan i en långsamt ringlande kö där crescendot består av den gastronomiska höjdpunkten kylskåpskall linssoppa. Hemresan sker med en känsla av stress inombords eftersom du inser att du inte kan komma ihåg en enda sak du slutfört under dagen.

Hemma bäst?
Dagen börjar kring sjusnåret med starkt kaffe från din egen espressomaskin. En stillsam frukost följer medan du i tystnad mediterar kring dagens aktiviteter. Efteråt tar du dig en snabb promenad och insuper morgonluften med en klarblå himmel ovanför dig och dagg i gräset under dina fötter. Hemma slår du dig ner i din insuttna och absurt bekväma kontorsfåtölj. På några sekunder är du inne i dina system och du börjar arbeta medan Pink Floyd fyller rummet.

Du är inloggad en timme innan du normalt satt din fot på kontoret. Timmarna flyter förbi i ett slags stillsamt flöde drivet av engagemang. När du är ensam om att låna bandbredd fungerar ditt nätverk med ljusets hastighet och du finner dig aldrig vänta på information. Du är så uppslukad av det du gör att du förvånas över att det redan är lunch. En burrito värms i varmluftsugnen och sen är du tillbaka igen vid din skärm som pådriven av en osynlig chef. Enda skillnaden är att den osynliga chefen är ditt eget engagemang.
När den vanliga arbetsdagen når sitt slut har du presterat mer än vad du hade förutsett. Med en känsla av tillfredställelse loggar du ut vid den tid då du normalt sett är hemma.

Översociala kollegor och annan ledtid gör att det ibland blir ett verkligt effektivitetslyft att arbeta ostörd hemifrån. För högpresterande människor kan ibland det bästa sätter att producera vara att inte gå till jobbet. Kollegorna har givetvis ett värde de med, (men inte när det behövs en fokuserad arbetsinsats). Det finns flera telemarketingbolag som upptäckt att de säljare som arbetar hemifrån stänger fler affärer.
IBM i Canada fann att de människor som arbetade utanför kontoret var 50 % mer produktiva än de som var inne. Rapporter från IBM, Cisco och Forrester styrker övertygelsen om att många arbetsuppgifter kan beskrivas så här:
Arbete är inte en plats.
Arbete mäts inte i tid.
Arbete mäts i resultat