“A boss creates fear, a leader confidence. A boss fixes blame, a leader corrects mistakes. A boss knows all, a leader asks questions. A boss makes work drudgery, a leader makes it interesting.”
-Russel Ewing
Psykopati är ett uttryck för en person som är ”ett rovdjur på den egna rasen”. Psykopaten saknar empati och lever i en värld där regelverk inte anses inkludera honom eller henne. Andra människor är brickor i deras spel och de agerar utan samvete med extrem egoism. Att vara psykopat är ett tillstånd som dessvärre inte kan kureras. Faktum är att inom psykologin avråds det ifrån att använda samtalsterapi för att försöka bota en psykopat, eftersom denna terapi anses göra psykopaten ännu bättre på att verka i det dolda. Terapin hjälper helt enkelt psykopaten att förstå hur denne skall kamoflera sin natur för andra.
Nu vill jag inte kalla dåliga chefer för psykopater (även om det sannolikt finns en hel del psykopater i yrkeslivet), men det finns en parallell jag vill lyfta fram som behandlar ledarskap.
Vad är en dålig chef?
I kontexten av rubriken vill jag förtydliga vad en dålig chef är enligt mig. Detta är någon som har en negativ cynisk människosyn och en uppsättning värderingar inom vilka medarbetarna reduceras till boskap. En dålig chef fokuserar på kontroll och bestraffning. Grundinställningen är att människan är lat och behöver regleras/manipuleras/duperas genom externa medel som belöningar och hot. Symptomatiskt är en traditionell men omodern filosofi där denne chef likställer en arbetsinsats med den tid som investerats på arbetsplatsen snarare än att den kan se resultatet som ändamålet. I linje med denna tanke är medarbetaren en beläggningsgrad snarare än en människa av kött och blod. Micromanagement är ett naturligt koncept för denna typ av chef och därmed tvingas anställda att kontinuerligt besöka chefens kontor för att få nya uppgifter när de föregående är utförda. En dålig chef har ett fokus på sig själv, sin status och på sin karriärutveckling.
En god chef är däremot en person som delegerar ansvar snarare än aktiviteter. Det är någon som litar till människors inneboende vilja att bidra. Denna ledare har en förståelse för att medarbetaren är en människa som har ett liv även utanför arbetet. En god chef ger feedback kontinuerligt av både positiv och negativ karaktär, det centrala är att det finns ett intresse för kommunikation. För denna chef finns det en inneboende vilja att vara ledare och att hjälpa sina medarbetare att utvecklas medan resultat uppnås. En god chef har ett fokus på medarbetare såväl som på resultat och förstår att chefsrollen faktiskt är ett ideal.
En chef kan vara bristfällig genom att denne inte har så djup branschkunskap som kanske skulle önskas. Kanske har hon inte koll på vissa administrativa system eller kanske att han rent av är usel på att tala inför grupp. Inget av detta är något som egentligen innebär att denne är en dålig chef. Snarare beskriver det en chef med (för tillfället) bristfällig kompetens (vilket kan övas upp). En dålig chef är någon med en bristande värdegrund och negativ människosyn. Min poäng med psykopatjämförelsen är följande. En chef med en dålig värdegrund blir inte en bättre chef av en ledarskapsutbildning. Snarare kommer denna chef att bli farligare eftersom han eller hon kommer att kosmetiskt kunna uttrycka sig som en god chef, även om människosynen är lika skev som tidigare. Därigenom gör han/hon mer skada på lång sikt och kan bli sittandes åratal som en våt filt över sin avdelning. Dessutom kommer inte klassiska verktyg om gruppdynamik, personlighetsförståelse eller förändringsledning att fungera hos en dålig chef. Till skillnad från en psykopat vet jag att en dålig chef kan förändras, men den processen kräver tid eftersom värderingar sitter djupt inom oss.
Jag tror att coaching där denna chefs värderingar genomlyses, är effektivt för att så frön i en karg terräng.
Initierat och underhållande skrivet! Att utbilda i det goda ledarskapet är svårt, men om chefen i fråga dessutom har en taskig värdegrund och där chefsskapet i huvudsak ses som ett maktmedel för vederbörande, finns det ingen quick fix för att få denne chef att agera mot sina medarbetare i en vuxen-vuxen-relation.
Tack Kristos!
Visst finns det ledarskapsutbildningar som även innnehåller arbete med värdegrund. Du har en väldigt bra poäng med att chefsskap är ett maktmedel för en dålig chef medan det snarare är ett förtroende för en god chef
Bra artikel men verkligheten är mer komplex än så. Kan vi enkelt dela in ledare i bra och dåliga så är det lätt att sortera bort de dåliga. Gråzonen är enorm och många bra chefer blir också dåliga för att de inte har koll på sin inre kompass, på sina värderingar eller på hur de reagerar och agerar under stark press. Jag tror att många ”dåliga” chefer egentligen inte vill vara chef. Många har en idé hur de vill vara och agera men får inte/ tar inte de verktygen som finns och många tillåter sig själva att befinna sig under kronisk stress. Var på ett seminarium om hjärnan för en tid sedan där man likställer kronisk stress med att dricka gift. Så om vi dricker gift hela tiden så kommer vi att agera på ett sätt som vi egentligen inte vill. Lösningen för oss ledarskapskonsulter är enkel; utveckla dig själv som individ och bli medveten om dina värderingar och vad du egentligen vill och sträva efter att hitta balansen i ditt liv. Många upplever det som oerhört svårt och det är mycket som skakas om. Men vi har inget val anser jag, inte om vi skall skapa goda arbetsplatser med en positiv ledarskaps- och företagskultur.
Läste tidningen (HD) i helgen och såg att dom valt att diskutera psykopater i och med Anders Breiviks rättegång och kom att tänka på ditt blogginlägg.
Finns det fortfarande lika många psykopater bland våra chefer nu när ledordet auktoritet håller på att ersättas av coaching i ledarskapssammanhang?
Jag hittade en artikel i Illustrerad vetenskap för ett tag sedan (i ett väntrum) och läste att psykopater har sämre förmåga att kommunicera mellan två delar av hjärnan och om jag inte minns helt fel så var det kopplingen till just bestraffnings/belönings centra som var den stora skillnaden mellan en ”vanlig” och en psykopat. Den nedsatta förmågan bidrog till bristande empati. En psykopat förstår att den gör fel och att andra kommer att drabbas av deras val, skillnaden skulle tydligen vara att en psykopat inte bryr sig i samma utsträckning som ”vanliga” människor. De drog dessutom paralleller till oförmågan att förstå att andra människor kan känna avsmak och äckel av att man öppnar sin mun och låter en hel bisvärm använda ens munhåla som myshörna!? …fast den diskussionen hör kanske inte riktigt hemma just här :-)
Oavsett vilket så stod det både i HD och Illustrerad vetenskap att psykopater är överrepresenterade bland chefer (5% istället för vanliga 1%, i fängelser är det tydligen 40%). Det fick mig att funderar lite kring just aukoritet och psykopat och kopplingen mellan dom två. Är psykopater fortfarande lika överrepresenterade bland chefer nu när vi bytt ut auktoritet mot coaching som ledord för chefer?
Läst på nätet:
”Ordet psykopat framkallar i många fall automatiskt bilden av en farlig desperado hos människor. Den associationen är emellertid bara delvis sann. Det är sant att många psykopater uppför sig så asocialt att de hamnar i fängelse, och några undersökningar uppskattar till och med att upp emot 40 procent av alla som sitter i fängelse lider av psykopati.
Det är emellertid framför allt obegåvade psykopater som hamnar i missbruk och kriminalitet. Minst lika många är högt begåvade personer, som ofta klarar sig utmärkt. De hamnar inte i fängelse utan tvärtom på topposter i yrkeslivet eller politiken. Det beror på att psykopater har många egenskaper som kan vara en fördel på samhällets topposter, där kampanda och avsaknad av samvete kan vara ett plus och vekhet ett minus.”
Har vi mindre andel psykopater bland våra chefer idag jämför med den auktoritära era som rådde förr?