Har du hört talas om begreppet Locus of control tidigare? Många beskriver denna som den mest tongivande psykologiska mekanismen hos de vi uppfattar som talanger.
Tänk dig två personer som arbetar på samma företag. De är båda ute hos en kund som konsulter och driver olika projekt. Dessvärre faller båda projekten hårdare än Islands ekonomi och misslyckandet är ett faktum för de båda projektledarna.
Konsult A – Lasse.
Lasse konstaterar att han inte fick det stöd han behövde av organisationen för att slutföra sitt projekt. Han upplever det som att projektets mål var oklart formulerat av uppdragsgivaren samt att han inte fick de resurser som krävdes för att framgångsrikt uppnå målen. Vidare så saknades vital information hos kunden eftersom denna kund inte arbetat tillräckligt strukturerat med att dokumentera information som behövdes till projektet.
Konsult B- Anna.
Anna ser till misslyckandet och inser att hon inte varit tillräckligt tydlig emot projektmedlemmarna i att beskriva vad som skulle utföras. Hon rannsakar sig själv och inser att det funnits ett antal gråzoner i projektbeskrivningen som hon inte tydliggjort för sig själv och ledningen. Med handen på hjärtat kan hon även se att hon var aldeles för blygsam med att begära resurser och att projektet delvis misslyckades till följd av underbemanning.
Det som skiljer Anna och Lasse åt är något som inom personlighetspsykologi kallas för Locus of control. Denna term har en mycket relevant innebörd för människor som är hög- eller lågpresterande. Ursprungligen kommer termen från sjukvården där en psykolog vid namn Julian Rotter upptäckte att människor med diabetes hanterade sin sjukdom på väldigt olika sätt. Det han noterade var att vissa hanterade denna kroniska sjukdom med en uppgivenhet som om att de inte hade någon kontroll över sin egen hälsa. De motionerade inte och slarvade med kosten. I deras värld var situationen ändå opåverkbar. Den andra kategorin av patienter agerade med stor kontroll och kontrollerade de aspekter de kunde av situationen genom motion, kost och andra påverkvara faktorer.
Utifrån detta föddes förståelsen för Locus of control. Locus betyder plats på latin och den refererar alltså till var en människa anser att kontrollen över dennes liv finns (vem håller i fjärrkontrollen).
Tänk dig locus of control som en skala vilken rör sig från extern till intern locus of control.
I exemplet ovan kan det uttryckas som att Lasse har en extern locus of control. Han uppfattar därför hur händelserna i hans tillvaro styrs utav makter han inte kan påverka. Det handlar om hur andra människor inte gjort vad de skall göra och han agerar som om dessa människor inte kan påverkas av honom. Människor med extern locus of control anser sig vara styrda av tur, slumpen, ödet, Gud eller andra människor med makt (”Chefen säger det, så då måste jag lyda”)
En intern locus of control handlar däremot om en övertygelse kring att du styr allting själv. Anna har en typiskt intern locus of control och letar därför inom sig själv efter svar på vad hon kunde gjort annorlunda för att styra situationen rätt. Hon ser sig själv som den som ytterst ansvarar för sin situation, projektets utfall och hennes eget liv.
Eftersom ledarskap kan definieras som ”att ta ansvar över en situation” bör det understrykas att en intern locus of control är en förutsättning för att bedriva ett effektivt ledarskap. Locus of control är också något som förändras över en livstid och ibland behövs det bara rätt typ av situation för att vi skall börja fundera på var vi egentligen anser att kontrollen ligger till våra liv.
Något som är värt att understryka är att det finns två sidor på locus of control. Att ha en intern locus innebär att du känner ett stort ansvar för din situation, vilket är bra, men det innebär också en högre nivå av stress eftersom det vimlar av saker i din tillvaro som du tror dig kunna påverka. En extrem intern locus of control kan även bli till ett storhetsvansinne och narcissism. Med en extern locus of control kan det visserligen kännas som att du åker på ödets spårvagn, men samtidigt kan du slappna av i insikten att du ändå inte kan påverka något. Jag har hört tragiskt anekdoter om hur människor med dödliga sjukdomar bytat fokus från internt till externt locus efterhand som sjukdomen förvärrats. Sannolikt har det varit en del i den psykologiska processen för att finna någon form av stillhet i den gruvliga situationen.
I en organisation som aktivt söker talanger, tror jag det är mer än lämpligt att fundera kring locus of control.
Här finns ett test du kan göra ifall du är intresserad över var du hamnar på denna skala.