Jag läste hur psykologen Jean Twenge skrivit om Y-generationens förhållande till celebriteter och kändiskap. Enligt henne är det 31% av denna generation som tror att de kommer att bli kändisar. Andy Warhol talade en gång om hur vi alla skulle få våra 15 minuter i medias strålkastare. Idag pratar vi om våra 15MB snarare (eller 15gb?). Det är märkligt hur informationsteknik har gjort att vi alla har en potential kändiskarriär inom oss.
Allt vi behöver är egentligen bara en tokig idé, en märklig talang eller att vi råkar vara på rätt plats vid rätt tid. Det finns de märkligaste saker som vi kan bli kända för. Ifall du söker Youtube efter Katy Perrys ”Teenage dream” så finner du inte ens henne där längre. Du finner BeenerKeeKee. Han är en mimande liten kille som vid det här laget har 47 miljoner besökare på sin version av hennes låt. Idag sprids rykte med word-of-mouse på ett sätt som inte den mest utstuderade mediakampanj hade kunnat ro iland.
http://www.youtube.com/watch?v=lm_n3hg-Gbg
Det kanske märkligaste av allt är hur denna video verkligen gjort honom till superkändis på bred front och hur de stora artisterna kommit hem till honom och spelat in låtar i hans pojkrum.
http://www.youtube.com/watch?v=Dwimc4cvUmQ&feature=relmfu
Han är bara ett exempel av flera på hur internet är en kaosfaktor som kan boosta vem som helst till stardom. Tidigare kändes drömmen om en karriär som en mediapersonlighet som något väldigt avlägset för den som inte hade en morbror som var VD på ett filmbolag. Sociala medier har ändrat på detta. Plötsligt är kändisskapet något som kan uppfattas som att vara inom räckvidd för vem som helst.
Jag vill påstå att detta internetkändiskap är något som kan upplevas som lågt hängande frukt av den generation som badar mest i detta mediabrus. Våra starkaste trendsättare är bloggare som mest verkar glida runt på glassiga galamiddagar och mingelpartyn. Det är inte svårt att som nattjobbande reklamutdelare köpa in sig på hur den livsstilen kan kännas lockande. Det väntar ett berg med glamour ute på internet och det gäller bara att hitta precis rätt timing och infallsvinkel för att nå det.
Med detta inlägg kan jag inte säga att jag direkt har en stark koppling till arbetslivet. Det är snarare ett nutidsfenomen jag försöker reflektera kring bara och jag är inte säker på hur det påverkar vårt arbetsliv. Kanske har detta potentiella kändisskap haft en effekt på Generation Y:s starka drivkraft kring att odla sin unikighet med frisyrer, tatueringar och personligt varumärke? (40% av denna generation har en tatuering)
För att koppla tillbaka till Dr Twenge: Generation Y tror att de alla kan bli kändisar just därför att det verkligen är så.