Kollektivism->Idealism->Ateism->Individualism
Det är en rätt intressant teori den där som herrarna Strauss och Howe har skapat. Jag ville skriva om den eftersom den knyter an till mitt förra inlägg. Dessa herrar talar om att det egentligen bara existerar fyra generationer. Dessa är ett kretslopp som hela tiden reagerar på varandra. De skapar därmed en cykel som i runda slängar tar hundra år att slutföra. Enligt teorin kommer en revolution av något slag vart hundrade år.
När jag summerar det som jag tänker så ser jag cykeln så här:
Kollektivism – En generation kommer in och försakar sig själva till förmån för kollektivet. När de tittar på den äldre generationen (dvs Individualisterna) ser de egoister som ser över sitt eget hus och skor sig på samhället.
(”Ja jag har kanske inte förverkligat mina drömmar, men jag har minsann dragit mitt strå till stacken”)
Idealism – Den efterföljande generationen tittar förfärat på när de något äldre människorna offrar sin själ för att bygga ett samhälle som inte verkar ge speciellt mycket tillbaka
(”Det här systemet är sönder! Jag tänker laga det!”)
Ateism – Den yngre generationen tittar ointresserat på när de anser att idealisterna slåss mot väderkvarnar som de själva inte kan se. På grund av sin lågmälda hållning blir ateisterna aldrig centrala som samhällsmedlemmar eller som trendsättare. (”Jag håller mig utanför systemet”)
Individualism – Som barn till den generation som skapade samhället, föds dessa in med en känsla av tillhörande och påverkbarhet. Optimism, drivkraft och tidsbrist är tydliga karaktärsdrag hos denna generation. (”Jag skall ta så många poäng som jag kan i detta systemet!”)