Jag är titt som tätt inblandad i diverse analyser, förstudier och strategiarbeten. Det som slår mig är att det finns en märklig paradox som följer med den typen av arbetsinsatser. Det som jag illustrerat nedan är mitt försök att återge hur jag ser på den stora utmaningen med alla analyser (oavsett om den handlar om att välja ny TV, köpa ett hus eller bestämma vilket affärssystem som skall implementeras).
Vad jag menar med min kaninmetafor nedan, är att det går fort att se över 90 % av alla alternativ med 90 % precision.
Att däremot investera tid i att knipa de där sista 10 % kan vara ödesdigert. De där sista procenten är avsevärt tyngre att ta in. Det är som att lära sig spela gitarr. Det går snabbt att gå från okunnig till nybörjare. Från nybörjare till erfaren går något svårare. Från erfaren till expert är det dock en enorm resa.
Ofta bedriver man förstudier med en sån extrem detaljprecision och med sådan ambitionsnivå att resultatet först uppnås långt senare. Det förflyter en massa tid emellan start och avslut där världen förändras. Det kan uttryckas som att man uppnår ett helt korrekt, men samtidigt irrelevant resultat därför att omvärld och verksamhet har förändrats under resans gång.
(Ifall du är lat: Mitt budskap är sålunda att det ofta är fördelaktigt att agera pragmatiskt på en rimlig mängd information istället för att överanalysera och därmed smula sönder resultatet)