Publicerat

Receptet: Så här blir du en talang i världsklass

Du har kanske hört talas om 10 000 timmars-regeln? I media har detta uttryck populariserats som att beskriva att ”Det tar 10 000 timmar att bli expert”. Budskapet har dock förvanskats kraftigt. Att bara hälla hink efter hink med tid på ditt expertisområde är inte nog (det finns bevisligen golfare som tillbringat en livstid på green utan att lära sig något alls om putting). Jag har sammanställt vad världens ledande auktoriteter på talang och expertis förespråkar (jag refererar till Proffessor Anders K Ericsson, Ellen Winner, Daniel Coyle och Geoff Colvin). Efter decennier av forskning är deras uppfattning att följande faktorer är vad du behöver för att nå toppskiktet.

Recept på talang av världsklass:
1.Engagemang i uppgiften
Föga förvånande anses en intern orubblig motivation vara fusionsmotorn. ”Drivet” upplevs  som glädje, passion, positiv energi och ibland faktiskt även som en fanatisk fixering. Den drivkraft som behövs för att vinna ett WM i konståkning kan inte köpas för pengar. Den kan sannolikt inte ens uppstå under pistolhot. Det går inte att finna en talang av världsklass som inte är djupt engagerad i sin uppgift.

2. Kaizen-mentalitet
en naturlig drift mot perfektion och svidande kompromisslös självkritik. En kaizen-attityd handlar om att vinna tusen minimala slag och om att ständigt tänka på vad du kan förbättra. Ditt område ligger hela tiden i bakhuvudet på dig och stör dig lite grann i allt annat. Du har ett filter genom vilket du tar in omvärlden, ständigt sökande efter kunskap och insikter som kan förbättra din prestation. Jag tänker osökt på Gunde Svan som till och med skapade en rutin för att minimera tiden det tog att torka sig efter duschen. Att tillämpa kaizen är att vägra acceptera platåer.

3. Hyperfokus
Inlärning och utförande präglas av ett återkommande hypnotiskt tillstånd. Tillståndet kännetecknas av extrem närvaro i utförandet, men hög frånvaro i allt annat. Denna fokus benämns ofta som flow.

4. Kontinuitet
Paragrafen summeras bra av Anders Ericksons citat: ”Nej! du behöver ingen ny putter!”. Riktig expertis är helt enkelt ett resultat av mördande tråkig träning med total millimeterkontroll på utförandet. Att slå på samma tejpade sandsäck dag ut och dag in är det som till slut ger utdelning. Varje gång du byter tangoskor backar du lite grann. Att däremot envetet följa samma (monotona) stig är nyckeln till storhet.

5. Fokus på det du inte kan.
Vanligtvis tenderar vi att utföra de moment som vi redan kan eftersom det är roligare. Mästare filar istället på det som de är dåliga på (se tidigare inlägg). Talanger tävlar med sina styrkor men tränar sina svagheter

6. Slow motion
Ett återkommande mönster vid nära studier av talanger är att de tenderar att arbeta in sina moment i slow motion. Genom extrem fokus på varje detalj i ett långsamt utförande, kan små ojämnheter och problemkällor putsas bort. Detta gäller gitarrspelande, golfswingar såväl som balettsteg. Bemästrandet i slow motion är en process präglad av extrem fokus och en total underkastelse till formen.


7. Rage to master
Här är något som alla föräldrar kan fundera över.
Ellen Winner skrev 1996 en bok betitlad ”Gifted Children”. I den var hon den första att mynta uttrycket rage to master. Det hon refererade till var ett beteende som hon fann hos underbarn. Rage to master är som en fixering, en kunskapstörst som gör att människor med glödande hat-kärlek klänger sig fast vid uppgiften. Barn som är intresserade av programmering får i princip injiceras med sömnmedel för att släppa tangentbordet. Små vänsterforwards dras skrikande och fäktande hem från fotbollsplanen av hålögda föräldrar. Rage to master är ett förhållningssätt till kunskap som följer dessa talanger genom hela livet. Tänk på det som att en talang har en mentalitet som gör att denne är tillräckligt engagerad för att bli både glad och arg över det denne gör. En människa som inte är engagerad är mer apatisk inför det som sker. Ellen Winner menade att detta drag av ilska/besatthet var ett säkert sätt att tidigt se vilka som skulle komma att bli de stora talangerna.

8. Frekvens
Varje gång du repeterar en rörelse bygger du på dina myelinförbindelser i hjärnan. Dessa förbindelser hjälper dig att utföra rörelsen med allt högre precision och med allt snabbare nervförbindelser. Din kropp lär sig också att utföra rörelserna med allt mindre energiförbrukning eftersom din anatomi blir allt bättre på att minimera den muskelkraft som behövs för att uppnå rörelsen. Det brukar sägas att en av de saker som utmärker en skicklig atlet är att de utför sina rörelser med en väldig lätthet. Vare sig din färdighet handlar om att simma 100 meter fjäril, skissa ett porträtt med kolkrita eller skriva en faktarapport aktiveras dina myelinförbindelser i hjärnan när du upprepar momentet. Atleter som varit framgångsrika har funnit träningsmetoder som gjort att de fått anledning att upprepa sina prestationer med hög frekvens. Att slå en tennisboll mot en vägg är ett exempel på en övning med hög frekvens. Ifall du spelar en vanlig tennismatch kommer du nämligen inte att vidröra bollen lika många gånger på en given tidsperiod. Att arbeta med frekvens handlar alltså om att finna en träningsform som höjer frekvensen på dina upprepningar. Ett exempel på det är kurser i presentationsteknik där du får hålla massor med korta  en minutersdragningar för publik.

Det jag utmanas av är att fundera över hur kan vi applicera dessa åtta ingridienser på en arbetsplats. Några idéer?

Publicerat

Är Volvo:s stjärnor, IKEA:s dropouts?


Du har en dag bestämt dig för att du skall bli den bästa sprinter som världen skådat. Du tränar hårt och explosivt för detta genom att spurta korta distanser.  Din kropp förser du med rikliga mängder protein för att den skall ha optimala förutsättningar för att bygga kraftfulla typ II muskelfibrer fullproppade med raketbränsle.

Efter en stund börjar du även att tilltalas av tanken på att kunna springa riktigt långa distanser. Du beslutar dig därför för att också bli den bästa maratonlöparen i hela världen. Du täcker enorma distanser och springer under timslånga sessioner. Din träning fokuserar på att skapa de uthålliga långsamma muskelfibrer som möjliggör den extrema tärande prestation som ett maraton faktiskt utgör.

Det behövs inte mycket insikt i träning och anatomi för att inse att ovanstående träningsformer står i intressekonflikt med varandra. Du kommer inte att bli världsmästare i någondera av sporterna. På sin höjd kan du bli medioker på båda plan. För att bli enastående behöver vi ibland göra distinkta val (den ”gyllene medelvägen” är ofta minerad).
På samma sätt förhåller sig en verksamhet till världen.
Den verksamhet som bestämmer sig för att satsa på innovation, kan inte samtidigt satsa lika fokuserat på kostnadseffektivisering. Innovation bygger ju nämligen på möjligheten till att finna nya osäkra vägar och att satsa kapital och resurser på att ta reda  på var dessa vägar leder. Det omvända gäller effektivitetsprocesser som handlar om att rationalisera, processoptimera och att fila bort kanter på det som utförs. Effektoptimering är en cyklisk process av ständig förbättring.

Dessutom finns det faktorer som ytterliggare påverkar ett företags situation. Vissa branscher är extremt föränderliga (IT och telekom är typiska exempel på det) medan andra är till synes orubbliga över tid (givetvis är ingen bransch helt statisk men i relation till varandra kan exempelvis bilindustrin och möbelindustrin antas vara olika varandra på den punkten).
Låt mig nu förklara vad jag menar med min medvetet respektlösa rubrik:

Vad som kännetecknar en talang bör stå helt i relation till företagets framtida situation. För att svara på frågan om ”vad som kännetecknar en talang” måste vi första svara på frågan: Vad är vitalt för företagets överlevnad?

Googles talanger (innovativ kultur i en föränderlig bransch)  En förändringsbenägen, kreativ och nyfiken kommunikatör.

Ryan Airs talanger (kostnadsoptimerad kultur i en föränderlig bransch)En karismatisk, inspirerande visionär med mod och integritet

Volvos talanger (innovativ kultur i en statisk bransch)
En tålmodig grubblare med relationsfokus

IKEA:s talanger (kostnadsoptimerad kultur i en statisk bransch): En ödmjuk, strukturerad lagspelare med pragmatisk inställning till verksamhetsmålen

Givetvis är detta föränderligt över avdelning och funktion. Vissa delar av en verksamhet kan vara extremt lättrörliga medan andra är oföränderliga över tid. Ovanstående är en subjektiv schablonisering från min sida som givetvis bäst görs av respektive företags strategiska HR:funktion i samverkan med ledning.

Notis:Det som absolut inte bör glömmas bort är att även ”rätt” ledarskap i en organisation kan och bör definieras utifrån dessa grunder. Ett exempel på någon som lyckats bra med en tydlig ledarskapsfilosofi är General electrics som formulerat devisen ”Älska excellens, hata byråkrati” som en ledstjärna för sina chefer och medarbetare. Detta talar tydligt som en reflektion av en pragmatisk företagskultur i en stabil bransch.

Summering
Det som är ett hyllat beteende på en arbetsplats kan bli det som gör att du får kicken på nästa. Med min medvetet provocerande rubrik menade jag att Volvo och IKEA befinner sig i väldigt olika situationer och att detta därmed torde sätta väldigt olika fokus på vad en talang är för något.

Värt att poängtera är att talangbegreppet inte bör utgå ifrån var ett företag är nu, utan snarare vara en ambition om att beskriva vad man tror är den blivande situationen. Rekrytera spretiga, idebubblande innovatörer ifall det är troligt att branschen kommer att förändras mycket under de kommande åren.

En intressant detalj är att även ifall IKEA och Google kan anses vara varandras diametrala motsatser, är de fortfarande två av världens populäraste arbetsgivare. Slutsatsen att dra av detta är att olika företagsfilosofier appellerar till olika människor. Det är alltså inte mer rätt att vara innovativ än att vara effektivitetsorienterad.

Min poäng med hela texten är kort och gott att: Talang är en beskrivning av ett beteende. Detta beteende är relaterat till en verksamhet och definieras utifrån denna verksamhets kultur och situation.

Publicerat

Är det en talang att ha storlek 56 i skor?

Rugby är utan tvekan en av världens hårdaste sporter. Just nu är det en 85kg tung spelare som dragit till sig rugbyvärldens ögon. Trots sin vikt är han kort och kompakt med sina ringa 168 centimeter över marken. Detta är dock inget problem eftersom han har gott om tid på sig att växa på längden. Fotu som pojken heter är nämligen bara 9-år gammal. En enad skara föräldrar är dock mycket oroade eftersom Fotu springer ner deras små nio-åringar som käglor. Diskussioner pågår ifall Fotu skall bli uppflyttad till att spela med vuxna spelare. Baserad enbart på hans enorma fysik benämns han redan nu som en makalös talang.

Jag jobbade vid ett tillfälle i ett arbetslag med ett antal väldigt utåtriktade individer (någon beskrev det som att vi led av social inkontinens). Diskussioner och idéer i vårt arbetslag uppstod på ett ögonblick och försvann på en millisekund. Åsikter vände på en femöring och alla våra diskussioner var dynamiska, ytliga och röriga. En dag började en ung dam med ett nedtonat yttre hos oss. Hennes diskreta framtoning, lugna temperament och hennes förkärlek för gråskalor gjorde att jag ibland kände ett behov av att kolla hennes puls. Snart upptäckte arbetslaget att det fanns en annan sida bakom hennes lågmälda karisma. Hon var nämligen fenomenal på en bortglömd konstform benämnd att tänka efter. Genom att vara efterklok i förskott blev hon en naturlig bromskloss (och tillika livräddare) som hindrade oss från att göra flera burn-outs över stupets kant. Gång på gång var det hon som påtalade att ”Vänta lite nu, visst provade vi detta tidigare utan framgång?” eller: ”Vi angriper bara symptomet, vad är egentligen problemet?”. Hon hade som jag ser det en talang, vilken egentligen kanske bara märktes i kontrasten av de andra personligheterna i vårt arbetslag. När vi talar om hennes talang, beskriver vi egentligen ett personlighetsdrag. Hon var nämligen introvert, medan vi var extroverta.

En projektledare jag arbetade med hade en mycket intressant förmåga. I min bransch är det vanligt med specialister som med oerhörd fokus borrar sig långt ner i ett ämne tills allt det hårda stämmer till sista decimalen. Ofta lämnas väldigt lite till slumpen, samtidigt som allt lämnas till slumpen eftersom dessa specialister inte tar hänsyn till det mänskliga elementet. Detta är ett vanligt sätt att arbeta på i en bransch som präglas av information, metodik och systematisering. Tendensen är att jobba i djupled. Den här personen jag tänker på hade en annan styrka. Han tänkte nämligen ”på tvären”. Vad jag menar med det var att han enligt egen utsago ”aldrig arbetade med teknikprojekt”. Istället menade han att alla projekt var verksamhetsanslutna och i linje med detta breddade han sitt arbete och sin förståelse tills att han skapat en tydlig bild av allt som kunde beröras av projektet (han noterade inte enbart ”vad” som skulle göras, utan undersökte även ”varför”). Han förutsåg kommande intressekonflikter på olika nivåer långt innan de inträffade. Dessa konflikter stävjade han med smart informationsplanering och prestigelösa möten ansikte mot ansikte. Bredden i hans arbete inkorporerade vanliga projektkomponenter som processkartläggning och verksamhetsstrategier men även en imponerande fingertoppskänsla för ”vad som satt i väggarna” och ett öra mot rälsen kring organisationens tidigare erfarenheter. Den här laterala kompetensen var kännbar för alla som påverkades av projektet och det gav en holistisk känsla av ”full koll” på både det mjuka och det hårda. Jag skulle säga att den talang som denna man hade var en slags processtalang, alltså en invand filosofi kring arbete som gav denna tyngd till allt han utförde.

Redan nu har dessa tre berättelser berört hur människor kan uppfattas som talanger men på helt skilda grunder. Ibland räknas vi som talanger på grund av fysiska attribut (Simmaren Ian Thorpe brukar exempelvis omnämnas för sina långa fötter som bidrar till att göra honom till en supertalang). Detta är fysiskt relaterad talang. Värt att notera är att det som är en talang i en situation kan vara ett handikapp i en annan (jag har exempelvis läst att monsterbrottaren Karelin vägde sju kilo vid födseln, ”aj!”)
I andra fall noteras personlighetsdrag vi har och dessa gör oss till talanger i den miljö vi befinner oss i. I dessa fall kan vi kalla det för personlighetsbaserad talang. I det tredje fallet handlar det om ett sätt att förhålla oss till en uppgift som gör att vi uppfattas som talanger i en given roll (tragiskt nog är det ofta workaholic-beteende som ger denna talangstämpel i arbetssituationer). Detta kallas för en processpecifik talang.

Utöver detta kan det även finnas talanger som övat upp sig på ett imponerande vis för en specifik uppgift. Att kunna jonglera, memorera nummersekvenser, minnas nördig Star Wars-trivia eller teckna fotorealistiska porträtt med akvareller är några exempel på dessa talanger. Detta benämns som en domänspecifik talang.

I en verksamhet då?
Som synes är talang en skräpvariabel. Den är ett ord utan substans som kan betyda allt mellan himmel och jord.
För en organisation som arbetar med att finna, attrahera, behålla och utveckla talanger tror jag att det är mycket viktigt att definiera vad som är en talang i den miljön. I ett företag i en bransch som är ombytligt är kanske en talang en högpresterande person som välkomnar förändring och är nyfiken på andra roller inom samma organisation. I en mer statisk verksamhet är kanske en talang en benämning på någon som måste ha en specifik utbildning och som visar stort intresse enbart för en specifik yrkesroll. Kanske har en talang ett definierat ålderspann på vissa företag (vilket är åldersrasism ifall du frågar mig). Någon cynisk rekryteringskonsult har uttryckt det som att ”I min bransch är en talang, någon som säger ’ja’”.
Det viktiga är att talangbegreppet på ett relevant sätt reflekterar vad som är framgångsrikt för verksamhetens fortsatta existens.

 

Publicerat

Tomtar, troll och talanger

1992 sökte sig en skara med vetgiriga forskare ut i världen för att finna vad talang är. Deras forskning skulle komma att förbrylla västvärlden, eftersom deras slutsats inte passar in i vår kultur.

Forskarna började sina studier inom skolvärlden, där de studerade hur 300 barn hanterade sina musikinstrument. De lät musiklärare betygsätta dessa barn och placera i nio olika kunskapskategorier. Det fanns uppenbarligen en grupp som presterade mycket bättre än de andra, en grupp med presumtiva talanger, eller?
Vid närmare analys blev det tydligt vad som skiljde denna grupp från de andra. Det var helt enkelt som så att de var de som övade mest. Faktum var att varje grupp var betygsatta i fallande ordning efter hur många minuter de övade varje dag. Forskarna fanns alltså inte spåret av någon form av ”magisk DNA-sträng” som vi skulle kunna härleda till talang. Andra studier har bedrivits på ämnet. Ballerinor, sopraner, virtuoser, NBA-spelare och fotbollsspelare har synats under den vetenskapliga luppen, men ingenstans har denna åtråvärda fallenhet funnits.

I vår kultur har vi förälskat oss i idealet med talangen. Hollywood producerar kioskvältare varje år i vilka protagonisterna surfar på en framgångsvåg bestående av sin egen råa talang. Vi frossar popcorn och följer handlingen med uppspärrade ögon (”Amadeus”, ”Forrest Gump”, ”Major League” och ”Flickan som lekte med elden” är exempel på filmer där protagonisterna verkar ha fått fantastiska färdigheter utan någon djupare ansträngning). Det är sporrande att tänka sig att var och varannan människa har en slumrande talang som kan blossa upp när vi exponeras för rätt situation. Det innebär att även du och jag plötsligt kan finna något som vi inte visste att vi var superfabolous på att syssla med. Dessutom är det en bekväm ursäkt att påtala att vi lagt något på hyllan eftersom ”vi inte hade en fallenhet för det”. När det gäller människor som Beyonce eller Mariah Carey har media byggt bilden om att deras gåvor kom till dem naturligt och inte som resultatet av tusentals dagar av disciplinerad träning (vilket verkligen var fallet).

Vårt skeva perspektiv kring talanger kommer från oss själva. Många av oss mörkar sin egentliga arbetsinsats eftersom det är fint att göra någonting storslaget med en (av andra till synes) blygsam insats (”Äsch då, den här femrättersmenyn slängde jag ihop på en höft”). Ju mindre uppvisad prestation och desto större resultat är att föredra, eftersom det då pekar på att vi kanske är något så kittlande som en talang (”Nej jag studerade knappt till provet, men jag fick visst ett MVG ändå, där ser man på”)

Coacher då? Finns det tränare som kan göra en betydande skillnad? Ja, det finns det, men det de adderar är sannolikt något annat än de flesta av oss tror. När några av världens mest framstående violinister ombads att gradera sina lärares kunskaper angav de flesta att dessa lärare i själva verket var ”average”. Det som däremot var det som dessa coacher och pedagoger adderade, var en värme. De skapade en slags kärlek, passion, en glöd för själva instrumentet genom sitt humanistiska och stödjande beteende. De hjälpte till att skapa den motivation som antändes och blev till engagemang hos dessa unga violinister. Detta engagemang är tydligen det största en pedagog kan skapa eftersom det är detta bränsle som tar eleven genom leriga fotbollspass en kall höstdag eller som skapar den ”jävlar anamma” som driver flinka barnfingrar till att oförtrutet spela samma stycke om och om igen. Passande nog har denna egenskap döpts till just ”ignition” eftersom det är något som antänder ett intresse hos eleven.

Böckerna ”The talent code” och ”Talent is overrated” är sakliga i sin natur och lyfter fram undersökning efter undersökning som entydigt pekar på det återkommande faktumet att det vi benämner som talang är en fabel.

Ingemar Stenmark konstaterade detta faktum redan på 70-talet. En journalist påtalade hur lyckosam hans karriär varit och då svarade Ingemar: ”Ja och ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag få”.
Det finns inte avsaknad av fallenhet, det finns avsaknad av tålamod.

Publicerat

En gång för alla, så vad är nu en talang?

Jag har fått se den rena avskalade naturen av sann talang.
Talang ser rent ut sagt bedrövligt tråkigt ut. Neurologiskt handlar det om betongrå substans med form som överkokt spagetti. Talang är ett ämne som snurrar sig som eltejp runt förbindelser i hjärnan. Denna ”tejp” kallas myelin och är hela tiden under förändring. Ju mer myelin som isolerar förbindelsen mellan två neuroner desto snabbare kan dessa kommunicera. Genom att utföra en rörelse många gånger (ex en golfswing) skapar vi tjockare lager med myelin (vi brukar säga att en väl invand rörelse ”sitter i ryggmärgen”). En herre som Tiger Woods har sannolikt ett mycket tjockt lager med myelin kring de neuroner som styr hans golfspel (samt kanske en något mindre nivå av myelin kring de funktioner i hjärnan som är impulshämmande). Talang och myelin är helt enkelt förbundna med varandra som ränderna på en polkagris. Sjukdomar som MS beror istället på att myelinet bryts ner. I fall myelinet är hela förklaringen till vissa individers fantastiska förmågor kan vi alltså dra slutsatsen att talang är inte medfött, utan något som skapas.

Det som vi uppfattar som talang är enligt flera ledande forskare ett tillstånd av hyperinlärning som vissa individer verkar ha funnit naturligt. Detta tillstånd påminner om flow och bygger på en envis och extremt fokuserad sekvens av upprepning där varje litet felsteg leder till omedelbar återgång till början av det vi gjorde (varje not som blir fel leder till att vi börjar från början på stycket om och om igen). Någon påstod lite skämtsamt att det tydligaste spåret på att en person utövar denna förmåga till hyperinlärning är att de alltid ser ut som Clint Eastwood i ansiktet när de utför lärandet. Givetvis går det inte att återge i text hur tillvägagångsättet för hyperinlärning fungerar, men rent krasst så bygger det (förutom näsrynkning) på att man upprepar det man gör med mycket hög frekvens under kortare perioder. Studier kring hyperinlärning visade bland annat hur en flicka som hyperövade på sin klarinett lyckades ta in motsvarande en månads träning på mindre än en kvart. Magin bakom brasilianska fotbollsspelare anses komma av att de bygger upp sin färdighet genom att spela en minivariant på fotboll där planen är enbart något större än ett svenskt vardagsrum. Denna variant innebär att spelarna rör bollen tre gånger så ofta som vanlig fotboll och därför bygger de sina myelinförbindelser tre gånger så fort.

Givetvis finns det flera lager av faktorer som interagerar i begreppet talang. Som jag skriver ovan handlar det om neurologiska faktorer, men det finns givetvis en motivationsmässigt del av det hela. Marcus Buckingham gör det enkelt för sig genom att påstå att ”när vi gör det vi är engagerade i så använder vi vår talang”. Han menar helt enkelt att uppgiften är belöningen när vi spelar med det som är våra styrkor. Kanske är det helt i prick? Jag kan inte påminna mig om att jag träffat någon som varit riktigt duktig på något som denne person inte gillat att göra. Glädje går i armkrok med skicklighet.

I en diskussionstråd jag startade om ämnet på Linkedin, var det en begåvad människa som la fram tesen att talang är ett uttryck för ”en förmåga att motivera sig själv”.

Det något skruvade i talangbegreppet är att jag har märkt att de som vill anställa talanger som regel letar efter egenskaper hos presumtiva talanger som de själva anser sig ha. Är rekryteraren matematiskt lagd, kommer denna att se alla spår av matematisk förmåga i kanditaten som spår av talang. Att använda sig själv som talangmall är antagligen inte alltid en god idé. Jag skulle vilja påstå att det kräver mycket reflektion och objektivitet för att se talanger i andra som vi själva inte har.

Min egen summering baserat på diskussioner, litteratur och forskning som jag sett hittills om ämnet är följande. Talang enligt mig handlar om tre färdigheter som samverkar.

1. Engagemang i uppgiften (En intern orubblig motivation som upplevs som glädje, passion och positiv energi)
2. Kaizen (en naturlig drift mot perfektion och självkritik vilken märks genom att uppgiften finns med en i bakhuvudet även när personen är ”ledig”)
3. Hyperfokus (Inlärning och utförande kännetecknas av ett hypnotiskt tillstånd med extrem närvaro i utförandet, men hög frånvaro i allt annat)

Som avslutning vill jag återknyta till något som Stephen King lär ha sagt:
”Talang är billigare än bordssalt. Det som skiljer en människa med talang från en framgångsrik människa, det är en massa hårt arbete”

Publicerat

Tema talang : två superkrafter från arbetslivet

”The person born with a talent they are meant to use will find their greatest happiness in using it.” 
Johann Wolfgang von Goethe 

Jag har ständigt ett öga öppet för att försöka finna andra människors talanger. Titt som tätt stöter man på individer i arbetslivet som har fantastiska förmågor som i något avseende står ut från mängden. Jag brukar roa mig med att försöka fånga dessa talanger i text (i skrivande stund har jag identifierat 34 stycken). Här är två förmågor som jag stött på de senaste tre månaderna:

Superkraft 1: Routern
En router är en människa vars främsta bidrag är att se till att rätt människor träffas. Routern producerar inte nödvändigtvis en massa dokument och är inte alltid speciellt tongivande i tunga beslut. Istället är denna en tillbakalutad lyhörd ”nätverksexpert” som ser till att rätt människor delar rätt information vid rätt tidpunkt. Routerns kompetens ligger inte så mycket i dennes egna kunskaper som i den samlade kompetensen i sitt nätverk (vilket normalt sett är mycket stort). En fantastisk routeregenskap är att denne har en förmåga att veta vad andra kan, alltså en kännedom om var rätt information finns. Routern vet exakt vem som är skicklig på vad och har därför en förbluffande förmåga att träffsäkert länka samman rätt kompetenser vid olika sammanhang. Efter att ha erfarit hur det fungerar att ha denna person i en projektgrupp kan jag intyga att det är en enorm tillgång. Det är som om diskussioner tas på ett naturligt och balanserat sätt och som om beslut fattas på klara grunder i grupp. Stundtals blir det som att arbetet flyter på av sig själv .


Superkraft 2: Defibrillatorn 
Denna fantastiska förmåga tycker jag ofta återfinns bland försäljare. I sitt normala tillstånd är denna förmåga ofta inbäddad under en ganska avslappnad (läs: lat) fasad. När jag menar ”sitt normala tillstånd” refererar jag till lagom svåra, rutinmässiga eller förvaltande uppgifter. Det är lätt att missta en person med denna förmåga för att vara ointresserad, omotiverad eller rent av bara nonchalant. Det händer dock något med denna person när svårighetsgraden stiger brant på uppgiften. Så fort någon kollega uppgivet suckar att ”loppet är kört” är det precis som att det är just då som defibrillatorn briserar av engagemang. När alla andra släpper taget reser sig denna person raklång, driven av en intensiv kämpaglöd. Om du vill veta vilka du har omkring dig med denna förmåga så dödförklara någonting ”Det här projektet är inte genomförbart” eller ”Det går inte att programmera en så avancerad mjukvara”. Det är som Billy Sunday påstod att det finns fler som misslyckas på grund av brist på syfte, än på brist av talang. För någon med denna förmågan kommer motivation ifrån att väcka något dött till liv. I tidspressade, komplexa och politiskt infekterade projekt kan denna förmåga vara exakt vad som behövs för att nå framgång.

Vad finns det för fler talanger som du stött på där ute eller själv besitter?