Förra veckan tog ytterliggare en Egonaut-klass sin examen. Det innebär att det i dagsläget finns nästan 50 egonauter på planeten. Stort tack för denna tiden önskar vi er och hoppas att Egonaut är en början snarare än ett avslut!
Trendindex 2010 – Välkommen till planet Y
Ett av mina mest stimulerande uppdrag det senaste året har varit att arbeta med Trendindex 2010 och Talent relations. Vad är det för något kanske du undrar?
Trendindex är en statistisk undersökning där elever på gymnasier och högskolor tankas av på sina förväntningar, ambitioner och önskemål hos framtida arbetsgivare. Här får vi en färsk bild utav vad som är värt någonting hos den unga generationen av medarbetare. Ifall du vill attrahera eller behålla medarbetare i åldrarna 16-27 har du här oumbärlig klinisk statistik som berättar vad som är ”värt något” för generation Y.
Det är mycket som är intressant med denna undersökning. Ett exempel på detta är exempelvis att:
Trots samtidens fokus på sociala medier uppger 60 % att de föredrar att stifta bekantskap med företag via personliga möten.
Jag har dessutom fått äran att skriva ledaren till denna rapport och jag tänkte dela med mig av den nedan:
Ledare trendindex 2010: Dagens klassrum är morgondagens arbetsliv
Är du redo att besöka planet Y?
Varje generation kommer från sin egen planet med sin egen uppfattning om normer och värderingar.
Trendindex är ett sätt att beskriva den planet som dagens unga människor bor på. Med statistik bygger den en objektiv bild av de förväntningar som finns på arbetsgivare, yrkesliv och karriärer. Att förstå trendindex är att förstå vad som motiverar och engagerar dessa människor. Men kanske framförallt kan siffrorna här svara på frågan om vad som får en ung medarbetare att stanna kvar. Det är viktigt att inte använda sig själv som en mall för vad unga människor vill ha. Att du som 50-talist tycker det är en förmån med tjänstebil innebär inte att din nyanställde 80-talist tycker det.
Som barn fångades mitt intresse när jag reflekterade över hur min (stormrika) farmor diskade fryspåsar. Jag noterade också med förundran hur min morfar satte in annonser i lokaltidningen på sin födelsedag med uppmaningen “uppvaktning undanbedes (vänligt men bestämt)”. Jag insåg att det fanns mer bakom detta (i mina ögon) besynnerliga beteende än två individer. Deras agerande är typiskt för deras generation och ett utfall av den uppfostran och det samhälle de vuxit upp i. På fyrtiotalet genomfördes en undersökning som visade att det endast var 2 % av den tidens ungdomar som kunde tänka sig att driva en verksamhet i egen regi. För några veckor sedan var jag på Malmö högskola för att lyssna på ett föredrag om att “följa sina drömmar”. När föreläsaren frågade den unga publiken vilka som hade tänkt starta eget såg jag inte en enda person som inte hade händerna i luften. Snacka om förändring!
Hur fångar du en generation som skrattar ironiskt åt guldklockan?
I mitt arbete som generationsanalytiker och föreläsare kommer jag hela tiden tillbaka till samma slutsats. Vi är inte vår ålder utan vi är vår generation. Dagens ungdomar är inte som 50-talets ungdomar. Våra första år sätter en plattform för våra värderingar. Vi lär oss genom skolsystemet hur samhället fungerar och sedan förväntar vi oss att samma system skall råda i vårt yrkesliv. Dessa första år lär oss också hur auktoritet och hierarki fungerar (vissa generationer respekterar titlar, andra ålder och vissa respekterar bara kompetens). Skolan lär oss hur vi arbetar för att skapa resultat (grupparbeten är vanligt idag, men under min egen skoltid på 80-talet var allting enskilt arbete). Vi lever i samma samhälle oavsett vilken generation vi tillhör och vi spelar därför samma spel. Däremot har vi högst olika uppfattning om vad reglerna är.
Tiderna förändras. Det som var glödande provokationer igår är en ljummen gäspning idag. Expedition Robinson kallades för “mobbing-tv” i media och skapade ramaskri på 90-talet. På 80-talet stormades det kring ”videovåld” och statens filmcensur klippte konfetti av amerikanska filmer. Jazz ansågs stötande några decennier innan dess. Även det som var humor för några år sedan är obegripligt för människor idag (kolla på vilken pilsnerfilm som helst). Allt ändras och för att låna en term från en populär Youtube-video “shift happens!”.
Nyckelbarn eller curlingbarn?
Filosofin om “det idealiska föräldraskapet” avlöser varandra varje decennium. När jag växte upp skulle barn ha frihet och utrymme att själva utforska världen, vilket ledde till att det inte var en ovanlig syn med ensamma sjuåringar på t-banan i Stockholm. Dessa hade ofta husnyckeln i ett snöre runt halsen och kallades för “nyckelbarn”. Sen hände någonting omvälvande på 90-talet med rollen som förälder. Enligt en studie från MIT har barn i genomsnitt 37 % mindre ensam tid idag i jämförelse med de som växte upp på 80-talet. Idag möter därför arbetslivet en generation av unga människor som blivit uppmärksammade, synliggjorda och uppmuntrade under sin uppväxt i mycket hög grad. De har gjorts inflytelserika i sin egen familj på ett sätt som är unikt (familjeråd fanns inte ens som begrepp innan 90-talet). De är människor som formats under en mycket ljus tid av Sveriges (och världens) historia där ekonomin ständigt hackat sig uppåt på börskurserna och där det kalla kriget är en avlägsen fabel.
Hur behåller du världens kräsnaste generation?
Dagens unga (födda mellan 1982-2002 är ofta kallade för Generation Y) har profilerats på olika sätt av marknadsförare, rekryterare och beteendevetare. Ord som ofta dyker upp är illojala (en undersökning har visat att 70 % av generation Y anser att det är “mycket sannolikt” att de byter arbetsgivare inom ett år). Att vänta på “guldklockan” är därmed en död företeelse som närmast blivit ett ironiskt skämt.
Y-generationen beskrivs ofta som positiva entreprenörer, vilket kanske hänger ihop med det skolväsen som de varit i kontakt med. Själv minns jag hur jag fick fel på prov i skolan när jag använt glosor (som visserligen var helt rätt) som inte stod med i läroboken. Sjuttio- och åttiotalets skola verkade handla om att skapa bokstavstrogna homogena papegojor som memorerade och upprepade information utan att nödvändigtvis förstå den. Jag minns det som att man “dämpade” talanger hos vissa (“Nu får du ta det lungt så du inte räknar för långt i förväg!”) medan man undvek att uppmärksamma speciella behov hos de som det gick trögare för. Dagens skola ligger långt ifrån detta (lyckligtvis). Individens talanger och svagheter uppmärksammas på ett helt annat sätt. Kurserna har ett stort utbud av tillval där individen kan välja det som den faktiskt är intresserad av. Målstyrning är tidens melodi. Det är skolan som sätter målen men eleven själv som finner vägen dit. Det är denna plantskola som entreprenörsandan verkar växa ifrån. För entreprenörskap är en mycket stark inneboende drivkraft hos denna generation. En annan förändring är att lärande inte är förknippat med ett klassrum längre. Lärande för generation Y är en ständig process (där wikipedia är ett digitalt skyddshelgon). På de följande sidorna kommer du att ges en unik inblick i vad som motiverar en generation som beskrivs som den mest kompetenta någonsin (men sannolikt också den mest krävande). Av allt som du kommer att läsa är kanske den röda tråden följande hos Generation Y:
Karriär är inte en stege.
Karriär är en resa.
Är ditt företag rustat för att agera reseledare åt generation Y?
Lär känna Generation Y
I veckan hade jag nöjet och äran att bli intervjuad av Svenska handelskammaren för en artikel de skall skriva om Generation Y. På min agenda finns två inplanerade föreläsningar för dem under de kommande veckorna för övrigt om ”Generationer”.
Här är ett utdrag från några av de frågor jag fick besvara: (hela artikeln kommer att publiceras av Handelskammaren senare i år)
Vad var det som gjorde att du ville skriva boken? När kom idén fram?
Redan som barn funderade jag över varför min farmor sparade på fryspåsar eller varför morfar satte in annonser med ”uppvaktning undanbedes”. Jag ville skriva en bok som kryper under skinnet på varje generation genom att förklara hur världen var när de växte upp. Jag tycker att annan litteratur ofta ensidigt fokuserar på en generation (Y vanligtvis) och på enbart fyrkantig fakta som inte är inspirerande. Idéen kom fram för några år sedan när jag insåg att ämnet är magnetiskt (kanske eftersom alla människor ”är” en generation). Ämnen som dessa är tacksamma att fördjupa sig i och de trollbinder människor.
Hur är Generation Y?
Det är svårt och framförallt nästan ”rasistiskt” att generalisera en grupp med människor. Några generiska drag som framkommer genom statistik är dock att Y-generationen är en positiv generation där talang hyllas (detta avspeglas exempelvis i tv där allt verkar handlaom talang och tävlan med program som X-factor, Idol, So you think you can dance etc). Y är ofta välutbildade mångsysslare som har flera strängar på sin lyra. De bygger lateral kunskap istället för spetskompetens. Y är även digitala infödingar med internet som modersmål och en närhet till information som är oöverträffad.
Y har dock ingen direkt inbyggd respekt för auktoritet baserat på ålder eller titlar. På många sätt är Y blinda för hierarki. Inte heller erfarenhet är en garant för att injaga respekt hos denna generation. Att vara erfaren innebär ju ofta bara att du har haft fel längre i Y:arens ögon. Däremot respekterar de kompetens.
Du skriver i din bok att Y kommer ”från en spelplan med helt nya regler”, vad menar du?
Alla generationer spelar på samma spelplan. Vi spelar alla schack fast med vår egen uppfattning om vad reglerna är. Det var främst tre saker jag syftade till i min bok.
Jag syftade till ekonomi (stark ekonomi under senare halvan av 90-talet)
Sen tänkte jag på skolreformer med många program som var inriktade på personlig utveckling snarare än att ge ett jobb (ex: skateboardgymnasium).
Föräldraskap: 80- och 90-talets anda har varit ”att vara nära och coacha /bevaka /curla sina barn” snarare än att ignorera och frikoppla dem(vilket var 60 och 70-tlas föräldrarnas norm). Ett barn på 70 talet har i snitt haft 37% mer ensam tid än ett barn på 90 talet haft.
Vilka egenskaper symboliserar Generation Y?
hungriga, stressiga, exibithionistiska (40% har tatueringar), välutbildade , energiska och otåliga. Y är sociala varelser som har lätt för att samarbeta (sannolikt eftersom deras skolgång i högre utsträckning än tidigare generationers kretsat kring grupparbete). Ofta är Y orädda för utmaningar som tidigare generationer behövt flera år av mognad för att våga axla.
Hur fungerar Gereration Y i arbetslivet?
Y-generationen är väldigt skicklig arbetskraft. Välutbildade (dock inte alltid akademiskt) men krävande. De är på många sätt som schweiziska arméknivar som behärskar en bred kompetens och som ser lärandet som en ständig process (de förknippar inte lärandet med ett klassrum). Samtidigt är nackdelarna(?) att de vill bli sedda, uppmärksammade och coachade i hög utsträckning. De vill inte ha chefer utan ledare. De är ständigt på väg någonstans och yrkeslivet är en resa snarare än en stege för dem.
Hur ska man som ledare, leda Generation Y?
Flexibilitet. Ifall din arbetsplats inte är i behov av tider huggna i sten så tillåt flexibilitet. Y söker sig till de jobb som kan anpassa sig till deras privatliv, snarare än tvärtom
Rätt verktyg. Ta reda på vad din Y-medarbetare behöver för att vara produktiv. Snarare än att kasta en gammal telefon på dem. Teknik är inte ett hjälpmedel utan en hygienfaktor för Y generationen.
Kommunikation. Uppmärksamma, uppmuntra och ge feedback kontinuerligt. Ha möten som huggs i sten där ni diskuterar Y-medarbetarens arbetssituation och dennes kompetens.
Hur ska man som företag/arbetsgivare tänka/göra för att få en Yare att stanna i företaget?
Svaret är enklare än vad många gör det. Man tar sina stjärnor och säger: ”Du är duktig, hur gör jag för att behålla dig?”
Det finns ingen guldklocka längre så det finns ingen idé med att sälja fördelar som kommer att inträffa om 5 år. Det handlar om vad som finns NU.
Många säger att Generation Y är en illojal generation, vad tycker du om detta?
Y är lojala, men bara mot sin egen framtid (70 % svarar att det är mycket sannolikt att de kommer att byta arbetsgivare inom en 12 månadersperiod). Lojalitet är inte alltid en bra egenskap för individen. När man är lojal så stannar man trots att man blir dåligt behandlad eller trots att det inte är ens optimala situation. En individualist(Y ex) söker sig till det som ger mest utbyte.
Hur upplever du själv din egen situation?
jag tillhör X och som alltid är vi lite bortglömda outsiders känns det som. Debatten i media handlar om ”hur vi skall fånga Y”…inte X…story of our lives) Personligen så gillar jag Y som F-N på grund av deras drivkraft. Jag har personligen uppfattningen att en engagerad människa är värd tre personer som bara ”har ett jobb”.
Vilka lärdomar kan/ska man ta av Generation Y?
Att det inte alltid är arbetslivet som skall ha prioritet över privatlivet, vilket verkar vara normen för min generation (X)
Varför detta fokus på Y?
Y-generationen kan bli en enorm konkurrensfördel i prispressade branscher där man kan nyanställa människor med en väldig kompetens, driv och självkänsla, men som har en ingångslön betydligt lägre än vad en kollega med många år i branschen har. Skall jag vara cynisk (vilket nog är min fallenhet som generation X) tror jag att detta är en stor anledning till fokuset på Y. Men vid sidan om detta står jag fast vid de positiva egenskaper som jag anser att Y har med sig från sin hemplanet 80- och 90-talet.
Vad är det som är så roligt? Humor genom tiden
Jag tänkte komma in på ytterligare en dimension av generationsperspektivet.
Låt oss titta på företeelsen humor. Jag har hört människor referera till humor som det universella språket. Vissa menar att människor över kulturella gränser kan skratta åt samma skämt och att humor därför är gränslöst. Den som säger att humor överskrider generationsbarriären har definitivt inte träffat min svärfar.
Min svärfar har en återkommande replik som dyker upp ett par gånger i veckan när han talar om sina barnbarn. Det är nämligen som så att min dotter har börjat ta sina första steg och varje gång vi diskuterar hennes utveckling, undrar han: ”Kan ni skicka henne med enklare bud?”. Sen skrattar han hejdlöst i cirka fem minuter, medan jag står som ett frågetecken och undrar vad som är så roligt. Som förklaring brukar han säga att ”Det är Hasse och Tage!”. Han säger detta som om det vore ett definitivt, självförklarande och uttömmande svar på frågan. Hans generation verkar över lag ha en övertygelse om att det står i Sveriges grundlag att allting som Hasse och Tage någonsin producerade per automatik är jätteroligt.
Prova att slå på vilken pilsnerfilm som helst på SVT en söndagseftermiddag och se hur roliga dessa är nu (sjuttio år senare). Jag är övertygad om att många människor skrattat hejdlöst åt pilsnerfilm, men det var människor som var färgade av den tidens värld. Humor är knutet till vad som är laddat, provocerande eller tabu för varje generation och detta är föränderligt.
Jag hittade en diskussion på ett internetforum som hette ”Är det någon som förstår buskis?”. Där diskuterade ett antal ungdomar vad buskis var. Jag fastnade för ett inlägg som löd så här: ”Det kommer in en idiot på en flakmoped. En annan gubbe springer ut ur ett hus och skäller på honom. En kärring kommer ut ur samma hus och skramlar med en tom kastrull. Hon skriker något om att gubben är en dålig make och att en viktig person (präst eller polis) är på väg till deras hus. Det sker en förväxling och de misstar den inflytelserika mannen för att vara någon annan (oftast en lodis). Sen dricker de hembränt och så skall det vara roligt. Där! Nu sammanfattade jag alla buskisfilmer som någonsin gjorts”
När jag läste detta inlägg, fick jag än en gång en anledning att reflektera över hur tider förändras. Denna humor som har sina rötter i trettio- och fyrtiotalet kretsar ofta kring vad som var ett laddat ämne då, nämligen spelet mellan man och kvinna, men även mellan auktoritetsperson och ”den enkla människan”.
Därifrån kom vi till en ny era i humorn. Tiderna förändrades och en ny generation växte fram som högljutt protesterade emot auktoriteter och där spelet mellan man och kvinna var fritt fram att beskriva i mer sexuella termer. Under-bältet-humorn och improvisationskomiken gjorde sitt intåg.
Från Hasse och Tages improvisationskomik kom en våg av nydanande humor från väst när Monthy Python’s Flying Circus tog världen med storm. I en värld där det nu var ok att skämta med allt, behövde humorn en ny vinkling för att bibehålla sin provokation. Humorn blev nu bisarr, hednisk (exempelvis som i komedifilmen Life of Brian) och surrealistisk (”Spam, spam and spam!”). Life of Brian blev för övrigt förbjuden i flera länder på grund av den ikoniska scenen där Graham Chapham imiterar Jesus på korset samtidigt som han sjunger ”Always look on the bright side of life”. Faktum är att till och med skandalen kring filmen blev en del av försäljningsstrategin. En poster för filmen löd ”So funny it was banned in Norway!”.
Efter en tramsperiod på åttiotalet med ballongdans och Sven Melander i allt som producerades, kom en humorform som kommit att bli Generation X egen maskot. Vi pratar om ironi. Henrik Schyffert och Killing-gänget blev galjonsfigurer för en humorform som i stort går ut på att göra narr av andra människors engagemang. När vi ironiserar så säger vi något som vi inte menar. Vi står för något som vi inte står för helt enkelt. Det sociala initiativet ”Morsor och farsor på stan” blev exempelvis ”fasaner på stan” istället i denna Schyffertska nidtappning.
Ironin har sannerligen blivit en snuttefilt för den generation som växte upp på nittiotalet.
Nutida modern humor verkar mest vilja resa tillbaka i tiden. Den kretsar kring att plocka fram hjältar ur det förgångna, för att sedan parodiera dem på ett ganska kärleksfullt sätt. David Hasselhoff är en av dessa gamla reliker. Framförallt är det dock Chuck Norris som har hamnat i rampljuset på ett mycket oväntat vis. Kanske är hans starpower just nu större än vad den någonsin varit under hela hans karriär. Det finns en internetkampanj med en uppsjö bilder på Chuck tillsammans med märkliga påståenden i stil med: ”Chuck Norris counted to infinity, twice!”.
Nej humor är lika knutet till en generation som vad musik, politik eller film är. Skall man summera allt ovanstående så blir det med insikten att humor är en karikatyr av tidens anda.
Seminarium om Mänskliga Drivkrafter- 14 oktober
”Det finns inga människor som saknar drivkraft. Det finns däremot människor som sätter upp mål som inte motiverar dem”
Torsdagen den 14 oktober ger vi ett seminarium om Drivkrafter. Föreläsningen sker i Sigmas lokaler i Malmö (glashuset). Allting börjar 15.30 med fika och mingel. 1600 börjar själva seminariet där jag och Cecilia Ståhlstierna kommer att prata i vardera 45 minuter om vad det egentligen är som motiverar människor.
Ifall du är intresserad av att förstå innebörden i ord som engagemang, motivation eller drivkraft är du varmt välkommen till oss. Du anmäler dig här (via facebook)
Alternativt mailar du mig direkt
Gratis är gott (del 4) – Den stora (lilla) navelskådarboken
Jag gör med detta inlägg ett (kort) avsteg från generationstemat.
Härmed presenterar jag nu min femte bok ”V?M är jag?”.
Sharing is caring lyder devisen och vem som helst får lov att ladda hem den gratis!
Den finns nu kostnadsfritt under ”nedladdning”
Mest beskrivande är att benämna den som en bok om personlig utveckling. Det är du som skriver den större delen av boken och det den gör är att presentera ett antal frågor för dig (egentligen är det mest korrekta kanske att beskriva det som att ”boken coachar dig”).
Boken i sig har ingen direkt koppling till ämnet generationer utan handlar om beteende och personlighet snarare. Många av frågorna är kopplade till personlighetspsykologi.
Den är som sagt gratis, men jag lyssnar gärna på synpunkter och kommentarer om hur ni uppfattar den. Varsågod!
PS: Printar du den på en hyfsat modern printer är inställningarna ”booklet” och ”left bind” värdefulla att känna till.