Jag såg igår att den digitala tidningen BMZ hade skrivit om Egonaut efter generationsföreläsningen. Personligen tycker jag att artikeln är väldigt välskriven och känner mig nöjd (mycket nöjdare än den gången när journalisten kallade mig för Jonas Junkman tex).
Det kommer snart dessutom en artikel om böckerna Egonaut i VD-tidningen, men av upphovsrättsliga skäl får jag inte lov att länka eller lägga ut något från den artikeln här på bloggen.
Föreläsning med klyschig panel…
Igår var jag på COMPETENSUM i Ängelholm och hade den stora äran att få föreläsa för cirka 60 personer om Generation X och Y samt hur dessa tidskullar påverkar vad som är ”rätt” ledarskap i dagens yrkesliv. Eva Marminge och kollegorna på Competensum hade engagerat sig något fantastiskt med att skapa en atmosfärisk upplevelse för alla som vågade sig dit.
Genom hela korridoren hade vi samlat tidstypiska föremål från varje generation. Här återfanns ”motboken” och ranseringskuponger från andra världskriget. Kobratelefonen var obligatorisk för 60-talisterna. Här fanns även slinkyn, smurfarna och ett game&watch från det glättiga 80-talets högdagar. I ett rum strömmade det Glenn Miller band ur högtalarna medan svartvita journalbilder rullade förbi. Till detta serverades tidstypiska bakverk med allt från ”sju sorters kakor” (ja det var köbekagor) till moderna mammutmaränger på 600 gram styck. Det var stört omöjligt att inte ryckas med av den tidsmaskin som Competensums lokaler förvandlats till.
Det var på det hela taget ett mycket proffsigt arrangemang och jag är stolt att Sigma kan kalla sig för partner till Competensum.
Den mest intressanta upplevelsen för min del bjöd generationspanelen på. Vi hade samlat intressanta människor från tre generationer för att diskutera synen på arbetsliv, ledarskap och förebilder. Det som var oerhört kul var att denna panel var på många plan(ursäkta det vanvördiga ordvalet) en kliché av sina generationer. När Generation X representanten Rasmus Carlsson började påstå att månlandningen var en konspiration och samtidigt hade svårt att komma på en positiv världsnyhet osade det av den kritiska cynism som vi X:are brukar beskyllas för. Samantha Booth och Mårten Svensson (gryyyym fotograf för övrigt, se länk!) representerade Y generationen med bravur och det var svårt att inte ryckas med av den positiva optimism och energi som dessa båda stod för (klyschigt nog!)
Babyboomer generationen representerades passande nog av kommunalrådet Åsa Herbst som illustrerade sin generations påstådda dominans genom sin plats på den högsta posten i kommunen (och hur coolt är det väl inte att finnas som en egen artikel på wikipedia?). Det var en mycket varm och trevlig panel som svarade på frågor och detta blev ett mycket uppskattat inslag. Säkerligen blir paneldebatten ett inslag som kommer att ingå i fortsättningen när tillfälle ges. Tack till panel, publik och alla som engagerade sig i detta evenemang! Jag tar med mig ett antal intressanta potentiella nya affärsmöjligheter ur detta evenemang men framför allt bär jag med mig en riktigt positiv känsla!
Att behålla ung talang
En fråga jag ofta får av arbetsgivare är hur de skall göra för att behålla unga talanger.
Ett återkommande problem är traineeförrädare, dvs unga talanger som får traineeprogram och sedan rekryteras av konkurrenter direkt efter programmet.
Hur hanterar du den problematiken.
Du säger exakt så här:
”Du är duktig, hur gör jag för att behålla dig?”
Hemligheten ligger inte i vad personen svarar utan i att du ställer frågan. Frågan signalerar uppriktig uppmärksamhet och genuint intresse. Jag kan också garantera dig att ”högre lön” inte är det universella svar du kommer få (bara 18% anger ”hög lön” som en viktig motivationsfaktor).
Sjuttiotalister = enstöringar?
Jag funderar på en sak jag läst. Enligt Williams Strauss och Neil Howe har barns ”ensamma och oövervakade tid” minskat med 37 % mellan åren 1981 och 1997.
För mig låter det ju mycket orimligt att en sådan förändring inte skulle ge en märkbar skillnad. X generationen har alltså varit betydligt mer ensam än Y generationen.
Vad kan vara effekten av detta och hur märks den?
Är konsekvensen att sjuttiotalisterna blivit enstöringar?
Är nittiotalister bättre på exempelvis grupparbete?
Farväl Falkenberg
Ja ni minns kanske den bitterljuva filmen om Falkenberg som rönte stor uppmärksamhet för några år sedan. Idag fick jag dock chansen att gå upp i iskalla ottan, köra genom snöblandat regn bara för att komma fram till en varm och engagerad publik.
Även om inte min Iphone-kamera gör lokalen rättvisa var det en fantastisk lokal att vara i.
Jag blev injuden av verksamhetsutvecklaren Mattias Larsson (på bilden) som arbetar med utmaningarna som Falkenberg har avseende generation Y.
Publiken var i mitt tycke suverän med en massa högljudda Babyboomers som ställde relevanta motfrågor så fort något kom upp (personligen älskar jag en kritisk publik).
En intressant fråga vi diskuterade var miljömedvetenhet bland generationer.
50 talisterna (”barrickadgenerationen”)har ju även de varit miljöaktivister som unga vilket anses vara en generation Y egenskap. Fast kanske är Y inte miljöaktivister per se, utan snarare miljökonsumenter som köper sin väg till en bättre planet, genom att välja miljövänliga alternativ?
Är Generation y egentligen genuint miljömedvetna eller är de snarare bekväma konsumenter som köper sitt engagemang?
Tack Falkenberg för ett jättebra arrangemang. Jag tar med mig en handfull goda kontakter och en stor portion energi
Intressant Generation Y-citat
Jag hörde följande definition på arbete från Generation Y idag:
Arbete : ”En tidpunkt på dagen när jag tvingas använda gammal teknologi?”
Vad tror ni, ligger det någonting bakom detta påstående?