Varför är fjortisbrudar orange?

Här kommer några heuristiska tankar(läs:fördomar) kring olika generationer:
<raljerande>
Fråga: Varför är fjortistjejer orange?
Svar: Därför att spraytan med kerotin är väldigt inne just. Jämförelsen märks tydligt i kontrast till 60- och 70- talisttjejer med alligatorskinn och hudton som en moccaväst av solariesolande.

Fråga: Varför diskar farmor sina fryspåsar?
Svar: För att hon är snål.
(sannolikt även därför att hon är uppvuxen under en tid där människor högaktade sparsamhet och återhållsamhet. Speciellt de som är uppvuxna kring andra världskrigets ransonering med kuponger verkar hålla dessa värderingar högt). Man slänger inget som fortfarande fungerar.

Fråga: Varför kan man inte diskutera politik med 40- och 50-talister utan att de blir upprörda?
Svar: Därför att de är sitt part i hjärtat (till skillnad från X generationen som väljer parti efter plånbok) . De är uppfostrade under en tid där man fick strida för sin politiska övertygelse, vilket de fortfarande gör (även om de knyter handen i fickan för mycket annat).

Fråga: Varför är X-generationen så cynisk och ateistisk?
Svar: Därför att vi bombarderades med skräckpropaganda och politiskt influerade barnprogram från östblocket under hela vår uppväxt( ex: Drutten och Geena) , samtidigt som vi utsattes för fluortanter i skolan. Dessutom fick vi se en president avsättas för mened och hur ”årets Svensk” visade sig vara en bedragare.

</raljerande>

Tidskapseln

Tänk dig att du skulle representera din generation genom att få välja vad som skulle läggas i en tidskapsel för efterföljande generationer att finna. Vilket föremål, vilken film, vilken bok och vilken skiva skulle du påstå har definierat din generation och din uppväxt?

Här är min lista
Föremål: Game & watch ”Donkey Kong”
Film: Taxidriver ”One every town on every street, there is a nobody who dreams of being a somebody”
Bok: Tyvärr har jag egentligen aldrig läst en skönlitterär bok som jag fastnat för. Serier har däremot mer min grej. ”Watchmen” var helt fantastiskt uppslukande när jag läste den som tonåring.
Musik: Nirvana ”Smells like teen spirit”

Vilka är dina val?

R-E-S-P-E-C-T (find out what it means to me)

Det anses vara ett universellt mänskligt drag att vilja få respekt. Däremot är detta ett värdeladdat ord som har olika betydelse för olika människor. En gång fick jag en utskällning av en kompis pappa (han var nästan 80 år gammal bör tilläggas) för att jag missat att hälsa på honom. Han menade på att han faktisk hade varit Häradshövding (japp så gammal var han) och att det därför var jag som förväntades behandla honom med den djupaste respekt snarare än tvärtom. Han tog sig dessutom tid att förklara för mig hur det fungerade i domstolen att ”publiken reser sig ju upp och bugar när domaren kommer in” (japp han hade dessutom varit domare).
Jag minns att jag tonårstrotsigt rullade ögonen och tuggade toy under hans monolog medan jag tänkte att ”Jaha, du tror alltså att det är din (forna) titel som skall göra att jag visar dig respekt gubbjävel” (jag var i sena tonåren) .

Respekt är en viktig fråga att klyva i en modern organisation. Speciellt när det handlar om att förstå ledarskapsdynamiken. Vad respekterar vi? Tidigare generation respekterade titlar eller hög ålder. Detta har förändrats drastiskt. Enligt Y Generationen betyder en hög ålder eller en lång erfarenhet bara att du ”har haft fel längre”.

Enligt Anders Parments undersökning finns det bara en sak som egentligen respekteras och ger auktoritet av dagens unga. Detta är otvivelaktigt KOMPETENS. (85% i testgruppen kryssade i ”instämmer helt” på detta påstående)

Bästis eller mamma?

Jag läser en intressant bok just nu som handlar om hur starka varumärken skall bete sig för att behålla sin skärpa med Y generationen. Det finns en sak där jag precis läste som får mig att verkligen heja till kring skillnaden mellan sjuttiotalister och åttiotalisterna. Enligt en undersökning gjord av Schupak 2008, anser 85 % av nordamerikanska tonåringar att en av deras föräldrar är deras bäste vän.
85% har alltså en förälder som sin bästis!

Det känns synnerligen fjärran från min generation där det dominerande beteendet var att man avlägsnade sig från sina föräldrar rejält under tonåren (antagligen en fas i att bli självständig).

Är du bästis med din mamma eller pappa?

Etikettproblematiken

Den traditionella bilden av yrkesmänniskan är under revision.
Vi har en tendens att leta efter det första ordet i rollbeskrivningen:
Hej Jag heter Linus och är projektledare”. Vad som sägs därefter är inte speciellt viktigt, för där har jag redan fått min etikett.
Vi letar efter EN titel därför att arbetslivets senaste femtio år har varit orienterat kring specialism.

Nu är en ny tid på gång där en generation av laterala kompetenser gör entré. Det är generalismens vingslag. Generation Y anser till 75% att det är sannolikt att de kommer att återvända till skolbänken för att läsa in en ny utbildning (ofta i en HELT ny bransch).
Vad kan vi sätta för etikett på en person som är projektledare, grafiker, beteendevetare och marknadskommunikator i samma paket?
Det är dags att inse att det finns en spets i att vara riktigt trubbig.

Vilken etikett får DU oftast (och vilka glöms bort)?