Gör erfarenhet dig till en bra ledare?

Det här var en intressant artikel om ämnet och hur det relaterar till olika generationer.
I Sverige har Anders Parment gjort en liknande undersökning hos Generation Y.
I korta drag var hans slutsats att denna generation inte värderar titel eller senioritet lika högt som de värderar kompetens hos en chef.
”Att du gjort något länge kan innebära att du gjort fel länge” som en cynisk medlem av denna generation uttryckte det…

Hur gör vi motstånd?

Det här var en kul strip kring hur tre generationer slåss för sin sak. Jag skulle vilja tillägga ”konsumerismen” till Generation Y. De har en benägenhet att köpa sig den världsbild och den attityd de står för. Exempelvis konsumerar de, snarare än marscherar för en bättre och ”grönare” värld. Fjärran är Boomergenerationens strid på barrickaderna med Almstrider, mössbränningar och hötorgskravaller..


I Sverige får alla bli Lucia

Begreppet talent management upplevs ibland som negativt laddat har jag uppmärksammat. Något som sticker i ögonen på många svenskar är nämligen ordet talang. När vi talar om att ”hitta och utveckla talang” är det vanligt att vi gör en dikotomi av det. Vi förutsätter då att begreppet handlar om att finna ”en elit av människor som har talang”, samt att det per definition finns en grupp som inte har det (ett b-lag helt enkelt).
 I ett land där alla får lov att vara Lucia dyrkar vi Zlatan, men vi har i andra sammanhang ofta svårt att förlika oss med tanken på att människor kan vara olika duktiga på saker.

Att betrakta talent management som en elitistisk företeelse är befängt. Detta är (oftast) helt fel tolkning. Som jag ser det är detta en av de tydliga skillnaderna mellan amerikansk och svensk kultur. Talent management i den vedertagna versionen hävdar att talang är något som alla har. En amerikansk chef som talar om talang syftar vanligen alltså på alla sina anställda.
Talent management handlar om att finna talanger och styrkor i varje individ och att i den mån det är möjligt få dessa aktiverade och stimulerade. Talang är ibland ett ord som används på ett skamligt sätt. Ibland kan vi säga till någon att de har talang, vilket för oss betyder att vederbörande fått en magisk DNA-sträng och inte behövt kämpa för sin skicklighet. En god vän till mig som är konstnär brukar bli arg när någon påtalar att han har talang, eftersom han anser att det förringar alla timmar av träning som ligger bakom hans förmåga. En fråga jag tycker är intressant att lyfta är: ”Finns det människor med olika mycket talang, eller det bara finns människor med olika mycket motivation”.
Vad tror du?

Nytt kapitel – Vad är Talent management?

Vad är talent management?
En av de områden som jag borrar mig längre ner i just nu är det som benämns som talent management.
Uttryckt kortfattat är talent management en samling affärsprocesser som hjälper en organisation att:
A: Identifiera talanger hos medarbetare
B: Attrahera rätt kandidater vid extern eller intern tillsättning av roller.
C: Behålla rätt människor
D: Utveckla medarbetares talanger
E: Mäta och följa upp medarbetares arbete (så kallad performance management)
F: Leda rätt människor samt
G: Avsluta anställningar på ett bra sätt.

Vanligtvis ingår även bonus- och lönemodeller inom detta vida begrepp. Många inkluderar (med all rätt) arbete kring att bygga värdegrund och varumärke som en del av talent management. Detta har blivit allt mer viktigt, speciellt eftersom den yngre generationen medarbetare nu är mycket känsliga för organisationers varumärke. Generation Y tänker snarast i termerna av att ”vad säger det om mig ifall jag arbetar här?”. Ämnet generationer och ämnet talent management är från mitt perspektiv när besläktade med varandra och det skall bli oerhört spännande att se var denna resa kommer sluta.

Nytt jobb, ny bok, nya uppdrag.

Det har förflutit en hel sommar sedan jag skrev här senast på bloggen. Jag har verkligen, verkligen försökt att koppla av denna sommaren. Dessvärre har det gått sisådär med avkopplingen och som ett resultat har jag haft två väldigt intensiva månader som varvats med salta bad, rosévin, tokiga barn och nattligt bokskrivande. (Nej bilden är inte arrangerad utan mina barn behandlar mig precis så här respektlöst alltid)

Nytt jobb
Sedan 1 augusti har jag klivit över till Capgemini som alltså är min nya arbetsgivare. För deras regi kommer jag att fortsätta att arbeta vidare med ledarskap och generationsrelaterade frågor. Min tid kommer fyllas med talent management, projektledning och en uppsjö initiativ som jag ännu inte känner till. Redan nu har min höst blivit ganska späckad med föreläsningar och uppdrag inom denna sfär och jag är rätt förvissad om att jag kommer ha tillräckligt att göra för att fylla min tid.

Ny bok (1) – ”Generationsanpassat ledarskap”
Min demonförläggare Tomas sliter just nu som ett djur med typsättning och andra aktiviteter som jag är lyckligt besparad från. Tomas har även sett till att en generös tugga av min semester gick åt till redigering av denna bok. Men detta är definitivt till det bättre och med den nya hårda inriktningen på ledarskap är jag själv mycket nöjd med detta boksläpp. Den 25 september släpps slutligen Generationsanpassat ledarskap.

Ny bok (2) – ”Svavel och socker”
Jag bröt totalt med facklitteraturen en stund och passade på att slutföra en skönlitterär historia som bott i mitt bakhuvud ganska länge. Berättelsen följer en mans tillvaro i en värld som ter sig alltmer bisarr och gåtfull. Resan som målas upp i boken är inspirerad av film noir men har en kärna av science fiction och drama. Det är en berättelse om livets förgänglighet som berör frågor som människan ställt sig sedan tidernas begynnelse. Den distribueras av Lulu.

Bloggen då?
Den kommer finnas kvar men den kommer att få en ny grafisk profil inom kort. Jag kommer sannolikt att blogga mer kring talent management efter som det är ett så spännande område.

“If you don’t create change, change will create you”

 

Sociala mediers påverkan på generationerna

Ja det har varit tyst en stund här på bloggen. Jag har varit upptagen med bokskrivande, arbete och det faktum att jag håller på att byta arbetsgivare (mer om detta snart). Förra veckan föreläste jag för social media clubMINC och förde ett resonemang kring sociala mediers påverkan på olika generationer. Jag drev några tankar kring hur det senaste decenniets tekniska utveckling förändrat några aspekter av vår tillvaro. Det är värt att se bortom wikipedia, twitter, facebook och pricerunner som varumärken. Stanna upp och tänk på vad som egentligen hänt med vårt samhälle sedan dessa blev integrerade delar av vårt liv. Detta är några av de slutsatser jag kom fram till:

Förr Nu
Meningsfulla möten mellan flera deltagare var knutna till en viss tid och en viss fysisk plats. Jag kan dela dokument i realtid med kollegorna i Singapore såväl som Ryssland samtidigt. Jag kan arbeta i min egen tidszon och sova tryggt i min säng medan min amerikanska kollega kompletterar. Tid och rum är i viss mån oviktigt numera i kommunikation.
Att äga saker var viktigt. Konceptet med att äga var hårt associerat till fysiska föremål. När det handlade om information var det dokument eller fotografier som gällde. Digital information kändes inte ”äkta”. Därför skriver fortfarande många äldre medarbetare ut sina email och sätter i pärmar. Ägande är mindre viktigt. Det går lika bra att hyra den där segelbåten när behovet uppstår. Den information jag har behöver jag inte kunna fysiskt lokalisera. I molnet vet jag inte var mina dokument och bilderna på lillens första steg egentligen huseras, men det är oviktigt eftersom jag vet att de finns där.
Lärande var förknippat med ett klassrum. Utbildningen var ett projekt med start och stopp (via en examen). Vi strävade efter att bli experter och memorerade stora mängder information. Lärande är en process som ständigt pågår. Vad jag kan är ofta av mindre betydelse än vad mitt sociala nätverk kan. Vi eftersträvar generalism och tänker på kunskap som ”något jag skaffar mig efter hand som jag behöver den”.
Som konsument litar jag på att försäljaren är expert på det han eller hon säljer. Jag lägger min tillit (och mina pengar) i handen på försäljaren. Som konsument är jag experten. Innan jag kliver in i affären har jag jämfört priser, expertrecensioner så väl som intagit mina vänners praktiska erfarenheter av varan. Som regel är jag påläst specifikt om den produkt jag tänker köpa. Ofta är jag bättre informerade om denna produkt än den faktiska butikssäljaren.
Konsumentmakt är en svag term. Företagen är starka i de juridiska och mediala sammanhangen. Incidenter som Ford Pinto-affären eller Bhopal katastrofen intygar företagens maktposition. Konsumenten är inflytelserik och har en mycket hög röst. Bloggar och sociala medier förflyttar berg. Produkter hyllas eller sågas på en internetsekund. Undermåliga produkter avslöjas och exponeras för hela världen. Fall som Cryptonite och deras cykellås är exempel på detta
Världen är blind. Det är fullt möjligt för regeringar att mörka folkmord. Naturkatastrofer i tredje världen inträffar utan att vi ens känner till det här i väst. Information göms undan och hemlighålls. Ibland läcker information ut långt senare såsom My Lai eller Agent Orange. Allting sker i realtid. När tsunamin slår in över Japan ser vi det samtidigt som det händer. När det kastas sten på gatorna i mellanöstern är det i direktsändning via mobiltelefonkameror. Sociala medier är ett stort sökljus som på en millisekund belyser det som sker i vår värld. Sajter som Wikileaks gör konfidentiell information tillgänglig för allmänheten. Detta är en era av transparans.