Jag satt precis och skakade sönder på ett flygplan över Ängelholm. Genom turbulensen lyckades jag ändå läsa ett antal sidor i en intressant och faktaspäckad bok som heter ”Generation Me”. En av de kapitel som ingår i boken belyser hur barnen på 90-talet uppfostrades på en våg av ”du-är-fantastisk-oavsett-om-du-kommer-sist”-mentalitet. Denna filosofi förespråkade att inte bedöma barn ifrån det de gör utan ifrån den de är. Det är även härifrån som ”jag kan bli vad jag vill om jag bara anstränger mig!”-attityden föddes. Som en konsekvens av denna trend har barn födda på 90-talet generellt sett en extremt hög självkänsla, faktiskt på gränsen till narcissism ibland. I en undersökning svarade exempelvis 32% av Gen Y att de ansåg att ”de borde vara har varit med på den första livbåten ifall de var på Titanic (källa: San Diego university of psychology). Det som jag fastnade för specifikt var en studie där Generation Y fick skatta sina egna förmågor. Det visade sig att 70% av eleverna ansåg att de var bland de 10% som presterade bäst. Intressant eller hur?
En liten followup-notis kring det där med hög självkänsla är att det uppdagats att människor med hög självkänsla inte nödvändigtvis presterar speciellt bra eftersom de gillar sig själva lika mycket vare sig de får framgång eller inte (vilket ger svaga incitament för att anstränga sig). Hög självkänsla kan alltså ha effekten att du släpper taget fortare än de som lägger in en portion av sin självskattning i hur väl de lyckas. Kinesiska ungdomar (märkta av såkallad tigerparenting) har generellt sett en låg uppmätt självkänsla. Däremot presterar de genomsnittligt bättre än västerländska studenter på nästan allt. En av anledningarna tros helt enkelt vara att de försöker hårdare för att ta höjd för en lägre självkänsla. Det finns uppenbarligen flera sätt att förhålla sig till självkänsla och självförtroende. Generationsforskaren Neil Howe driver en teori kring att alla generationer möter en livskris någon gång i livet (Generation X anses ha haft sin kris under de första tjugo åren av sin vistelse på Jorden). Howe påstår att Generation Y möter sin livskris just efter sina första tjugo år, när de kommer ut i ett arbetsliv som inte delar ut medaljer enbart för att man dyker upp.
SOS barnbyar: En julklapp som betyder något?
Hur kul är det egentligen att få ytterliggare ett glöggset, en skärbräda eller en udda konstmugg denna julen med? Som cynisk Generation X medlem är jag inte sen att möta den typen av konsumtion med en stor näve fickljummen apati.
SOS barnbyar har däremot ett erbjudande om att köpa julklappar som verkligen i den riktiga världen har ett värde för människor som lever under förhållanden som vi inte ens förstår (när vi står och funderar kring ifall vi skall köpa en 42- eller 46 tums platttv). Så här skriver de om sitt erbjudande till företag nu i juletid:
Långsiktiga företagsjulklappar från SOS Barnbyar
SOS Barnbyar lanserar i år en rad nya företagsjulklappar som alternativ till termosar, senap och stegräknare. Meningsfulla julklappar som ger förskoleplatser, skolgång, stöd av socialarbetare, starta-eget-bidrag och medicin till utsatta barn och familjer.
Följande julklappar har företagen att välja på www.sos-barnbyar.se
- Förskoleplatser för tre barn i Moçambiques under ett år à 5 000 kr.
- Sjukvård för 24 patienter i Benin à 10 000 kr.
- Starta-eget-bidrag som ger 15 personer försörjning i Centralafrikanska republiken à 20 000 kr.
- Socialarbetarstöd till 58 utsatta familjer i Ukraina under ett år à 50 000 kr.
- Mat, husrum och en kärleksfull mamma i barnbyn i Brovary, Ukraina, under ett år à 100 000 kr.
- Valfri gåva/summa som SOS Barnbyar använder där den bäst behövs.
Ett varumärkes värde blir allt mer beroende av hur företaget uppträder i samhället, oavsett om det gäller småföretag eller jättebolag. Fler konsumenter, aktieägare och medarbetare kräver att företag tar socialt ansvar. Ett hållbart företagande har gått från att vara en guldstjärna i kanten, till att bli en hygienfaktor när såväl kunder som investerare gör sina val.
Julklappsvalen är bara en liten del företagens CSR-arbete, men sänder en tydlig signal om företagets sociala ansvarstagande. De företag som väljer att stödja SOS Barnbyar i jul får därför digitala eller fysiska julkort att skicka till sina medarbetare och kunder, med information om att årets julklapp är en gåva till något av ovanstående ändamål.
Den här typen av julklappar är något som företaget och dess personal och kunder kan känna gemensam stolthet över – året om. Julklapparnas olika inriktningar ger varje företag möjlighet att göra skillnad inom ett område som är kopplat till den egna verksamheten.
På SOS Barnbyars hemsida kan du läsa mer om arbetet med att stödja utsatta familjer runt om i världen. Läs också om David, Joachim och andra barn som har fått hjälp till ett bättre liv, och om socialarbetaren Irina som hjälper kvinnor med drogproblem att ta hand om sig själva och sina barn .
SOS Barnbyar är en politiskt och religiöst obunden organisation som i över 60 år har gett föräldralösa och övergivna barn ett nytt hem och en ny familj. Idag driver organisationen mer än 500 barnbyar i 133 länder men arbetar också allt mer med att stödja utsatta familjer så att barn inte ska bli föräldralösa eller överges på grund av sjukdom, fattigdom eller andra orsaker.
Tema talang : två superkrafter från arbetslivet
”The person born with a talent they are meant to use will find their greatest happiness in using it.”
Johann Wolfgang von Goethe
Jag har ständigt ett öga öppet för att försöka finna andra människors talanger. Titt som tätt stöter man på individer i arbetslivet som har fantastiska förmågor som i något avseende står ut från mängden. Jag brukar roa mig med att försöka fånga dessa talanger i text (i skrivande stund har jag identifierat 34 stycken). Här är två förmågor som jag stött på de senaste tre månaderna:
Superkraft 1: Routern
En router är en människa vars främsta bidrag är att se till att rätt människor träffas. Routern producerar inte nödvändigtvis en massa dokument och är inte alltid speciellt tongivande i tunga beslut. Istället är denna en tillbakalutad lyhörd ”nätverksexpert” som ser till att rätt människor delar rätt information vid rätt tidpunkt. Routerns kompetens ligger inte så mycket i dennes egna kunskaper som i den samlade kompetensen i sitt nätverk (vilket normalt sett är mycket stort). En fantastisk routeregenskap är att denne har en förmåga att veta vad andra kan, alltså en kännedom om var rätt information finns. Routern vet exakt vem som är skicklig på vad och har därför en förbluffande förmåga att träffsäkert länka samman rätt kompetenser vid olika sammanhang. Efter att ha erfarit hur det fungerar att ha denna person i en projektgrupp kan jag intyga att det är en enorm tillgång. Det är som om diskussioner tas på ett naturligt och balanserat sätt och som om beslut fattas på klara grunder i grupp. Stundtals blir det som att arbetet flyter på av sig själv .
Superkraft 2: Defibrillatorn
Denna fantastiska förmåga tycker jag ofta återfinns bland försäljare. I sitt normala tillstånd är denna förmåga ofta inbäddad under en ganska avslappnad (läs: lat) fasad. När jag menar ”sitt normala tillstånd” refererar jag till lagom svåra, rutinmässiga eller förvaltande uppgifter. Det är lätt att missta en person med denna förmåga för att vara ointresserad, omotiverad eller rent av bara nonchalant. Det händer dock något med denna person när svårighetsgraden stiger brant på uppgiften. Så fort någon kollega uppgivet suckar att ”loppet är kört” är det precis som att det är just då som defibrillatorn briserar av engagemang. När alla andra släpper taget reser sig denna person raklång, driven av en intensiv kämpaglöd. Om du vill veta vilka du har omkring dig med denna förmåga så dödförklara någonting ”Det här projektet är inte genomförbart” eller ”Det går inte att programmera en så avancerad mjukvara”. Det är som Billy Sunday påstod att det finns fler som misslyckas på grund av brist på syfte, än på brist av talang. För någon med denna förmågan kommer motivation ifrån att väcka något dött till liv. I tidspressade, komplexa och politiskt infekterade projekt kan denna förmåga vara exakt vad som behövs för att nå framgång.
Vad finns det för fler talanger som du stött på där ute eller själv besitter?
Har generalisten ett existensberättigande?
Studera bilden ovan. Det är inte många människor som ser vad den föreställer.
(scrolla längst ner ifall du tror att du vet vad du ser)
Det som är intressant med bilden är hur du ser vad det är. Det går nämligen inte att avkoda den genom att fokusera på detaljnivå. Det är när du ser hela bilden samtidigt som motivet framträder. För mig är detta en metafor för hur en generalist orienterar sig i en organisation. Genom att kontinuerligt söka en helhetsbild och genom att vara färgblind för kompetensavgränsningar (”det där kan jag lära mig om uppgiften kräver det”) rör sig generalisten (ofta lite naivt) mellan specialiserade avdelningars revir. Inom medicin anses exempelvis erfarna allmänläkare att vara fantastiska på att finna de diagnoser som specialistläkarna missar.
Som generalist är det ibland svårt att definiera exakt vad du producerar. Andra yrkesroller av specialistkaraktär är ofta väldigt konkreta. Är du fotograf producerar du foton. Är du polis stoppar du bus och är du Hans Scheike så slåss du med granris. Generalistiska roller däremot handlar ofta om att få rätt människor att samstråla eller att ”stöpa om” information. Typiskt ”generalistgöra” är också att fånga in och göra aktiviteter utav lösryckta önskningar och strategier. Generalister skapar förutsättningar för att uppgifter, människor och resultat skall uppnås. Kanske är världens mest generalistiska yrke att vara coach? Generalistiska yrken kan ironiskt definieras som ”de jobb som producerar något som inte kan beskrivas utan en liten berättelse”.
Själv bävar jag inför att behöva förklara för mina barn vad jag gör på jobbet. Min nätkompis Kristina Elliot berättade om en dialog som en vän till henne hade råkat höra. Dialogen var mellan vännens son och dennes vänner. Vännen ifråga var professor.
”- Vad jobbar din pappa med?
– Min pappa jobbar med att prata i telefonen, dricka kaffe och skriva på datorn.
– Ja men vad jobbar han med?
– Han har ett stort kontor.
– Men vad gör han?
– ….Äh…. Han är gympalärare…”
Här är min uppfattning om generalister och specialister (baserat på mina egna upplevelser).
Problemlösning: Specialisten söker sig till en detalj och expanderar därifrån (letar efter en lös tråd och börjar nysta därifrån). Generalisten söker sig istället direkt upp på hög höjd och vill först ha en överblick. Ett vanligt drag hos en generalist på en ny arbetsplats är att skapa en lista som sammanfattar viktiga saker. Generalister arbetar parallellt med flera saker samtidigt, ofta med mycket energi och ofta med liten detaljkännedom. Specialisten tenderar att arbeta i sekvens med detaljkänsla och kvalitet. Jag tror att båda sidor har mycket att lära av sin motpol. Generalisten mår bra av att sålla och göra en sak i taget, på samma sätt som en specialist kan behöva att ibland ta ett kliv fram utan total detaljkontroll.
Något jag noterat är att generalister har en tendens att öka bredden på våra ansvarsuppgifter. Ofta får vår ”ansvarsradar” längre räckvidd än vad som först avsågs. När vi skall göra en förändring av något så enkelt som en mjukvara börjar vi att även undersöka vilka processer som berörs, vilka yrkesroller som skall använda mjukvaran och hur dessa internt är prioriterade. Mjukvaran kan måhända även bidraga till en bättre internkommunikation eller minska silotänkande i organisationen? Kort sagt, generalisten har en tendens att se hur olika dimensioner sammanlänkade och därför ser denne det som högst naturligt att ta höjd (och bredd) för alla sidor av situationen (generalisten zoomar ut för att förstå uppgiften). Specialisten gör lätt tvärtom. Denne begränsar, avgränsar och konkretiserar.
jag upplever det som att 80- och 90-talisterna är väldigt generalistiska i sin framtoning. Redan efter tre månader anser de sig kunna samma uppgift som det tog deras föregångare flera år att lära sig (kanske efterlever det det som Ingvar Kamprad förespråkar om att ”nöja sig med att lära sig något till 90%”?). Generation Y har lärt sig att se förändring som ett normalläge. En rörlig miljö ger kortare cykler och en naturlig fallenhet för generalism/ambivalens (”varför lära sig något till 100% när den kunskapen är omodern innan jag ens går ut skolan” sa en Generation Y kollega). För en generalist är inte lärande förknippat med ett klassrum utan är en ständig process av nyvaken nyfikenhet och barnslig hybris (”det där ser inte så svårt ut”).
Min slutanalys är att generalisten är viktigare nu än någonsin tidigare, speciellt i strategiska roller som kräver lateralt tänkande. Denne skapar informationspridning, nytänkande och mänskliga nätverk vilket leder till att aktiviteter kan utföras framgångsrikt även under förändring. Vidare tror jag också att en innovativ företagskultur kräver en blandning av generalister och specialister.
(Bilden föreställer alltså en dalmatiner som nosar i löv, men folk ser allt möjligt lustigt som stålmannen, Hiroshima eller en volvo. Nu lovar jag att inte skriva om specialism/generalism på en bra stund).
Kopplingsschema – Så engagerar du Generation X!
Att jag anser att engagemang är arbetslivets diamant, det tror jag inte undgått någon. Det har blivit allt vanligare att företag att mäter employee engagement varför jag kan dra slutsatsen om att jag inte är den enda som reflekterar över detta.
Det som jag tycker kan vara problematiken är ifall ledningen skapar en engagemangskultur som riktar sig till alla samtidigt och ser alla medarbetare som identiska generiska människor. Det blir lätt en vanilj-effekt och mynnar ofta ut i en rad förbättringar som är lagom bra för lagom många människor (något jag brukar kalla för Per Gessle-effekten). Med utgångspunkt från olika undersökningar kring generationsprofiler har jag dock försökt att justera bilden ytterliggare för att föra in en dimension till. Som ett resultat har jag skapat en aggregerad bild utav vad det förefaller som att olika generationer engageras av. Nedanstående bild är en engagemangsskarta för Generation X (klicka på bilden för att se den i sin helhet).
Nu ryms det uppenbarligen en del förklaringar för att göra denna tydligare. Låt mig utveckla några av de aktiviteter som inryms ovan:
Lean thinking – Relaterar till managmentfilosofin lean production som i sin korthet förespråkar en ständig process av förbättring/effektivisering och för att minimera ”skräp” (vilket exempelvis handlar om effektivisering av tid och resurser). Tillämpar man lean thinking är man hård mot sin egen verksamhet och ifrågasätter alla arbetsmoment kritiskt.
Autonomous worker ideal – Är ett uttryck för en uttalad filosofi hos anställd och chef kring självständighet och flexibilitet. En autonom ledare fördelar ramar och konstanter till den anställde (”detta skall levereras på detta datum i denna form under denna budget”) och sedan finner den anställde själv sin väg dit. Var, när eller hur ett resultat uppnås är oviktigt och det är bara resultatet som räknas.
Coaching leadership – Behöver nog inte beskrivas närmare. Coaching möjliggör ett självständigt ledarskap som ligger i linje med den generation som fostrade sig själva.
Short reoccurring status meetings – Denna filosofi ligger perfekt i linje med generation X som avskyr långa möten och ineffektiva sittningar. Face-time är inte nödvändigtvis något positivt för generation X och därför kan det bli uppskattat med veckomöten som aldrig är längre än 15 minuter, men där det istället finns en tillgänglighet som gör att möten kan sättas samman på ögonblicksbasis för att behandla något kritiskt.
Skulle denna motivationskarta fungera även för dig?
Hur fort får du 30 års erfarenhet?
För några år sedan var jag på en konferens hos ett företag som hade en väldigt hög medelålder. När vi började diskutera kring successionplanering ställde sig en skrynklig man upp. Med grånade tinningar och uppenbar pessimism menade han att ”Det tar faktiskt 30 år att få 30 års erfarenhet”.
Av någon anledning provocerade det uttrycket mig. Hur fort du får erfarenhet handlar till stor del om inställning och pedagogik. Fortsätt läsa ”Hur fort får du 30 års erfarenhet?”