Publicerat

Hur andra människor bedömer dig

Jag tycker att social kognition är en väldigt intressant gren inom psykologi. Inom detta område studeras det specifikt hur vi människor bedömer och och förhåller oss till varandra. Det finns några direkta slutsatser som tagits fram som jag tycker är tänkvärda.

Detta är vad vi vet om möten mellan människor. Detta är universal frågor vi ställer oss:

Första frågan-Första gången du träffar en människa frågar du dig ”Är detta en vän eller en fiende”? Det första svaret har du på mindre än 400 millisekunder. Att vi fattar beslut så snabbt bygger på uråldriga överlevnadsprinciper och en svunned tid där vi var tvungna att fatta blixtsnabba beslut när främlingar närmade sig. Har du blivit angripen av en mörkhårig person tidigare, är det dessutom mer sannolikt att du på ren automatik ger etiketten ”fiende” till en främmande människa med mörkt hår. Detta sätt att ”snabbkategorisera” människor kallas för heuristik och är en av anledningarna till att det finns stereotyper, fördomar och rasism. Givetvis kan vi ändra intryck senare, men forskning visar att det första intrycket har en tendens att vara hyfsat beständigt.

Andra frågan -Den andra frågan du ställer ”Är detta en kompetent eller inkompetent person?”. Även här fattar du blixtsnabbt en bild utav hurvida detta är någon att fokusera på. I kombination med fråga ett finns det alltså fyra möjliga grupper som vi sorterar in människor i. (kompetenta fiender, inkompetenta fiender, kompetenta vänner, inkompetenta vänner). Det märkliga med arroganta personer är att vi har en tendens att automatiskt uppfatta dem som mer kompetenta än de som är mer sociala. Det finns ingen direkt logisk förklaring till detta utan är måhända ett resultat av att vi  tror att det finns en universell rättvisa där en ocharmig person helt enkelt fått ”kompensation” genom en hög förmåga.

Människor som sticker ut – Det finns två utfall när någon sticker ut kraftigt (exempelvis någon som bär en orange Helly Hansen-tröja på möten där normen är slips och kostym). Ifall du redan bedömt personen som en vän kommer du att förstärka det intrycket när personen sticker ut (”Coolt att han vågar se annorlunda ut”). Ifall du inte gillar personen kommer istället dennes mediastunt att reta dig (”Så barnsligt att försöka vara annorlunda bara för att få uppmärksamhet!”). Du bör alltså bara sticka ut när du vet att människor har en bra relation till dig.

Onödig notis om Babys – Dessa uppfattar vi som oemotståndliga fram tills att de blir ungefär 4 1/2 års ålder och därefter blir de ”bara” barn helt enkelt. Vi är programmerade till att gilla varelser med stort huvud och stora ögon som exempelvis sälkutar (där har norrmän någon defekt i sin empati-mjukvara dock, vilket är anledningen till att vi inte bör lämna norrmän ensamma med vare sig sälar eller babys)

Oavsett hur automatiska /biologiska eller evolutionära dessa mekanismer är slutar inte analysen där för oss. Det finns trots allt ett lager av reflektion, empati och lyhördhet som ingår i tänkande människors bild utav sina medmänniskors beteende. I slutändan är det säkert en uråldrig universalsanning att hur vi bedömer andra säger mest om oss själva.

Publicerat

2012 – Ett år att plagiera, kopiera och innovera?

God fortsättning på er!
Då var jag tillbaka igen en grådaskig torsdag på andra sidan av det nya året. Medan jag fortfarande är nyvaken (läs:apatisk) och avdomnad (läs: katakonisk) efter två veckors ledighet funderar jag kring vad detta år skall bära med sig. Det gångna året innebar att jag avslutade ett antal leveranser. Min bok blev släppt, mina föreläsningar är slutförda och jag avslutade idag ett längre uppdrag hos en kund. År 2011 var verkligen fantastiskt utvecklande för min del. Var går jag för att fortsätta utvecklas även detta år? Nu behöver jag en ny kreativ vindpust som skickar iväg mig in i 2012 års malström.

Under ledigheten passade jag på att se filmklassikern ”Amadeus” som jag av outgrundlig anledning inte sett tidigare. Filmen porträtterar mästerligt Mozarts uppgång och fall. Historien beskriver ett musikaliskt geni, ett underbarn av otyglad kreativitet. Mozart har beskrivits som den moderna musikens kanske absolut mest innovativa och nyskapande figur.
Jag blev intresserad av Mozart som ikon och fann mig sitta och läsa om hans historia efter filmen. Det fanns onekligen massor med intressanta fragment i historien om denna ikon, men det fanns en sak som fångade mig specifikt. Det stod en hypotes i en artikel om att Mozarts stora innovationsförmåga kom ifrån att han som barn reste mycket. Under dessa resor fick han möjligheten att hämta intryck från många olika typer av musik. Alltifrån ett spektrum av pompösa Tyska symfoniorkestrar, ekivoka vaudeville-föreställningar ner till enkel gatumusik fångades in av Mozarts känsliga öron. Dessa intryck blev delar i det inspirationspussel som han själv sedan skapade ifrån.
Vad detta får mig att tänka på är att sant nytänkande, egentligen kanske handlar om att gömma sina källor? Det Mozart stod för var ju egentligen kanske en lång kedja av småstölder, där ”tjuvgodset” sedan kombinerades på ett sätt som ingen tidigare gjort.

Det som nytänkande människor gör, är kanske främst att de hämtar sin inspiration från källor som för gemene man är avlägsna? Masamune Shirow är exempelvis en extremt hyllad tecknare som är uppskattad speciellt för sina fantastiska illustrationer av fiktiv framtidsteknologi. Han har erkänt att han tecknar med utgångspunkt från olika insekter. När rapgruppen Wu-Tang clan slog igenom på 90-talet blev de uppmärksammade för att de använde musik och ljudeffekter från gamla Hong Kong filmer som basen i sin musik. Även mönstret på Nikes skosulor är stulet från ett våffeljärn. Kort sagt handlar det mesta som vi tolkar som kreativitet om att plagiera, kopiera och inspireras av andra människors arbete. Kreativitet är att lyfta in intryck och sätta dem i en annan kontext än vad vi är vana att se dem. Ett intressant citat jag fann kring kreativitet är för övrigt detta (källa:Adrian Furnham) : ”Kreativitet har troligen inget direkt samband med logisk-matematisk intelligens, däremot med en utåtriktad personlighet. Personlighetsdrag som ofta finns hos kreativa människor är riskbenägenhet, ett estetiskt sinne, självförtroende, och en förkärlek för komplexitet. Viljan till självförverkligande fungerar ofta motivatoriskt för kreativiteten”

Nu funderar jag på vad som jag behöver uppleva och se för att ta mitt nästa steg (nej jag jämför inte mig själv med Mozart eller Masamune Shirow). Min dag/helg skall därför vikas åt att finna nya källor till inspiration. Som start tänker jag gå och handla några tidningar som jag i nyktert tillstånd aldrig skulle ens titta på. Tips på musik, böcker, film, tidningar, forum, web-sajter eller annat av intresse mottages tacksamt.
Vad har ni för inspirationskällor?

Publicerat

Missa inte vårens stora Competensdag på Dunkers i Helsingborg 9 mars


Dagen riktar sig till dig som arbetar inom HR och eller ledande funktioner.
Det blir en späckad dag med föreläsare från olika branscher med varierande ämnen. Själv kommer jag att prata om Den största generationsväxlingen någonsin och vara med i en paneldiskussion tillsammans med bland annat nyckeltalsinstitutet om morgondagens arbetsplats

Följ länken nedan för att läsa mer om evenemanget och anmäla dig.
Inbjudan_Competensdagen_web

Vi ses där!

Publicerat

Teknisk knockout på traditionell IT

Mitt inträde i yrkeslivet (på 90-talet) minns jag som omtumlande på flera sätt. En av de saker som jag uppskattade var att min arbetsgivare försedde mig med teknik som gjorde mig mer effektiv som yrkesperson än som privatperson. Jag fick en telefon som funkade i två världsdelar, en bärbar dator som kostade ett litet lands BNP, samt en grafitgrå handdator som innehöll mina dokument (och kunde spela Wolfenstein). IT gjorde mig till mer Linus helt enkelt.
När jag sitter som yrkesmänniska idag femton år senare och skriver detta inser jag att någonting måste gått fruktansvärt fel på vägen.

Jag är inte längre stolt över IT-branschen. Låt mig ta några exempel:

Mail
Kontorsslaven påminns varje vecka om att hålla sin totala mailskörd under 200MB. Mobil tillgång till mail via telefon eller läsplatta är ofta förbjudet av säkerhetsskäl. Vanligt förfarande är att kontorsslaven får en digital dosa som kan användas för att nå mail från externa platser.
Privatpersonen har oändligt stor inbox(ex: Gmail), kan nå denna mail närsomhelst via telefon eller läsplatta.

Dokumentlagring
Kontorsslaven kan beställa fillagring på en central filserver. Denna debiteras som en månadskostnad till dennes avdelning. Ledtiden är några veckor och filerna är som regel omöjliga att nå hemifrån (säkerhetspolicy).
Privatpersonen använder en molntjänst (ex: dropbox) som är gratis och omedelbar. Denna tjänst tillåter telefoner, läsplattor, hemdator såväl som arbetsdator att nå samma filer oavsett tid eller geografisk lokation. Filer versionshanteras och säkras på ett sätt som ger en extremt hög tillgänglighet.


Datorn
Kontorsslaven bär en äldre (och tyngre) laptop (ofta en Lenovo med tre minuters batteritid). Denna innehåller säkerhetsmjukvara som stjäler prestanda (ex: hårddiskkryptering). Dessutom startar virusscanningar i tid och otid vilka stryper processorkapaciteten. Enklare operationer (såsom att installera en printer) behövs det IT personal för eftersom användaren inte har administrativa rättigheter
Privatpersonen använder en snabb/lätt dator (ex: mac air) och har fulla rättigheter att installera det som denne behöver. Ofta finns mobilt bredband och Internet nås varsomhelstnärsomhelst

Telefonen
Kontorslaven har en telefon (av kostnadsbesparingsskäl inte en smartphone)
Privatpersonen har en smartphone. En kommunikationshub som förbinder mail, sociala nätverk, dokument, kalender och kontakter.
 

Samarbete
Kontorsslaven kan skapa brusiga gruppmöten via dyra betala-per-minut-tjänster (ex: Webex). Ofta kräver dessa speciella plugins till webbläsare och använder specifika kommunikationsportar som gör det hela komplicerat för användaren.
Privatpersonen kan köra flerpart gratis (ex: via skype) och dela skrivbord, dokument och applikationer i realtid. Tjänster som Google documents tillåter att människor över hela världen arbetar i samma dokument samtidigt.

Informationstillgång
Kontorsslaven sitter bakom en brandvägg som blockerar det som anses effektivitetshämmande (ex: Facebook, twitter). Det finns företag där Internettillgång inte är obligatoriskt. Nätverken har ofta trångt med bandbredd och därför blir innehåll med strömmande innehåll svårtillgängligt. Speciellt trådlösa företagsnätverk kan dras med riktigt dålig prestanda.
Privatpersonen har fri tillgång till Internet. De sociala medierna (ex: Facebook) är ett arbetsredskap som förbinder dennes kompetensnätverk. Trådlöst nätverk funkar perfekt oavsett var i bostaden man rör sig.

Ovanstående är anledningen till att den teknikintegrerade Generation Y betraktar yrkeslivets IT som en våt (och omodern) filt. Det var Gartner som konstaterade att för dagens arbetskraft handlar inte kompetens om vad den enskilda individen kan, utan det handlar om vad dennes sociala nätverk kan. Att stänga ner sociala medier är därför en absurd tanke ur produktivitetssynpunkt. När det egna hemmet är ett bättre kontor än ens kontor, har någon misslyckats med sin uppgift. Klassiska IT avdelningar försvarar sin konservativa inställning till tekniken med att ”det handlar om säkerhet”. Vi lever i en tid där det blivit ett mantra att allting handlar om säkerhet. Alla företag anser att de är SÄPO när det gäller detta och allt är superhemligt. Vad skulle ske ifall man istället fokuserat på att levera de verktyg och den teknik som medarbetare behöver för att vara produktiva? Hur märkligt är det inte att människor åker hem för att titta på företagets e-learning moduler hemifrån eftersom kontorsnätverket är för långsamt? För människor med drivkrafter och talang är verktygen en hygienfaktor. Även en Zlatan skulle spela dålig fotboll ifall det bara fanns gummistövlar att tillgå. IT-avdelningens självbevarande måste som jag ser det ligga i att lösa följande uppgift: Hur gör vi yrkespersonen lika kraftfull som privatpersonen när det gäller informationsteknik?

Publicerat

Vinnande mentalitet – Locus of Control?

Har du hört talas om begreppet Locus of control tidigare? Många beskriver denna som den mest tongivande psykologiska mekanismen hos de vi uppfattar som talanger.

Tänk dig två personer som arbetar på samma företag. De är båda ute hos en kund som konsulter och driver olika projekt. Dessvärre faller båda projekten hårdare än Islands ekonomi och misslyckandet är ett faktum för de båda projektledarna.
Konsult A – Lasse.
Lasse konstaterar att han inte fick det stöd han behövde av organisationen för att slutföra sitt projekt. Han upplever det som att projektets mål var oklart formulerat av uppdragsgivaren samt att han inte fick de resurser som krävdes för att framgångsrikt uppnå målen. Vidare så saknades vital information hos kunden eftersom denna kund inte arbetat tillräckligt strukturerat med att dokumentera information som behövdes till projektet.

Konsult B- Anna.
Anna ser till misslyckandet och inser att hon inte varit tillräckligt tydlig emot projektmedlemmarna i att beskriva vad som skulle utföras. Hon rannsakar sig själv och inser att det funnits ett antal gråzoner i projektbeskrivningen som hon inte tydliggjort för sig själv och ledningen. Med handen på hjärtat kan hon även se att hon var aldeles för blygsam med att begära resurser och att projektet delvis misslyckades till följd av underbemanning.

Det som skiljer Anna och Lasse åt är något som inom personlighetspsykologi kallas för Locus of control. Denna term har en mycket relevant innebörd för människor som är hög- eller lågpresterande. Ursprungligen kommer termen från sjukvården där en psykolog vid namn Julian Rotter upptäckte att människor med diabetes hanterade sin sjukdom på väldigt olika sätt. Det han noterade var att vissa hanterade denna kroniska sjukdom med en uppgivenhet som om att de inte hade någon kontroll över sin egen hälsa. De motionerade inte och slarvade med kosten. I deras värld var situationen ändå opåverkbar. Den andra kategorin av patienter agerade med stor kontroll och kontrollerade de aspekter de kunde av situationen genom motion, kost och andra påverkvara faktorer.
Utifrån detta föddes förståelsen för Locus of control. Locus betyder plats på latin och den refererar alltså till var en människa anser att kontrollen över dennes liv finns (vem håller i fjärrkontrollen).
Tänk dig locus of control som en skala vilken rör sig från extern till intern locus of control.
I exemplet ovan kan det uttryckas som att Lasse har en extern locus of control. Han uppfattar därför hur händelserna i hans tillvaro styrs utav makter han inte kan påverka. Det handlar om hur andra människor inte gjort vad de skall göra och han agerar som om dessa människor inte kan påverkas av honom. Människor med extern locus of control anser sig vara styrda av tur, slumpen, ödet, Gud eller andra människor med makt (”Chefen säger det, så då måste jag lyda”)

En intern locus of control handlar däremot om en övertygelse kring att du styr allting själv. Anna har en typiskt intern locus of control och letar därför inom sig själv efter svar på vad hon kunde gjort annorlunda för att styra situationen rätt. Hon ser sig själv som den som ytterst ansvarar för sin situation, projektets utfall och hennes eget liv.

Eftersom ledarskap kan definieras som ”att ta ansvar över en situation” bör det understrykas att en intern locus of control är en förutsättning för att bedriva ett effektivt ledarskap. Locus of control är också något som förändras över en livstid och ibland behövs det bara rätt typ av situation för att vi skall börja fundera på var vi egentligen anser att kontrollen ligger till våra liv.

Något som är värt att understryka är att det finns två sidor på locus of control. Att ha en intern locus innebär att du känner ett stort ansvar för din situation, vilket är bra, men det innebär också en högre nivå av stress eftersom det vimlar av saker i din tillvaro som du tror dig kunna påverka. En extrem intern locus of control kan även bli till ett storhetsvansinne och narcissism. Med en extern locus of control kan det visserligen kännas som att du åker på ödets spårvagn, men samtidigt kan du slappna av i insikten att du ändå inte kan påverka något. Jag har hört tragiskt anekdoter om hur människor med dödliga sjukdomar bytat fokus från internt till externt locus efterhand som sjukdomen förvärrats. Sannolikt har det varit en del i den psykologiska processen för att finna någon form av stillhet i den gruvliga situationen.

I en organisation som aktivt söker talanger, tror jag det är mer än lämpligt att fundera kring locus of control.

Här finns ett test du kan göra ifall du är intresserad över var du hamnar på denna skala.

Publicerat

Releasefest för Generationsanpassat ledarskap på The Concept factory

I fredags var det dags för releasefest för min bok. Eftersom datumet ändrats några gånger för att parera julbord och Peter Jihde så har boken redan hunnit sälja slut på sin första upplaga innan sin egen releasefest (ett mycket angenämt problem dock).
Vi var ca 50 personer som samlades hos Concept Factory för att prata om generationer och mingla.

Kvällens plockmat och bubbel gick i jultema. En mycket god välkomstdrink (innehållandes glögg, lingondricka och mousserande) serverades tillsammans med pepparkakssnittar, fikon och grönmögelost. Supertrevligt.

Såhär i efterhand känner jag mig märkligt delad. Jag är glad över att ha fått leverera det som började på en nedklottrad servett på en restaurang i Lund. Det känns som att projektet är avslutat nu iochmed releasefesten. Samtidigt känner jag mig märkligt tom inombords eftersom jag är ”klar” i något avseende med detta som tagit upp min inre värld under en så lång tid. Under året har jag haft ett stort antal föreläsningar, workshops och paneldebatter kring detta ämne, men nu är det slut med turnérandet för en stund.

Någon sa att detta tillstånd kallas för PPD (post-produktions-deppression). Kankse är det att jämför med samma bitterljuva känsla som kan infinna sig när ens barn flyttar hemifrån för första gången? Förhoppningsvis är det inget som inte kan kureras med en introvert helg en varm familj och stark glögg.
Stort tack till alla ni som kom förbi i fredags och ett mycket stort tack till Anna Katarina  och Jocke på concept factory.
Som jag nämnt är boken nominerad till årets ledarskapsbok och denna tävling avgörs i januari så håll tummarna.