Publicerat

Att tala motivationens språk

Du håller en presentation på din arbetsplats för några kollegor och din chef. Det är din första tid på arbetsplatsen och du är därför något nervös över hur din insats skall värderas.

Till ditt stora nöje tas det emot mycket positivt och din chef tar tillfället i akt att berömma dig inför gruppen. Fundera på hur följande varianter på positiv feedback skulle påverka dig:
Alternativ 1. ”Mycket bra presentation! du är bevisligen väldigt intelligent som kan framföra ett budskap på det viset!”
Alternativ 2: ”Starkt jobbat! Du har uppenbarligen lagt mycket ansträngning och eftertanke i det du presenterade!”

Vid en första anblick kan det verka som att skillnaden är högst subtil, men det finns mycket att begrunda här. Det finns nämligen studier där högskoleelever har fått feedback på exakt detta vis. Tänk nu på följande sak. Alternativ 1 pekar på din intelligens. Det är något som för många människor är en extern faktor, något opåverkbart som du erhållit genom ditt DNA. Genom detta blir denna feedback mest ett konstaterande av något som du inte kan göra något åt och det skapar samtidigt en värdering om att du är smart och det är något bra.
Alternativ 2 talar däremot för en intern faktor, något där du med den mängd energi du investerar i uppgiften själv bestämmer utfallet.


Själva fenomenet med extern och intern påverkan (Locus of control) har jag skrivit om tidigare, men det är värt att återvända till det här som att det är en faktor som återkommer även i vårt språkval. Att säga att någon har talang eller har tur, är ingen komplimang. Vad vi säger är att denne person har uppnått någonting genom gåvor som denne fått externt.

Vad det gäller studien om feedback som utfördes på elever så hände något märkligt. Eleverna erbjöds nämligen att göra ett nytt test där de kunde välja mellan ett svårare eller ett enklare test. Den grupp som fått beröm enligt alternativ 2 (intern faktor) valde nästan uteslutande det svårare testet. Det var som att de fick blodad tand och nu ville visa att de kunde prestera ännu bättre. De personer som fick reda på att de tidigare lyckats på grund av sin höga intelligens, valde företrädelsevis det enklare testet eftersom de redan ansåg sig ha bevisat sin intelligens och nu egentligen bara hade något att förlora genom att testa sig själv igen (och kanske framstå som mindre intelligenta denna gång).
På följdtesterna som utfördes blev grupp A i snitt 20% sämre, medan grupp B presterade 30% bättre i snitt. Testet har sedan dess upprepats vid sex olika tillfällen på olika skolor och varje gång har resultatet blivit det samma.


I linje med samma typ av forskning finns det studier på hur framgångsrika coacher kommunicerar med sina spelare (en av coacherna som ingick i studien hade ett lag som segrat i otroliga 88 basketmatcher på raken). En av utkomsterna var att det mest framgångsrika konceptet var en fördelning där kommunikationen bestod av 10% positiv feedback, 10% negativ feedback samt 80% information kring uppgift och strategi. Det kan vara värt att reflektera över i denna tid där barn ofta får en guldstjärna för att bara medverka.
Det finns en SNL-sketch om Generation Y där ett fiktivt program handlar om unga människor som med total brist på självinsikt ställer sig scenen för att göra saker de inte har någon talang eller träning i alls. Programledaren tittar in i kameran med sitt stomatolleende och säger att ”Nu skall vi ha paus, men när vi kommer tillbaka skall vi dela ut priset för bästa medverkande till alla medverkande”.

Summa summarum, ge feedback enbart på interna (påverkbara) faktorer och var sparsmakad med värderingarna.

Publicerat

Dåliga chefer skall inte utbildas i ledarskap

“A boss creates fear, a leader confidence. A boss fixes blame, a leader corrects mistakes. A boss knows all, a leader asks questions. A boss makes work drudgery, a leader makes it interesting.”
-Russel Ewing

Psykopati är ett uttryck för en person som är ”ett rovdjur på den egna rasen”. Psykopaten saknar empati och lever i en värld där regelverk inte anses inkludera honom eller henne. Andra människor är brickor i deras spel och de agerar utan samvete med extrem egoism. Att vara psykopat är ett tillstånd som dessvärre inte kan kureras. Faktum är att inom psykologin avråds det ifrån att använda samtalsterapi för att försöka bota en psykopat, eftersom denna terapi anses göra psykopaten ännu bättre på att verka i det dolda. Terapin hjälper helt enkelt psykopaten att förstå hur denne skall kamoflera sin natur för andra.

Nu vill jag inte kalla dåliga chefer för psykopater (även om det sannolikt finns en hel del psykopater i yrkeslivet), men det finns en parallell jag vill lyfta fram som behandlar ledarskap.
Vad är en dålig chef?

I kontexten av rubriken vill jag förtydliga vad en dålig chef är enligt mig. Detta är någon som har en negativ cynisk människosyn och en uppsättning värderingar inom vilka medarbetarna reduceras till boskap. En dålig chef fokuserar på kontroll och bestraffning. Grundinställningen är att människan är lat och behöver regleras/manipuleras/duperas genom externa medel som belöningar och hot. Symptomatiskt är en traditionell men omodern filosofi där denne chef likställer en arbetsinsats med den tid som investerats på arbetsplatsen snarare än att den kan se resultatet som ändamålet. I linje med denna tanke är medarbetaren en beläggningsgrad snarare än en människa av kött och blod. Micromanagement är ett naturligt koncept för denna typ av chef och därmed tvingas anställda att kontinuerligt besöka chefens kontor för att få nya uppgifter när de föregående är utförda. En dålig chef har ett fokus på sig själv, sin status och på sin karriärutveckling.

En god chef är däremot en person som delegerar ansvar snarare än aktiviteter. Det är någon som litar till människors inneboende vilja att bidra. Denna ledare har en förståelse för att medarbetaren är en människa som har ett liv även utanför arbetet. En god chef ger feedback kontinuerligt av både positiv och negativ karaktär, det centrala är att det finns ett intresse för kommunikation. För denna chef finns det en inneboende vilja att vara ledare och att hjälpa sina medarbetare att utvecklas medan resultat uppnås. En god chef har ett fokus på medarbetare såväl som på resultat och förstår att chefsrollen faktiskt är ett ideal.


En chef kan vara bristfällig genom att denne inte har så djup branschkunskap som kanske skulle önskas. Kanske har hon inte koll på vissa administrativa system eller kanske att han rent av är usel på att tala inför grupp. Inget av detta är något som egentligen innebär att denne är en dålig chef. Snarare beskriver det en chef med (för tillfället) bristfällig kompetens (vilket kan övas upp). En dålig chef är någon med en bristande värdegrund och negativ människosyn. Min poäng med psykopatjämförelsen är följande. En chef med en dålig värdegrund blir inte en bättre chef av en ledarskapsutbildning. Snarare kommer denna chef att bli farligare eftersom han eller hon kommer att kosmetiskt kunna uttrycka sig som en god chef, även om människosynen är lika skev som tidigare. Därigenom gör han/hon mer skada på lång sikt och kan bli sittandes åratal som en våt filt över sin avdelning. Dessutom kommer inte klassiska verktyg om gruppdynamik, personlighetsförståelse eller förändringsledning att fungera hos en dålig chef. Till skillnad från en psykopat vet jag att en dålig chef kan förändras, men den processen kräver tid eftersom värderingar sitter djupt inom oss.
Jag tror att coaching där denna chefs värderingar genomlyses, är effektivt för att så frön i en karg terräng.

Publicerat

Din personlighet är din styrka

”You have a nice personality, but not for a human being.”
Henny Youngman

Så länge vi kan minnas har människan försökt att fånga in och mäta personligheter på olika sätt. Genom tiderna har metoderna varit högst olika. Vi har mätt skallbasen på människor (frenologi), vi har spekulerat i att kroppstypen har en korrelation med personligheten (somatotyper) eller att vår rastillhörighet skulle påverka detta (rasbiologiska institutet i Uppsala framstår inte direkt idag som vår stoltaste instutition?). Vi har även lutat oss emot det övernaturliga och använt/använder horoskop som ett sätt att berätta hur en människa är. De samtida versionerna av psykometriska tester (personlighetstest) lutar sig mer eller mindre emot teorier från psykologin. (exempelvis har Carl Jung och Raymond Cattel haft en stor effekt på de tester som används idag) .

På senare år har flera av de mer etablerade testerna haft svårt att hävda sig vetenskapligt (bland annat Meyers-Briggs har blivit hårt kritiserat det senaste decenniet). Idag finns det egentligen bara ett system för personlighetstester som är erkänt inom psykologin. Detta system benämns som Big five och är en uppsättning av personlighetsdrag som anses vara:
A :gemensamma för alla kulturer över hela planeten och
B: De anses ha en hög ärftlighetsfaktor (upp till 90% på vissa drag)
C: De kan förklaras och detekteras biologiskt. Exempelvis är det konstaterat att en extrovert och en introvert människa har olika hormonella trösklar i kroppen för att  uppfatta sig själva som aktiverade (vilket är förklaringen till den introverte mannen som tycker att ostämplade frimärken är det mest upphetsande som finns) 

Big Five består av fem drag (ofta kallas systemet för OCEAN). På vart och ett av dessa drag mäter testet hur utpräglad egenskapen ifråga är. Det finns inget rätt eller fel utan starka värden på vardera hållen har helt enkelt konsekvenser som är bra eller dåliga beroende på vilken situation det handlar om. De fem dragen är:

Openess – Öppenhet  .Detta är en nyfikenhet inför nya idéer och en öppenhet inför andras tankar och perspektiv. En person med högt på openness gillar som regel förändringar, är holistiskt lagd och har lätt för att tänka abstrakt. Generalister är ofta människor med en hög nivå av denna egenskap. Motsatsen är att vara konservativ, statisk och specialistinriktad. Det kan låta negativt att inte ”vara öppen” i vårt tidevarv, men det finns onekligen fördelar med att inte vara alltför kappvändande med.

Conscientiousness – Beslutsamhet. Detta drag kännetecknar en känsla av struktur och organisation. Det handlar om drivkrafter för att uppnå kortsiktiga och långsiktiga mål. Motsatsen är en människa som är spontan, intuitiv och okritisk. En människa med hög nivå av beslutsamhet är som regel strukturorienterad och självgående. Motsatsen är någon som är lättsam och spontan.

Extroversion – Utåtriktad. En person som är extrovert får sin energi i samspelet med andra. Denna person är ofta snabb i talet, spontan och ger ett aktivt intryck. Motsatsen kallas för introvert och kännetecknar en person som får sin energi genom att reflektera i ensamhet.

Agreeableness – Medgörlighet. En person med utpräglat medgörlighet är en grupporienterad, vänlig person som vill upphålla harmoni genom att släta ut konflikter. Personen försöker se sin roll i kollektivet. Motsatsen är en person som är en individualist och som står ut från gruppen, genom att inte kompromissa med sina (stundtals obekväma) åsikter.

Neurotiscism – Känsloorienterad. Denna person orienterar sig genom sina relationer och sina känslor inför andra. Beslut fattas med känslobasis och hög subjektivitet. Motsatsen är en resultatorienterad person som fattar sina beslut från en ”kognitiv distans” (Margareta Lycken) och som intellektualiserat sina känslor.

Värt att notera är att undersökningar kring personlighetstyper och befattningar har visat att det inte finns någon optimal ledartyp/superentreprenör/befälhavare eller liknande. Det finns alltså inte en personlighetstyp som dominerar VD-posterna i samhället. Snarare är det som så att det framkommit att ledande befattningar ofta hålls av människor som är skickliga på en annan faktor än den som mäts i ett personlighetstest. Det som utmärker dessa människor är som regel en stilflexiblitet vilken gör att de kan leverera vad situationen kräver genom att förändra sitt förhållningssätt (som en kamelont).
Däremot finns det en korrelation mellan kreativitet och personlighetstyp. En undersökning kom fram till att personlighetsdrag som är positiva för kreativitet och innovation är  extroversion, öppenhet, tankestyrning, 


Det som jag vill ta fasta på här är att personlighet är en central del utav det som är en persons styrka. Att vara introvert är exempelvis att ha en styrka för eftertänksamhet och introspektion. Att vara neurotisk är helt enkelt en styrka för att känna av känslostämning och för att använda affekt i sin kommunikation. Alla sidor av en person är en markör på dennes ”talangkarta” som jag ser det. Det finns massor med aspekter av talang som vi kan träna upp som att spela fiol, gå på lina eller slå en järnnia, men vår personlighet är med oss alltid som en tillgång oavsett träning.
Min övertygelse är att det är väl investerad tid att fundera över vad ens personlighet ger för naturliga konsekvenser ur ett styrkeperspektiv.

Publicerat

Download a unique report on Generational differences

(Even though I usually write in Swedish, this blogpost is in English, due to the fact that the report available for you to download is also in English).

I have had the pleasure of pouring my time this fall/winter into a report that highlights the topic of Generations in a condensed package. The report outlines the findings from surveys and research regarding Generation X, Generation Y, Babyboomers as well as the Traditionalists. Some portions are also included in my book. Colleagues of mine all over the world has also contributed by adding their personal experiences and views into the mix. Generational aspects of motivation, leadership and consumerism is included here and the report should be of interest for anyone working in management roles or in strategic positions.

This report has been created by Capgemini and the talent management division. You are free to use and share this as you see fit as long as you give credit. 
Sharing is caring
(there is such a thing as a free lunch).

If you have further questions regarding the report or the application of it, then get in touch.
Download report: Generational Profiles Report A

Publicerat

En gång för alla, så vad är nu en talang?

Jag har fått se den rena avskalade naturen av sann talang.
Talang ser rent ut sagt bedrövligt tråkigt ut. Neurologiskt handlar det om betongrå substans med form som överkokt spagetti. Talang är ett ämne som snurrar sig som eltejp runt förbindelser i hjärnan. Denna ”tejp” kallas myelin och är hela tiden under förändring. Ju mer myelin som isolerar förbindelsen mellan två neuroner desto snabbare kan dessa kommunicera. Genom att utföra en rörelse många gånger (ex en golfswing) skapar vi tjockare lager med myelin (vi brukar säga att en väl invand rörelse ”sitter i ryggmärgen”). En herre som Tiger Woods har sannolikt ett mycket tjockt lager med myelin kring de neuroner som styr hans golfspel (samt kanske en något mindre nivå av myelin kring de funktioner i hjärnan som är impulshämmande). Talang och myelin är helt enkelt förbundna med varandra som ränderna på en polkagris. Sjukdomar som MS beror istället på att myelinet bryts ner. I fall myelinet är hela förklaringen till vissa individers fantastiska förmågor kan vi alltså dra slutsatsen att talang är inte medfött, utan något som skapas.

Det som vi uppfattar som talang är enligt flera ledande forskare ett tillstånd av hyperinlärning som vissa individer verkar ha funnit naturligt. Detta tillstånd påminner om flow och bygger på en envis och extremt fokuserad sekvens av upprepning där varje litet felsteg leder till omedelbar återgång till början av det vi gjorde (varje not som blir fel leder till att vi börjar från början på stycket om och om igen). Någon påstod lite skämtsamt att det tydligaste spåret på att en person utövar denna förmåga till hyperinlärning är att de alltid ser ut som Clint Eastwood i ansiktet när de utför lärandet. Givetvis går det inte att återge i text hur tillvägagångsättet för hyperinlärning fungerar, men rent krasst så bygger det (förutom näsrynkning) på att man upprepar det man gör med mycket hög frekvens under kortare perioder. Studier kring hyperinlärning visade bland annat hur en flicka som hyperövade på sin klarinett lyckades ta in motsvarande en månads träning på mindre än en kvart. Magin bakom brasilianska fotbollsspelare anses komma av att de bygger upp sin färdighet genom att spela en minivariant på fotboll där planen är enbart något större än ett svenskt vardagsrum. Denna variant innebär att spelarna rör bollen tre gånger så ofta som vanlig fotboll och därför bygger de sina myelinförbindelser tre gånger så fort.

Givetvis finns det flera lager av faktorer som interagerar i begreppet talang. Som jag skriver ovan handlar det om neurologiska faktorer, men det finns givetvis en motivationsmässigt del av det hela. Marcus Buckingham gör det enkelt för sig genom att påstå att ”när vi gör det vi är engagerade i så använder vi vår talang”. Han menar helt enkelt att uppgiften är belöningen när vi spelar med det som är våra styrkor. Kanske är det helt i prick? Jag kan inte påminna mig om att jag träffat någon som varit riktigt duktig på något som denne person inte gillat att göra. Glädje går i armkrok med skicklighet.

I en diskussionstråd jag startade om ämnet på Linkedin, var det en begåvad människa som la fram tesen att talang är ett uttryck för ”en förmåga att motivera sig själv”.

Det något skruvade i talangbegreppet är att jag har märkt att de som vill anställa talanger som regel letar efter egenskaper hos presumtiva talanger som de själva anser sig ha. Är rekryteraren matematiskt lagd, kommer denna att se alla spår av matematisk förmåga i kanditaten som spår av talang. Att använda sig själv som talangmall är antagligen inte alltid en god idé. Jag skulle vilja påstå att det kräver mycket reflektion och objektivitet för att se talanger i andra som vi själva inte har.

Min egen summering baserat på diskussioner, litteratur och forskning som jag sett hittills om ämnet är följande. Talang enligt mig handlar om tre färdigheter som samverkar.

1. Engagemang i uppgiften (En intern orubblig motivation som upplevs som glädje, passion och positiv energi)
2. Kaizen (en naturlig drift mot perfektion och självkritik vilken märks genom att uppgiften finns med en i bakhuvudet även när personen är ”ledig”)
3. Hyperfokus (Inlärning och utförande kännetecknas av ett hypnotiskt tillstånd med extrem närvaro i utförandet, men hög frånvaro i allt annat)

Som avslutning vill jag återknyta till något som Stephen King lär ha sagt:
”Talang är billigare än bordssalt. Det som skiljer en människa med talang från en framgångsrik människa, det är en massa hårt arbete”

Publicerat

Var är Linus?

Jag ville bara förklara min frånvaro här på bloggen med att jag varit sjuk de senaste två veckorna. När jag är återställd igen så fortsätter jag som vanligt.

Tills dess, må kraften vara med er