Publicerat

Judit Polgar, en studie i rå talang (eller?)

Kvinnan  på bilden heter Judit och blev som 15 åring världens yngsta stormästare i Schack. Hennes historia är allt annat än normal och sannolikt rymmer den en mycket viktig lärdom för oss alla.

 Lazlo Polgar var en hetlevrad herre som hade en passion för schack. Han hade funnit sin kärlek till schack ganska sent i livet och fann sig enligt egen utsago som att ha missat sitt ”talangfönster”. Lazlo kapitulerade därför inför insikten om att vara en bra med inte exceptionell spelare. En kväll hamnade han i en hätsk debatt med en god vän om huruvida kvinnor kunde bli duktiga på schack. Hans konservative vän hävdade bestämt att detta var en biologisk omöjlighet eftersom kvinnor av naturen saknade de logiska ”kretsarna” för denna typ av aktivitet.

Lazlo blev så uppretad av diskussionen att han på pin kiv bestämde sig för att motbevisa sin klentrogne vän. Han skaffade sig tre döttrar med en kvinna som märkligt nog också tyckte att det var en god idé att avla fram barn enbart för att vinna ett vad. Lazlo lät sedan sina döttrar växa upp i ett hem där tillvaron kretsade kring att spela schack eller att studera tidigare klassiska partier.
Som ett resultat utav denna oortodoxa barndom blev alla tre systrarna stormästare i schack och Judit (på bilden) lyckades dessutom att bli den yngsta spelaren i världen som blev stormästare ( detta skedde 1991 då hon var 15 år gammal och därmed slog hon den legendariska Bobby Fischer). Historien om systrarna Polgar är ett dokument över att (som  Anders Erickson uttrycker det) ”Talang skapas, det är inte medfött”.
Poängen jag återkommit till de med senaste inläggen är insikten om att det vi benämner som talang är en riktad och medveten insats av tålamod och fokus. Det är inte en uppsättning av gåvor som skänkts oss via ödet, slumpen, DNA eller högre makter.
Gud nåde den lärare som försöker övertyga mina barn om att de nte har bollsinne, läshuvud, pianofingrar eller annat mytologiskt trams som vi diktat upp.
Det enda vi behöver göra som individer är att välja.

Publicerat

Alla [valfri folkgrupp] ser likadana ut!

Någonstans i Gobiöknen gjordes en förbryllande psykologisk upptäckt på 20-talet. Idag anses denna upptäckt vara extremt betydande när vi talar om begåvning/fallenhet/talang. Kanske kommer den även att ändra på hur du ser på dina egen förmågor?

Tänk dig att du har ett mentalt fångstnät. Detta fångstnät är något du automatiskt kastar ut i alla situationer du befinner dig i. När du sedan drar tillbaka nätet har information fastnat i maskorna. Denna information respresenterar det du upptäckt och memorerar. Tänk dig nu att du har flera olika fångstnät. Dels har du ett fångstnät för att fånga information som berör arkitektur vilket har enorma maskor och därför bara fångar stora sjok av information. Du har ett annat fångstnät som berör bilar och detta fångstnät har mycket täta och små maskor. Tänk dig nu att du tar en genväg till arbetet en dag och korsar en parkeringsplats för att ta dig fram till byggnaden du arbetar i. ditt arkitekturnät kommer att fånga bara mycket grov information ”Det fanns en stor röd tegelbyggnad nära parkeringsplatsen”. Däremot kommer ditt bil-nät att hämta in massor med information utan att du ens försöker få in den. Du kommer att minnas vilka bilar som stod på parkeringen och massvis av detaljerad information om dessa. Det kan i exemplet uttryckas som att du använder två olika minnesbanken för denna information eller hur?

Gobiöknen då?
Det visade sig av en slump att en typisk fåraherde i Gobiöknen kunde identifiera kring tvåhundra olika får enbart genom deras utseende. Den förbluffande upptäckten var att de just i kontexten ”får” hade en makalös förmåga att fånga in detaljerad information som gav dem denna möjlighet att särskilja fåren åt. Psykologen Frederic Bartlett kom att kalla upptäckten för Schema och definierade ett schema som ”en struktur för att hämta in och spara en viss typ av information i världen”. Vad Frederic upptäckte var att det inte finns ”ett universalminne” utan att varje människa i själva verket har många olika schema och att dessa hela tiden är under uppbyggnad. Betänk exempelvis hur vi lär oss att dricka vin. De första gångerna vi dricker vin kan vi knappt känna skillnad på om det är rött eller vitt ifall vi inte ser flaskan. Efter åratal av vindrickande kan vi dock känna syra, fyllighet och toner av vanilj i samma vin som en gång i tiden var ett anonymt rödtjut. Mycket i livet funkar på detta viset.

Att ha ett dåligt minne för siffor, för namn eller musik handlar alltså inte om minne egentligen utan om ett outvecklat schema. Även en sådan företeelse som lokalsinne handlar egentligen om att ha ett schema för att fånga in information om landmärken i relation till väderstreck och avstånd. Kort sagt så är den kognitiva verklighet som vi upplever en direkt konsekvens utav de schema vi har. Ju mer utbyggda våra schema är desto mer uppfattar vi av världen. Fördelen med många spridda schema (typiskt för tusenkonstnärer eller generalister) är att det skapar kreativitet genom korsreferenser mellan schema. Att ha få men väl utvecklade schema (den klassiska specialisten) ger en förmåga att hantera komplexa sammanhang genom färdiga mallar (såkallad kristalliserad intelligens). Ett schema kan utvecklas extremt mycket. Ett exempel: En vanlig människa kan hålla ungefär 7 siffror i huvudet. Psykologer har fått ”vanliga” studenter att minnas närmare 80 siffror enbart genom att träna upp deras schema för siffror.

Det är pågrund utav outvecklade schema som vi ibland tycker oss att ha svårt att särskilja mellan människor av en etnicitet som vi inte är vana vid (”Eskimåer ser lika ut”).

Kopplingen till talang-begreppet är att människor som är skickliga på något har ett stort schema specifikt för det som är deras område. Skickliga tennisspelare kan exempelvis förutse var den inkommande bollen kommer hamna genom att blixtsnabbt tolka schematisk information om motståndarens placering höfter, fötter och grepptekniken runt racket. Detta är information som en oinitierad spelare inte avkodar eftersom dennes schema är för ”grovmaskigt” för att fånga in den informationen.


Det finns stormästare i schack vilka kan minnas tiotusentals positioner och spela mot dussintals motståndare samtidigt. Därefter glömmer de sina bilnycklar i foajén. Vi imponeras ofta av ett specifikt schema som någon har för något (”Vilket fantistiskt sifferminne du har!”) och tar för givet att detta gäller andra förmågor med vilket, inte är fallet (”Men minns du inte mig? Jag donerade faktiskt en njure till dig”).
Som jag ser det har man ett ”rikare” liv ju fler och större schema man odlar eftersom det ger mer intryck vid varje givet tillfälle. Du får helt enkelt mer detaljer i den bild som din kognition målar för ditt inre öga.
Positivt är att våra schema är något vi själva underhåller och utvecklar. För att bygga schema behövs uppmärksamhet och fascination. En konstnär uttryckte hemligheten bakom sin konst på ett sätt som även beskriver tillväxtfaktorn för att bygga sina schema. Hans råd var helt enkelt följande:

”Var fascinerad”

Publicerat

Strategidag: Guldklockans död – Vad är en stark arbetplats för nästa generation?

Erbjudande om en strategidag fokuserad på Generationsväxling – Hur är din verksamhet rustad för att möta Generation Y? Vad är starka och svaga kort för en arbetsgivare som vill attrahera, behålla och utveckla 80- och 90-talister?
Hur behåller du en generation som inte betraktar guldklockan som en belöning och som inte ser hög lön som en tongivande motivationsfaktor?

Välkommen att kontakta mig för en unik strategidag kring begreppet Generationer i arbetslivet.
Vi erbjuder en strategidag med fokus på nästa generation av medarbetare samt vad en stark arbetsgivare är för dem.

Materialet representerar undersökningar kring generationer och de slutsatser som kan dras av dessa. Dagen bedrivs efter en metodik där olika principer appliceras till din verksamhet för att belysa var du är stark eller svag ifrån perspektivet att vara morgondagens optimala arbetsgivare. Därefter för vi ett resonemang med hjälp utav den kännedom som du har om er verksamhet. Denna dag handlar om att leda generation X och Y samt om att förstå de generaliserade drivkrafter som finns hos dessa generationer. Dagen berör både verksamhetsutveckling med fokus på generationsförståelse, samt ledarskap.

Målet med dagen är att:
1.skapa förståelse för flera generationer av medarbetare
2.Belysa hur ledarskapet bör anpassas för att maximera resultat (vi resonerar kring ett antal ledarskapsprinciper och reflekterar över hur dessa kan stärka er verksamhet)
3.Att utforska hur den egna organisationens struktur kan förändras för att öka engagemang och lojalitet (Vi utforskar en engagemangskarta av processer och aktiviteter som skapats från statistiska rapporter kring vad Generation X och Y motiveras utav. Denna karta kopplas sedan till din verksamhet för att finna möjliga förbättringar) Denna utbildningsdag riktar sig till ledande och eller strategiska positioner. Den utförs fokuserat i mindre grupp. Du är välkommen att höra av dig för mer information.

Publicerat

Tomtar, troll och talanger

1992 sökte sig en skara med vetgiriga forskare ut i världen för att finna vad talang är. Deras forskning skulle komma att förbrylla västvärlden, eftersom deras slutsats inte passar in i vår kultur.

Forskarna började sina studier inom skolvärlden, där de studerade hur 300 barn hanterade sina musikinstrument. De lät musiklärare betygsätta dessa barn och placera i nio olika kunskapskategorier. Det fanns uppenbarligen en grupp som presterade mycket bättre än de andra, en grupp med presumtiva talanger, eller?
Vid närmare analys blev det tydligt vad som skiljde denna grupp från de andra. Det var helt enkelt som så att de var de som övade mest. Faktum var att varje grupp var betygsatta i fallande ordning efter hur många minuter de övade varje dag. Forskarna fanns alltså inte spåret av någon form av ”magisk DNA-sträng” som vi skulle kunna härleda till talang. Andra studier har bedrivits på ämnet. Ballerinor, sopraner, virtuoser, NBA-spelare och fotbollsspelare har synats under den vetenskapliga luppen, men ingenstans har denna åtråvärda fallenhet funnits.

I vår kultur har vi förälskat oss i idealet med talangen. Hollywood producerar kioskvältare varje år i vilka protagonisterna surfar på en framgångsvåg bestående av sin egen råa talang. Vi frossar popcorn och följer handlingen med uppspärrade ögon (”Amadeus”, ”Forrest Gump”, ”Major League” och ”Flickan som lekte med elden” är exempel på filmer där protagonisterna verkar ha fått fantastiska färdigheter utan någon djupare ansträngning). Det är sporrande att tänka sig att var och varannan människa har en slumrande talang som kan blossa upp när vi exponeras för rätt situation. Det innebär att även du och jag plötsligt kan finna något som vi inte visste att vi var superfabolous på att syssla med. Dessutom är det en bekväm ursäkt att påtala att vi lagt något på hyllan eftersom ”vi inte hade en fallenhet för det”. När det gäller människor som Beyonce eller Mariah Carey har media byggt bilden om att deras gåvor kom till dem naturligt och inte som resultatet av tusentals dagar av disciplinerad träning (vilket verkligen var fallet).

Vårt skeva perspektiv kring talanger kommer från oss själva. Många av oss mörkar sin egentliga arbetsinsats eftersom det är fint att göra någonting storslaget med en (av andra till synes) blygsam insats (”Äsch då, den här femrättersmenyn slängde jag ihop på en höft”). Ju mindre uppvisad prestation och desto större resultat är att föredra, eftersom det då pekar på att vi kanske är något så kittlande som en talang (”Nej jag studerade knappt till provet, men jag fick visst ett MVG ändå, där ser man på”)

Coacher då? Finns det tränare som kan göra en betydande skillnad? Ja, det finns det, men det de adderar är sannolikt något annat än de flesta av oss tror. När några av världens mest framstående violinister ombads att gradera sina lärares kunskaper angav de flesta att dessa lärare i själva verket var ”average”. Det som däremot var det som dessa coacher och pedagoger adderade, var en värme. De skapade en slags kärlek, passion, en glöd för själva instrumentet genom sitt humanistiska och stödjande beteende. De hjälpte till att skapa den motivation som antändes och blev till engagemang hos dessa unga violinister. Detta engagemang är tydligen det största en pedagog kan skapa eftersom det är detta bränsle som tar eleven genom leriga fotbollspass en kall höstdag eller som skapar den ”jävlar anamma” som driver flinka barnfingrar till att oförtrutet spela samma stycke om och om igen. Passande nog har denna egenskap döpts till just ”ignition” eftersom det är något som antänder ett intresse hos eleven.

Böckerna ”The talent code” och ”Talent is overrated” är sakliga i sin natur och lyfter fram undersökning efter undersökning som entydigt pekar på det återkommande faktumet att det vi benämner som talang är en fabel.

Ingemar Stenmark konstaterade detta faktum redan på 70-talet. En journalist påtalade hur lyckosam hans karriär varit och då svarade Ingemar: ”Ja och ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag få”.
Det finns inte avsaknad av fallenhet, det finns avsaknad av tålamod.

Publicerat

Varför fixar SMHI så dåligt väder? (det där med performance management)

“Practice as if you are the worst, perform as if you are the best.” -Okänd

Vi lever i en tid där det förefaller som att världen omfamnat idéen att människor blir motiverade av att uppfylla mål. Jag är av övertygelsen att velourorganisationer med storblommiga tapeter och laissez faire-mentalitet är under avveckling. I den dagliga strömmen av kaotiska arbetsaktiviteter blir konkreta och solida mål en nödvändighet för att behålla kompassriktning. Det finns högst skiftande filosofier för hur dessa mål skall utformas, hur de skall mätas och vilka de bör vara. Jag vågar mig att påstå att målbilden är extremt viktig för den verksamhet som adopterat idéen om att alla medarbetare är talanger och att deras engagemang är det största de kan bjuda på.

En organisation med intresse för sina medarbetare har självfallet vikt en portion av sin tid åt att etablera tydlighet i mål och mening med varje enskild individs arbetsroll. Jag vill peka på en mycket farlig fallgrop i sammahanget.
Låt oss ta ett exempel på en typisk målstruktur. Lisa som är konsult mäts enligt fem målkriterier årligen. Prioriterade i fallande ordning är dessa:
Mål 1. Intäkt (hon förväntas generera intäkter på XXX antal kronor per år)
Mål 2. Nyförsäljning (att skapa nya affärer hos kund som leder till att någon/några av hennes kollegor hamnar i uppdrag och skapar intäkter för XXX antal kronor per år)
Mål 3. Kompetensutveckling (Lisa förväntas att utveckla sin egen kompetensprofil genom studier i och utanför arbetstid. Detta mål kan kvantifieras som att hon skall ta minst X antal certifikat per år)
Mål 4. Varumärkesbyggande (Det finns intresse av att Lisa utanför de ordinarie kanalerna hjälper till att bygga företagets varumärke, genom att hon medverkar i media, nätverkar på egen hand eller forskar i något som anknyter till verksamheten)
Mål 5 Betyg (Varje kund som Lisa utför uppdrag för kommer att bedöma hennes insats och betygsätta henne efter en fördefinierad matris. Lisa förväntas ha ett snittbetyg på minst x,x poäng)

Ovanstående är en typisk setup som på flera sätt är relevant för en konsultverksamhet. Den beskriver fem olika målbilder vilka appellerar till olika personlighetstyper. Ifall du drivs av mjuka faktorer och autonomi är kanske mål 3 och 4 i din linje. Är du fokuserad kring försäljning, monetära intäkter och hårda resultat känns 1,2 och 5 kanske mer klockrena för dig.

Fallgropen
Här vill jag nu återknyta till locus of control och idéen om extern och intern påverkan. Det är nämligen av yttersta vikt att det som Lisa betygsätts enligt är faktorer vilka hon själv kan påverka i hög utsträckning. Att generera merförsäljning (mål 2) är säkerligen något som bygger på charm, lyhördhet och förtroende. Att arbeta för sin egen kompetensutveckling (mål 3) är likaså en serie aktiviteter som handlar om personlig drivkraft. De betyg som en kund sätter på Lisa (mål5) är säkerligen en reflektion på hennes arbete och sociala förmåga. På samma sätt är varumärkesbyggande (mål 4) en intern aktivitet och något som hon själv styr.
Men överst finns det högst prioriterade kriteriet (mål 1). Detta handlar om de intäkter som Lisa får genom de konsultuppdrag hon arbetar med. Lisa är dock beroende av kundansvariga säljare för att få tilldelat sig ett uppdrag. Dessa säljare förhandlar uppdrag enligt olika avtal och sköter förhandlingar med kunder om priser. Dessa förhandlingar är inte Lisa involverad i och inte heller uppdragsförfrågningarna kommer via hennes kanaler. Den gängse rutinen är att säljarna får in uppdrag och att konsulter som Lisa därefter utför dem utan att ha påverkan på prisbild eller uppdragslängd. Lisa förväntas acceptera alla de uppdrag som hon presenteras inför enligt kontrakt.

Begrunda denna intelektuella isfläck:
Med andra ord avgörs den större delen av Lisas måluppfyllnad utav faktorer som ligger utanför hennes kontroll. Det primära i hennes arbetsinsats är alltså en extern locus of control. Att kalla detta för demotiverande är inte en överdrift.
Att hålla en medarbetare bunden till något som denne inte kan påverka, är som att anklaga metrologen om vädret inte faller en i smaken.
Einstein uttryckte ett snarlikt fenomen genom att påstå att ”Everybody is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid.”

All effektiv målstyrning utgår ifrån att målen är påverkbara av den som mäts enligt uppfyllnaden av dessa.