En tanke om tid vs kapital
Jag fick en tanke häromdagen när jag satt och jämförde olika generationers förhållande till olika aspekter av tillvaron.
Fundera på detta:
Tänk dig att du blir hembjuden till en god vän. Denna vän (John) har gjort sig besväret att baka en smarrig kaka som ni skall ha till fikat. En dag senare besöker du en annan vän (Anna) som istället köpt en kaka på konditori.
Fundera på vilken av dessa två vänner som du tycker har ansträngt sig mest inför ditt besök. Jag skulle själv tveklöst säga att John som faktiskt bakat själv har lagt den största ansträngningen.
Testa nu gärna att ställa upp samma frågeställning för någon som är 40-talist (eller ännu äldre). Gör du det kommer denna antagligen säga att den köpta kakan signalerar mer ansträngning.
Jag vill påstå att detta hänger ihop med det samhälle som vi vuxit upp i. Idag har många människor ont om tid, men gott om pengar. Förr i tiden var det tvärtom.
Eftersom generation X och Y ser tid som en verklig hårdvaluta, uppskattar vi genuint när någon lagt sin surt förvärvade tid på att baka till oss.
Tar man denna tanke bortom kak-scenarion går det att koppla den till arbetslivet.
Som organisation är det vist att utöva en ledarskapsmodell där en medarbetares tid är flytande (ex: flextider) och väl använd (ex: inga onödiga obligatoriska forum).
Speciellt Generation X avskyr möten-om-möten och är inte alls övertygad om att möten person-till-person verkligen är det mest effektiva sättet att använda tid