Jag tycker att social kognition är en väldigt intressant gren inom psykologi. Inom detta område studeras det specifikt hur vi människor bedömer och och förhåller oss till varandra. Det finns några direkta slutsatser som tagits fram som jag tycker är tänkvärda.
Detta är vad vi vet om möten mellan människor. Detta är universal frågor vi ställer oss:
Första frågan-Första gången du träffar en människa frågar du dig ”Är detta en vän eller en fiende”? Det första svaret har du på mindre än 400 millisekunder. Att vi fattar beslut så snabbt bygger på uråldriga överlevnadsprinciper och en svunned tid där vi var tvungna att fatta blixtsnabba beslut när främlingar närmade sig. Har du blivit angripen av en mörkhårig person tidigare, är det dessutom mer sannolikt att du på ren automatik ger etiketten ”fiende” till en främmande människa med mörkt hår. Detta sätt att ”snabbkategorisera” människor kallas för heuristik och är en av anledningarna till att det finns stereotyper, fördomar och rasism. Givetvis kan vi ändra intryck senare, men forskning visar att det första intrycket har en tendens att vara hyfsat beständigt.
Andra frågan -Den andra frågan du ställer ”Är detta en kompetent eller inkompetent person?”. Även här fattar du blixtsnabbt en bild utav hurvida detta är någon att fokusera på. I kombination med fråga ett finns det alltså fyra möjliga grupper som vi sorterar in människor i. (kompetenta fiender, inkompetenta fiender, kompetenta vänner, inkompetenta vänner). Det märkliga med arroganta personer är att vi har en tendens att automatiskt uppfatta dem som mer kompetenta än de som är mer sociala. Det finns ingen direkt logisk förklaring till detta utan är måhända ett resultat av att vi tror att det finns en universell rättvisa där en ocharmig person helt enkelt fått ”kompensation” genom en hög förmåga.
Människor som sticker ut – Det finns två utfall när någon sticker ut kraftigt (exempelvis någon som bär en orange Helly Hansen-tröja på möten där normen är slips och kostym). Ifall du redan bedömt personen som en vän kommer du att förstärka det intrycket när personen sticker ut (”Coolt att han vågar se annorlunda ut”). Ifall du inte gillar personen kommer istället dennes mediastunt att reta dig (”Så barnsligt att försöka vara annorlunda bara för att få uppmärksamhet!”). Du bör alltså bara sticka ut när du vet att människor har en bra relation till dig.
Onödig notis om Babys – Dessa uppfattar vi som oemotståndliga fram tills att de blir ungefär 4 1/2 års ålder och därefter blir de ”bara” barn helt enkelt. Vi är programmerade till att gilla varelser med stort huvud och stora ögon som exempelvis sälkutar (där har norrmän någon defekt i sin empati-mjukvara dock, vilket är anledningen till att vi inte bör lämna norrmän ensamma med vare sig sälar eller babys)
Oavsett hur automatiska /biologiska eller evolutionära dessa mekanismer är slutar inte analysen där för oss. Det finns trots allt ett lager av reflektion, empati och lyhördhet som ingår i tänkande människors bild utav sina medmänniskors beteende. I slutändan är det säkert en uråldrig universalsanning att hur vi bedömer andra säger mest om oss själva.
