Borta bra?
Dagen inleds med ljummet automatkaffe från pressbyrån. Tågsätet är dimensionerat för någon med axelvidd som en pygmé. Två oformliga rallare av obestämt kön pressar emot dig från varsitt håll. En av dem andas ljudligt genom näsan medan hen läser Metro. Tåget är försenat, förkortat och kupétemperaturen skulle teoretiskt sett kunna grädda maränger. En timme, sex minuter och två deciliter kroppsvätskor senare stiger du av tåget utan AC. Rusningstrafiken ute på gatan patrulleras av yrvakna sadister beväpnade med körkort och kombi. Med livet i behåll når du en entré som luktar gammal snabbmat. Väl inkommen på kontoret släpar du din monolit till dator mellan anonyma bänkrader i jakt på en ledig arbetsplats Fortsätt läsa ”Borta bra hemma bäst?”