Publicerat

Känner din organisation igen wild cards?


Om jag ber dig tänka på en kompositör, vem tänker du då på?
Om jag ber dig tänka på en vetenskapsman, vem dyker då upp i dina tankar?
Om jag ber dig tänka på någon som varit före sin tid, vem dyker då upp i dina tankar?

Kanske tänkte du på någon av dessa personer: Mozart, Einstein, Leonardo Da Vinci?
Men om jag ber dig tänka på en entreprenör, vem dyker då upp i dina tankar?
Jag vet inte vem du tänker på, men låt mig plocka fram några namn som kanske dykit upp i dina tankar: Richard Branson? Bill Gates? Donna Karan? Steve Jobs? Mark Zuckerberg?

Vad är min poäng? Mozart, Einstein och Leonardo Da Vinci har en gemensam nämnare bortom att de är män. Det finns en gemensam nämnare även bortom faktumet att de uppenbarligen var genier. Det är nämligen som så att de alla anses ha haft ADHD (källa:famousADHD). Ifall vi tittar på namnen jag nämnt därefter på olika entreprenörer så finns där även där en person med ADHD (Bill Gates), en dyslektiker (Richard Branson) samt en del spekulationer kring ifall herr Zuckerberg har aspergers syndrom. Samtliga av namnen på entreprenörerna är människor som dessutom hoppat av sina utbildningar. De är såkallade dropouts. Ofrånkomligen tillhör samtliga namn på denna sidan är människor som bortom tvivel har haft (och har) fantastiska talanger och en förmåga att trotsa alla odds.

Fundera på hur Mozart, Da Vinci och Einstein anses stå bakom något av det mest storslagna som mänskligheten känner till. Det är därför det är märkligt att många väljer att se på det som de hade som ett negativt tillstånd, i många människors ögon hade de per  definition ett handikapp.
Låt oss växla spår.
Fundera på hur det går till när man rekryterar höga positioner på konventionella företag. Kategoriskt sorteras människor (som rekryteraren aldrig träffat) bort efter vissa förbestämda kriterier. Ofta börjar de med att sortera bort de som har uppenbara ”avvikelser” från normen (dyslexi, adhd, add, aspergers och annat hör härtill). Det är tragiskt men dessvärre en realitet. Det tittas på vilka utbildningar vi gått. Människor utan högskoleexamen avfärdas som regel kategoriskt för vissa befattningar. De kvarvarande prioriteras därefter inbördes efter lärosätenas status. Arbetshistorik och betyg kastas in i mixen. De som klarat alla dessa kriterier får kanske möjligheten att komma på intervju. Kanske, (fast bara kanske) lyser deras personlighet igenom så starkt att denna blir den avgörande faktorn som får vågskålen att väga över till deras favör.

Poängen är att ingen Zuckerberg, Jobs eller Branson skulle ha en chans att bli anställd idag. De skulle inte komma igenom kriterierna ovan och de skulle inte dyka upp på talangradarn på 99 % av de rekryteringar som görs. Det här är min reflektion:


Konventionell talangjakt genom CV-sökning känns som en trasig process. Med de premisser som traditionell rekrytering bedrivs idag så sorterar vi bort supertalangerna. Paradoxen är uppenbar, för givetvis hittar man inte unika människor genom att jämföra dem emot en mall för standard. En av mina kollegor från Generation Y (onekligen en talang) förklarar det så här:
”Utbildning är överskattat för min generation, eftersom de flesta företag ändå har e-learning och traineeprogram som vi tvingas igenom när vi är där. Det vi lär oss i skolan är irrelevant i de flesta situationer”

Tänk om rekryterings-processen kunde vändas upp och ner?
Kanske kan vi få upp supertalangerna på radarn genom att finna de som avviker från mönstret? Ifall du intervjuar tio personer baserat enbart på formella kriterier, bör du kanske överväga att även intervjua tio personer bara baserat på deras rykte, utformningen på deras CV eller precis vad som helst som sticker ut och fångar ditt intresse.
Talanger kan bevisligen hittas genom att fiska i en cv-databas, men hur finner du de riktiga unika supertalangerna?

Publicerat

Ansvarsförskjutning

En god vän till mig delade nedanstående bild på min facebook-sida:
 Den fick mig att fundera lite då jag tycker den har en mycket intressant poäng. Eftersom min mamma är lärare så har jag hört henne beskriva samma sak (med betydligt mindre humor)
Vad som skett är att vårt samhälle här i Sverige gått ifrån att vara kollektivistiskt till att bli mer individualistiskt.
(Från Wikipedia: Kollektivism (av latin colligere, samla) är en term som används för att beskriva moraliska, politiska och sociala perspektiv som betonar människors ömsesidiga beroende och vikten av kollektivet snarare än de enskilda individerna)
Det intressanta med en sådan kulturell förflyttning är vad som händer med uppfattningen av skuld och ansvar.
Det verkar som att ju mer vi fokuserar på att verka för ömsesidighet desto mer är det individen som bär skulden (bakvänt nog).
Ju mer vi fokuserar på indviden i samhället desto mer är det någon annan (vanligtvis ett företag eller en organisation) som anses ha skulden.
Ett bra exempel på det är det som anses vara världens mest individualistiska land , nämligen USA (Källa: Geert Hofstede). Där finns det som bekant individer som lyckats stämma organisationer på rena fantasibelopp enbart för att kaffet varit för varmt, eller för att vederbörande inte begripit att det är en dålig idé att torka sin hund i mikrovågsugnen.
I Sverige tror jag att en nyans av vårt tilltagande individualistiska synsätt är att det numera alltid är någon annans fel. Det är lärarens fel ifall vi inte upptäcker att vår dotter är nästan blind och inte kan se vad som står på svarta tavlan. Det är bankernas fel ifall människor belånar sig för högt osv.
Kanske är det även därför som det blivit chefens ansvar att se till att du utvecklas i din roll. Ibland tror jag att det gått för långt åt det hållet och att det är dags att återinföra ansvar till individen. Hur ser du på det?

Publicerat

Podradio – från dagens radiointervju på Coachtipset


Kenth Åkerman grillade mig idag i sitt program Coachtipset. Det var superkul att vara med i Kenths program och jag blev imponerad över hur han hunnit med att ta sig igenom boken. Det slog mig även att han förstått mitt budskap så väl.
Här kan man lyssna på denna sändningen. Jag är med från 16 minuter och framåt.
(lite smolk i glädjebägaren var att jag fick en groda i halset precis när jag skulle leverera min slutkläm)

 

Publicerat

Öst och Väst – Kulturella perspektiv av generationer


Jag gör något just nu som jag tycker är så rasande spännande.
I korta drag så började det med att jag kokade ner hela min bok till en rapport på ca 50 sidor som handlar om olika generationer och vad vi vet om ledarskap, employee engagement m.m i relation till dessa. Rapporten är på engelska och är skriven med en mer objektiv och vetenskaplig ton, där data och statistik är i fokus. Jag frågade några kollegor om de vill läsa den och komma med kommentarer. En av mina kollegor (icke förvånande från Generation Y) kom tillbaka med en låååång ström av personliga reflektioner på det som rapporten uttrycker.
När jag läste hans egna (och mycket intressanta) reflektioner på hur hans generation beskrivs insåg jag att det skulle höja rapportens läsvärde att få in hans tankar mellan faktarutorna. Jag beslöt mig i nästa steg för att helt enkelt göra så med alla generationer, dvs att få in en människas röst och perspektiv på saken.

Jag frågade via vår interna globala kommunikationskanal om det fanns fler kollegor som skulle vilja representera sin generation. Plötsligt fann jag att många personer i olika åldrar av båda könen var intresserade av att bidra.
FRAMFÖRALLT fick jag många svar från nyfikna indiska kollegor som gärna ville deltaga, vilket var något som jag inte räknat med. Till saken hör att all litteratur jag läst och alla rapporter kringe generationer som jag tagit del av (tills nu) utgår ifrån västvärlden. Därför fick det mig att stanna upp först. Jag insåg att jag inte vet mycket om hur indiens Generation X ser på saker och ting, eller vilka världshändelser som de anser ha varit de mest avgörande.
Jag beslöt mig för att det östliga perspektivet skulle vara oerhört intressant att få med och jag tog därför tacksamt emot alla anmälningar. Jag beslöt mig för att utveckla min rapport till en global rapport om generationer snarare än bara en västlig sådan.

Nu lite senare har jag fått in massor med reflektioner från människor över hela världen och flera jätteintressanta mönster börjar framträda. Jag kommer att presentera mer av detta här på bloggen, men kortfattat kan jag dela med mig av några upptäckter redan nu. Generation X är en generation som ser helt olika ut i Indien och i västvärlden. Indiska Generation X växte upp med stora förväntningar från sina familjer kring hur de skulle föra värderinger vidare och skapa (stora)familjer. De var som de själva beskriver det ”dränkta i plikt”. De hade i många fall ganska begränsad bild utav världen utanför öst. Detta kom inte som en överraskning för mig, utan jag misstänkte att vi var olika i öst och väst. Men vidare då till det som är riktigt intressant.

Mina indiska kollegor av Generation Y anser att de är i princip precis som generation Y i väst. De delar samma idéer om att ”arbete skall vara roligt” och de har samma ungdomskultur. Deras föräldrar har ofta inte ställt andra krav på dem än att de skall vara ”kreativa”. Kort sagt så är Generation Y kanske den första generationen som verkar vara en global sådan. Min teori om vad detta beror på är att de alla kommer från landet Internet.
Jag återkommer med mer information om hur Generationerna i Öst ser ut.

Publicerat

15MB of fame…


Jag läste hur psykologen Jean Twenge skrivit om Y-generationens förhållande till celebriteter och kändiskap. Enligt henne är det 31% av denna generation som tror att de kommer att bli kändisar. Andy Warhol talade en gång om hur vi alla skulle få våra 15 minuter i medias strålkastare. Idag pratar vi om våra 15MB snarare (eller 15gb?). Det är märkligt hur informationsteknik har gjort att vi alla har en potential kändiskarriär inom oss.
Allt vi behöver är egentligen bara en tokig idé, en märklig talang eller att vi råkar vara på rätt plats vid rätt tid. Det finns de märkligaste saker som vi kan bli kända för. Ifall du söker Youtube efter Katy Perrys ”Teenage dream” så finner du inte ens henne där längre. Du finner BeenerKeeKee. Han är en mimande liten kille som vid det här laget har 47 miljoner besökare på sin version av hennes låt. Idag sprids rykte med word-of-mouse på ett sätt som inte den mest utstuderade mediakampanj hade kunnat ro iland.
http://www.youtube.com/watch?v=lm_n3hg-Gbg
Det kanske märkligaste av allt är hur denna video verkligen gjort honom till superkändis på bred front och hur de stora artisterna kommit hem till honom och spelat in låtar i hans pojkrum.
http://www.youtube.com/watch?v=Dwimc4cvUmQ&feature=relmfu
Han är bara ett exempel av flera på hur internet är en kaosfaktor som kan boosta vem som helst till stardom. Tidigare kändes drömmen om en karriär som en mediapersonlighet som något väldigt avlägset för den som inte hade en morbror som var VD på ett filmbolag. Sociala medier har ändrat på detta. Plötsligt är kändisskapet något som kan uppfattas som att vara inom räckvidd för vem som helst.
Jag vill påstå att detta internetkändiskap är något som kan upplevas som lågt hängande frukt av den generation som badar mest i detta mediabrus. Våra starkaste trendsättare är bloggare som mest verkar glida runt på glassiga galamiddagar och mingelpartyn. Det är inte svårt att som nattjobbande reklamutdelare köpa in sig på hur den livsstilen kan kännas lockande. Det väntar ett berg med glamour ute på internet och det gäller bara att hitta precis rätt timing och infallsvinkel för att nå det.
Med detta inlägg kan jag inte säga att jag direkt har en stark koppling till arbetslivet. Det är snarare ett nutidsfenomen jag försöker reflektera kring bara och jag är inte säker på hur det påverkar vårt arbetsliv. Kanske har detta potentiella kändisskap haft en effekt på Generation Y:s starka drivkraft kring att odla sin unikighet med frisyrer, tatueringar och personligt varumärke? (40% av denna generation har en tatuering)

För att koppla tillbaka till Dr Twenge: Generation Y tror att de alla kan bli kändisar just därför att det verkligen är så.

Publicerat

Kom och diskutera Generationer i Alingsås, Varberg !


Intresserad av att få en inblick i hur olika generationer vill bli ledda?
Har du ett intresse av att förstå hur vår generationstillhörighet påverkar vårt val av varumärken och våra konsumtionsmönster?

Jag kommer att besöka Campus Alingsås den 22:e november för att prata om generationer kl 18.30-2100! Varmt välkommen! Inbjudan och anmälan.

Dagen efter dvs 23:e november är jag i Varberg på deras campus för att prata mer om utmaningarna med att leda olika generationer av människor. Läs mer här

Dessvärre är mina övriga föreläsningar detta året endast för utvalda eller interna grupper.
En liten teaser vill jag komma med:
Jag och en mycket erfaren herre (från en annan generation än min egen) arbetar med en föreläsningskampanj kring ett unikt tema som jag tror kommer att förvåna många. Jag kommer att återkomma om detta längre fram på bloggen (är tvungen att berätta om det snart för annars spricker jag) ;)