Nytt kapitel – Vad är Talent management?

Vad är talent management?
En av de områden som jag borrar mig längre ner i just nu är det som benämns som talent management.
Uttryckt kortfattat är talent management en samling affärsprocesser som hjälper en organisation att:
A: Identifiera talanger hos medarbetare
B: Attrahera rätt kandidater vid extern eller intern tillsättning av roller.
C: Behålla rätt människor
D: Utveckla medarbetares talanger
E: Mäta och följa upp medarbetares arbete (så kallad performance management)
F: Leda rätt människor samt
G: Avsluta anställningar på ett bra sätt.

Vanligtvis ingår även bonus- och lönemodeller inom detta vida begrepp. Många inkluderar (med all rätt) arbete kring att bygga värdegrund och varumärke som en del av talent management. Detta har blivit allt mer viktigt, speciellt eftersom den yngre generationen medarbetare nu är mycket känsliga för organisationers varumärke. Generation Y tänker snarast i termerna av att ”vad säger det om mig ifall jag arbetar här?”. Ämnet generationer och ämnet talent management är från mitt perspektiv när besläktade med varandra och det skall bli oerhört spännande att se var denna resa kommer sluta.

Nytt jobb, ny bok, nya uppdrag.

Det har förflutit en hel sommar sedan jag skrev här senast på bloggen. Jag har verkligen, verkligen försökt att koppla av denna sommaren. Dessvärre har det gått sisådär med avkopplingen och som ett resultat har jag haft två väldigt intensiva månader som varvats med salta bad, rosévin, tokiga barn och nattligt bokskrivande. (Nej bilden är inte arrangerad utan mina barn behandlar mig precis så här respektlöst alltid)

Nytt jobb
Sedan 1 augusti har jag klivit över till Capgemini som alltså är min nya arbetsgivare. För deras regi kommer jag att fortsätta att arbeta vidare med ledarskap och generationsrelaterade frågor. Min tid kommer fyllas med talent management, projektledning och en uppsjö initiativ som jag ännu inte känner till. Redan nu har min höst blivit ganska späckad med föreläsningar och uppdrag inom denna sfär och jag är rätt förvissad om att jag kommer ha tillräckligt att göra för att fylla min tid.

Ny bok (1) – ”Generationsanpassat ledarskap”
Min demonförläggare Tomas sliter just nu som ett djur med typsättning och andra aktiviteter som jag är lyckligt besparad från. Tomas har även sett till att en generös tugga av min semester gick åt till redigering av denna bok. Men detta är definitivt till det bättre och med den nya hårda inriktningen på ledarskap är jag själv mycket nöjd med detta boksläpp. Den 25 september släpps slutligen Generationsanpassat ledarskap.

Ny bok (2) – ”Svavel och socker”
Jag bröt totalt med facklitteraturen en stund och passade på att slutföra en skönlitterär historia som bott i mitt bakhuvud ganska länge. Berättelsen följer en mans tillvaro i en värld som ter sig alltmer bisarr och gåtfull. Resan som målas upp i boken är inspirerad av film noir men har en kärna av science fiction och drama. Det är en berättelse om livets förgänglighet som berör frågor som människan ställt sig sedan tidernas begynnelse. Den distribueras av Lulu.

Bloggen då?
Den kommer finnas kvar men den kommer att få en ny grafisk profil inom kort. Jag kommer sannolikt att blogga mer kring talent management efter som det är ett så spännande område.

“If you don’t create change, change will create you”

 

Sociala mediers påverkan på generationerna

Ja det har varit tyst en stund här på bloggen. Jag har varit upptagen med bokskrivande, arbete och det faktum att jag håller på att byta arbetsgivare (mer om detta snart). Förra veckan föreläste jag för social media clubMINC och förde ett resonemang kring sociala mediers påverkan på olika generationer. Jag drev några tankar kring hur det senaste decenniets tekniska utveckling förändrat några aspekter av vår tillvaro. Det är värt att se bortom wikipedia, twitter, facebook och pricerunner som varumärken. Stanna upp och tänk på vad som egentligen hänt med vårt samhälle sedan dessa blev integrerade delar av vårt liv. Detta är några av de slutsatser jag kom fram till:

Förr Nu
Meningsfulla möten mellan flera deltagare var knutna till en viss tid och en viss fysisk plats. Jag kan dela dokument i realtid med kollegorna i Singapore såväl som Ryssland samtidigt. Jag kan arbeta i min egen tidszon och sova tryggt i min säng medan min amerikanska kollega kompletterar. Tid och rum är i viss mån oviktigt numera i kommunikation.
Att äga saker var viktigt. Konceptet med att äga var hårt associerat till fysiska föremål. När det handlade om information var det dokument eller fotografier som gällde. Digital information kändes inte ”äkta”. Därför skriver fortfarande många äldre medarbetare ut sina email och sätter i pärmar. Ägande är mindre viktigt. Det går lika bra att hyra den där segelbåten när behovet uppstår. Den information jag har behöver jag inte kunna fysiskt lokalisera. I molnet vet jag inte var mina dokument och bilderna på lillens första steg egentligen huseras, men det är oviktigt eftersom jag vet att de finns där.
Lärande var förknippat med ett klassrum. Utbildningen var ett projekt med start och stopp (via en examen). Vi strävade efter att bli experter och memorerade stora mängder information. Lärande är en process som ständigt pågår. Vad jag kan är ofta av mindre betydelse än vad mitt sociala nätverk kan. Vi eftersträvar generalism och tänker på kunskap som ”något jag skaffar mig efter hand som jag behöver den”.
Som konsument litar jag på att försäljaren är expert på det han eller hon säljer. Jag lägger min tillit (och mina pengar) i handen på försäljaren. Som konsument är jag experten. Innan jag kliver in i affären har jag jämfört priser, expertrecensioner så väl som intagit mina vänners praktiska erfarenheter av varan. Som regel är jag påläst specifikt om den produkt jag tänker köpa. Ofta är jag bättre informerade om denna produkt än den faktiska butikssäljaren.
Konsumentmakt är en svag term. Företagen är starka i de juridiska och mediala sammanhangen. Incidenter som Ford Pinto-affären eller Bhopal katastrofen intygar företagens maktposition. Konsumenten är inflytelserik och har en mycket hög röst. Bloggar och sociala medier förflyttar berg. Produkter hyllas eller sågas på en internetsekund. Undermåliga produkter avslöjas och exponeras för hela världen. Fall som Cryptonite och deras cykellås är exempel på detta
Världen är blind. Det är fullt möjligt för regeringar att mörka folkmord. Naturkatastrofer i tredje världen inträffar utan att vi ens känner till det här i väst. Information göms undan och hemlighålls. Ibland läcker information ut långt senare såsom My Lai eller Agent Orange. Allting sker i realtid. När tsunamin slår in över Japan ser vi det samtidigt som det händer. När det kastas sten på gatorna i mellanöstern är det i direktsändning via mobiltelefonkameror. Sociala medier är ett stort sökljus som på en millisekund belyser det som sker i vår värld. Sajter som Wikileaks gör konfidentiell information tillgänglig för allmänheten. Detta är en era av transparans.

You can never go home…

James Agee skrev att ”du kan aldrig återvända hem”. Det han refererade till är den bitterljuva insikten att ”hem” är en plats och en tid som bara finns just nu. Detta blir aldrig så uppenbart som när vi återvänder till vårt föräldrahem, eller vårt gamla kvarter. Heraclites påpekade samma sak när han påtalade att ”vi aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger”. Den något sorgsna insikten är då kanske att alla vägar i livet leder bort från något.

Detta är något som är känt för oss alla och varje generation har sin egen nostalgi. ”vår tid” tenderar att bli en såpbubbla som vi bär med oss inombords genom våra dagar och som reflekterar en speciell historisk epok för oss. Det kommer aldrig mer att komma musik från Beatles. Nirvana kommer inte släppa fler skivor. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Elvis Presley och Tupac kommer aldrig mer att ta plats i rampljuset. Vi kommer inte längre i de jeans vi hade innan medelålder och sambofetma slog till. Att besöka sin gamla skola är en tidsutflykt. Det räcker att man väntar ett år från det att man tagit examen och sen besöker den så inser man att det är en ny plats med nya människor. Ibland krävs det bara en doft, eller några toner ur en gammal sång för att vi skall resa i tiden. På ett ögonblick är vi där när vi hör ”Smells like teen spirit”. Plötsligt minns vi tonårsförälskelser, akne och när vi halsade danska dynamit-öl i väntan på en nattbuss. Allt det där är delar av stunder vi inte kan uppleva igen.Ibland när vi förlorar oss i nostalgins mystiska skimmer , är det läge att påminna oss själva om den sanna historien. Varje generation tycks använda sin nostalgi som en fil för att ta bort de hårda kanterna från deras ungdoms minnen. ”sextiotalet var ett magiskt decennium” berättar kollegan med avlägsen tusenmilablick. ”All bra musik gjordes på 70-talet” berättar en annan herre som jag delat kontor med. Nostalgin är en förförisk lögnare.
Jag tror att vi generellt sett känner sentimentala tankar för saker som vi egentligen inte gillade speciellt mycket från början. Det finns ett citat vars upphovsman jag inte minns som lyder ”Things aint what they used to be, and probably never was”.
Samtidigt kan jag inte undgå att fundera över varför vi tror att den bästa framtiden skulle vara en upprepad version av hur saker var i det förflutna (”in the good old days”)
Kanske är alla våra tankar på det förflutna något som stiger med ålder. Att drömma tillbaka är kanske ett fruktlöst försök att dra åt en handbroms för vår åldrande? Det finns de som påstår att våra första tjugo år är den längsta halvan av vårt liv. Kanske är det därför det känns som att det hände så mycket just då?
Jag tror inte att vi är gamla innan apati fyller den plats inom oss som borde vara ockuperad av drömmar.

”That summer seemed to last forever. Those were the best days of our lives” sjöng Bryan Adams i den nostalgiska summer of 69.
Vilka var (är?) de bästa dagarna i ditt liv?

Förhandsboka – Generationsanpassat ledarskap (från Pearl Harbor till Pearl jam)

”Generationsanpassat ledarskap” är skriven med statistik, anekdoter och humor för dig som arbetar i en ledande position eller som bara är riktigt intresserad av vad som får människor att ticka.Varsågod att förhandsboka

Sådär, då var manuset helt färdigt och min förläggare har beslutat att releasedatumet blir 25 september. Denna bok kommer att handla om fyra generationer och om vad som är den ”idealiska ledaren” för respektive generation.

Istället för att ensidigt handla om en generation har jag försökt att belysa vad som händer när man blandar flera generationer på en arbetsplats.
.



Ledarskap och Generation X – Orientering

Ledarskapsprincip för Generation X nummer 5 – Företagskartan

För en generation som anses vara extremt självständig kan det låta motsägelsefullt att tala om behovet av en karta. Vill inte Generation X finna sin egen väg? Vill vi inte skapa vår egen karriär och uppfinna våra egna syften? Det är här som det är noga med extrem tydlighet på andra hållet. För att vara själständig och självgående krävs en väldig tydlighet kring vilka ramarna är. Ingen Hockeymatch hade kunnat avgöras objektivt ifall det inte fanns ett antal givna regler. Givetvis finns det ramar och att de finns är en enorm källa till motivation för min generation. Paradoxen är att de autonoma medarbetarna är de som har det största behovet av information och struktur. Det behövs helt enkelt en oantastlig regelbok. Fundera på följande ramar som är vitala för att en självständig medarbetare skall kunna verka i din organisation:
Ram 1: Värderingar – Vet jag företagets värderingar är det enkelt för mig att förstå vilket beteende som är framgångsrikt. Ifall ett företag använder värdeordet ”Honesty” som ett av sina honnörsord, vet jag att jag alltid har en acceptans för att uttrycka min ärliga åsikt även om det jag säger kan vara obekvämt att höra.

Ram 2: Företagsmål & vision – Vet jag vad företaget eller koncernen i stort vill åstadkomma är det enkelt för mig att ifrågasätta ifall det jag gör bidrar till de övergripande målen. Som medarbetare är det dock mycket viktigt att jag vet vart kompassnålen pekar.

Ram 3: Gruppmål – Oavsett hur autonom jag är, kommer jag med hög säkerhet att tillhöra en gruppering eller en funktion. Genom att förstå min grupperings taktiska och strategiska mål, blir det tydligt för mig vad jag kan bidra med.

Rita upp värdekartan
”I vår organisation behandlar vi alla kunder som storkunder”

Notis: Detta är ett inlägg från min bok ”att leda Generationer (från Pearl Harbor till Pearl Jam)” . Som kommer ut den 25 september på TUK förlag.