Kulturella cykler

Kollektivism->Idealism->Ateism->Individualism

Det är en rätt intressant teori den där som herrarna Strauss och Howe har skapat. Jag ville skriva om den eftersom den knyter an till mitt förra inlägg. Dessa herrar talar om att det egentligen bara existerar fyra generationer.  Dessa är ett kretslopp som hela tiden reagerar på varandra. De skapar därmed en cykel som i runda slängar tar hundra år att slutföra. Enligt teorin kommer en revolution av något slag vart hundrade år.
När jag summerar det som jag tänker så ser jag cykeln så här:

Kollektivism – En generation kommer in och försakar sig själva till förmån för kollektivet. När de tittar på den äldre generationen (dvs Individualisterna) ser de egoister som ser över sitt eget hus och skor sig på samhället.
(”Ja jag har kanske inte förverkligat mina drömmar, men jag har minsann dragit mitt strå till stacken”)

Idealism
– Den efterföljande generationen tittar förfärat på när de något äldre människorna offrar sin själ för att bygga ett samhälle som inte verkar ge speciellt mycket tillbaka
(”Det här systemet är sönder! Jag tänker laga det!”)

Ateism – Den yngre generationen tittar ointresserat på när de anser att idealisterna slåss mot väderkvarnar som de själva inte kan se. På grund av sin lågmälda hållning blir ateisterna aldrig centrala som samhällsmedlemmar eller som trendsättare. (”Jag håller mig utanför systemet”)

 Individualism – Som barn till den generation som skapade samhället, föds dessa in med en känsla av tillhörande och påverkbarhet. Optimism, drivkraft och tidsbrist är tydliga karaktärsdrag hos denna generation. (”Jag skall ta så många poäng som jag kan i detta systemet!”)

Normer – personlighetens byggstenar

Varje generation har präglats av olika värderingar. Dessa värderingar är sprungna ur tidsandan och det kulturella klimat som rådde vid olika tidpunkter.
Nedan listar jag några uttryck och påståenden som kan anses höra till specifika generationer.
Har du upplevt att några av dessa normer gjort sig  påminda?

Tysta generationen:
1. Det är oartigt att dominera ett samtal, låt alla komma till tals
2. Allt som kan användas igen sparar man
3. Senioritet för med sig respekt
4. Individen har plikter mot samhället

Babyboomers
1. Jag står för mina åsikter
2. Alla människor är ansvariga för att avskaffa orättvisor
3. Engagemang för med sig respekt
4. Samhället har plikter mot individen

Generation X
1. Inget är svart eller vitt
2. Jag har ansvar för mitt eget liv
3. Titlar för med sig respekt
4. Individen bör inte belasta samhället i onödan

Generation Y
1. Jag förtjänar uppmärksamhet
2. Jag kan bli vad som helst om jag anstränger mig
3. Kompetens för med sig respekt
4. Samhället är mitt vardagsrum

Fem tunga om Sveriges unga… (Gen Y)

Här är några av utkomsterna från Talent relations trendanalys av Sveriges generation Y.
Dessa frågor riktades till studerande vid svenska högskolor i Malmö, Göteborg och Stockholm. Åldrarna var 16-27 år.

  1. Endast 19 % av de tillfrågade har valt utbildning baserat på ”hög lön”.
  2. Majoriteten (46 %) anser att en ”trygg anställning” är det mest attraktiva hos en arbetsgivare.
  3. Av de tillfrågade är det hela 82 % som uppger att deras utbildning sammanfaller med deras fritidsintresse.
  4. Det är 58 % av de tillfrågade som har chefsambitioner.
  5. Trots samtidens fokus på sociala medier uppger 60 % att de föredrar att stifta bekantskap med företag via personliga möte.
    Källa: Trendindex, Talent relations 2010

(ur min bok ”Generationsanpassat ledarskap” som utges av TUK förlag. Beställ här  

Kaosfaktorn


Jag slogs av en tanke häromdagen.
Det finns en primär anledning till att människan utvecklats som art och avancerat teknologiskt och socialt. Vi bor inte i grottor längre och vi jagar bevisligen inte mammutar. Vi har avancerat från grottmålningar till sociala medier. Det som gör att vi förändrar oss är uteslutande en sak: kreativitet. Genom nyfikenhet och genom vår drift att prova ”något nytt” öppnar vi även upp för möjligheten för att upptäcka nya saker. Utan fantasi och den efterföljande innovation som den skapar, skulle varje generation fortsätta att leva i exakt samma hjulspår som den föregående generationen. (Hur kul skulle det vara att behöva genomlida windows vista generation efter generation?)
Låt mig nu göra en parallell till rekrytering.

Människor söker som regel sig till människor som är deras reflektion i något eller några avseende. När vi träffar någon vi uppfattar som ”intressant”, ”trevlig” eller bara ”rejäl” handlar det ofta om att vi egentligen menar att vi träffat någon som är som oss.
Vi söker oss ofta till dem som är som oss själva därför att det skapar en harmoni. Umgänge mellan ”lika barn” ger en spiral av självbekräftelse. Det följer en cirkulär rörelse av karaktären  jag-gillar-dig-du-gillar-mig-jag-gillar-dina-ideér-du-gillar-mina-ideér. Detta kallas inom social psykologi för balansteorin.
Ofta rekryterar företag i linje med balansteorin. Dessa företag fyller då upp sin organisation med människor som i en eller flera aspekter är homogena. Det kan handla om att man fiskar upp ”unga talanger från KTH” eller att man konsekvent söker ”erfarna, medelålders personer med minst ett decennium i projektledarbranschen”. Inte sällan inbegriper detta tänkande att man företrädelsevis rekryterar inom ett givet generationsspann.
En arbetsgivare inom byggbranschen som jag talade med berättade att ”vi rekryterar inte nittiotalister av princip”. Denna ”likriktningsstrategi” ger ofta en samstämmig och trevlig arbetsplats. Den som arbetat med personlighetstest (exempelvis Meyers-Briggs) är dessutom väl förtegen med att en chef ofta omedvetet rekryterar den som har samma personlighetstyp (”Det här är en människa med en generös portion sunt förnuft!”).
Dessvärre tenderar denna harmoni vara rena döden för innovationsförmåga eftersom kreativitet verkligen bor i spänningsfältet mellan olika perspektiv och olika viljor.
”När alla tänker lika, tänker ingen”.
Ofta finns det en god anledning att rekrytera en specifik typ av kompetens, jag klankar inte ner på organisationer som har en tydlig strategi med profil på sökande. Men detta är vad jag funderar på:
Vad skulle hända med en organisation som medvetet försökte rekrytera kaosfaktorn?

Det vill säga: Vad skulle hända ifall man då och då (exempelvis vid vart tjugonde rekrytering) valde någon som är helt udda från den gängse bolagsprofilen? Någon som är autodidakt snarare än klassrumstränad? Någon som är emotionell och pragmatisk snarare än logisk och strukturerad? Någon som är generalist istället för specialist? 80-talist istället för 50:talist? listan kan göras oändligt lång.
Det är en trend just nu med passionsyrken (roller som skapas av medarbetare själva utifrån deras genuina passion) .Kanske är det precis denna typ av kaosfaktorstrategi som är det starkaste kortet för att möta den verklighet som förändras snabbare än någonsin? Vad händer om man placerar x antal ”udda fåglar” i sin organisation och uppmuntrar dessa att beblanda sig med precis vad som helst som ligger för dem?

Jag är inblandad i ett spännande kaosfaktor-initiativ nu och jag kommer att berätta mer om frukterna av detta framöver på bloggen. Kanske har jag några bra svar att återkomma med inom kort?

Specialist vs generalist – Vem är du?

Har du blivit klar över vad som är ditt ”kall” i yrkeslivet?

                  

SPECIALIST GENERALIST
Drivkraft: Ständig fördjupning Drivkraft: Ständig förändring
Söker total kännedom om sitt yrkesområde Vill lära sig 90 % av uppgiften (fort) och därefter bygga vidare på ett besläktat spår
Information Transformation
Söker principen och formen (ex: projektledning och specialisering med en specifik metodik) Söker principen men inte formen (ex: vill förstå principen bakom generisk projektledning. En metodik kan därefter snabbt läras in vid behov)
Kompetens byggs på höjden Kompetens byggs i sidled
Fokus och koncentration Lätt att distrahera
Objektivt kritisk Gillar allt
Respekt för metodik Pragmatisk med metodik
Finns i nuet Finns i det förflutna, framtiden och nutid
Ser vad något ”är” Spekulerar i vad något kan bli
Uppskattar beständiga arbetsuppgifter Trivs med föränderliga arbetsuppgifter
Tänker i sekvens Tänker parallellt
Passion för formen Passion för principen
”Du vet att du talar med en specialist när du inte förstår något , men det ändå är charmigt” – Edgar Degas ”När jag gjort något, vill jag göra något annat”
– Clifford Stoll

Värt att nämna är även episodikern vilken är en karriärväg som är vanlig bland generation Y. Episodikern påminner om generalisten i avseendet att denne söker ständig förändring. Skillnaden är att episodikern byter helt bransch snarare än bara ta ett steg åt sidan så som generalisten gör. Det kan låta som ett märkligt och osmidigt förhållningssätt till yrkeslivet, men värt att ha i åtanke är att gamla universalgeni som Leonardo Da Vinci eller René Descarte båda är exempel på extrema episodiker. René var tex jurist, astronom, författare, filosof och vetenskapsman i samma person
Vissa anser att generalister är utvecklare och specialister är förvaltare. Jag delar inte den uppfattningen utan ser detta som frikopplat till att vara generalist eller specialist.