Teknisk knockout på traditionell IT

Mitt inträde i yrkeslivet (på 90-talet) minns jag som omtumlande på flera sätt. En av de saker som jag uppskattade var att min arbetsgivare försedde mig med teknik som gjorde mig mer effektiv som yrkesperson än som privatperson. Jag fick en telefon som funkade i två världsdelar, en bärbar dator som kostade ett litet lands BNP, samt en grafitgrå handdator som innehöll mina dokument (och kunde spela Wolfenstein). IT gjorde mig till mer Linus helt enkelt.
När jag sitter som yrkesmänniska idag femton år senare och skriver detta inser jag att någonting måste gått fruktansvärt fel på vägen.

Jag är inte längre stolt över IT-branschen. Låt mig ta några exempel:

Mail
Kontorsslaven påminns varje vecka om att hålla sin totala mailskörd under 200MB. Mobil tillgång till mail via telefon eller läsplatta är ofta förbjudet av säkerhetsskäl. Vanligt förfarande är att kontorsslaven får en digital dosa som kan användas för att nå mail från externa platser.
Privatpersonen har oändligt stor inbox(ex: Gmail), kan nå denna mail närsomhelst via telefon eller läsplatta.

Dokumentlagring
Kontorsslaven kan beställa fillagring på en central filserver. Denna debiteras som en månadskostnad till dennes avdelning. Ledtiden är några veckor och filerna är som regel omöjliga att nå hemifrån (säkerhetspolicy).
Privatpersonen använder en molntjänst (ex: dropbox) som är gratis och omedelbar. Denna tjänst tillåter telefoner, läsplattor, hemdator såväl som arbetsdator att nå samma filer oavsett tid eller geografisk lokation. Filer versionshanteras och säkras på ett sätt som ger en extremt hög tillgänglighet.


Datorn
Kontorsslaven bär en äldre (och tyngre) laptop (ofta en Lenovo med tre minuters batteritid). Denna innehåller säkerhetsmjukvara som stjäler prestanda (ex: hårddiskkryptering). Dessutom startar virusscanningar i tid och otid vilka stryper processorkapaciteten. Enklare operationer (såsom att installera en printer) behövs det IT personal för eftersom användaren inte har administrativa rättigheter
Privatpersonen använder en snabb/lätt dator (ex: mac air) och har fulla rättigheter att installera det som denne behöver. Ofta finns mobilt bredband och Internet nås varsomhelstnärsomhelst

Telefonen
Kontorslaven
har en telefon (av kostnadsbesparingsskäl inte en smartphone)
Privatpersonen har en smartphone. En kommunikationshub som förbinder mail, sociala nätverk, dokument, kalender och kontakter.
 

Samarbete
Kontorsslaven kan skapa brusiga gruppmöten via dyra betala-per-minut-tjänster (ex: Webex). Ofta kräver dessa speciella plugins till webbläsare och använder specifika kommunikationsportar som gör det hela komplicerat för användaren.
Privatpersonen kan köra flerpart gratis (ex: via skype) och dela skrivbord, dokument och applikationer i realtid. Tjänster som Google documents tillåter att människor över hela världen arbetar i samma dokument samtidigt.

Informationstillgång
Kontorsslaven sitter bakom en brandvägg som blockerar det som anses effektivitetshämmande (ex: Facebook, twitter). Det finns företag där Internettillgång inte är obligatoriskt. Nätverken har ofta trångt med bandbredd och därför blir innehåll med strömmande innehåll svårtillgängligt. Speciellt trådlösa företagsnätverk kan dras med riktigt dålig prestanda.
Privatpersonen har fri tillgång till Internet. De sociala medierna (ex: Facebook) är ett arbetsredskap som förbinder dennes kompetensnätverk. Trådlöst nätverk funkar perfekt oavsett var i bostaden man rör sig.

Ovanstående är anledningen till att den teknikintegrerade Generation Y betraktar yrkeslivets IT som en våt (och omodern) filt. Det var Gartner som konstaterade att för dagens arbetskraft handlar inte kompetens om vad den enskilda individen kan, utan det handlar om vad dennes sociala nätverk kan. Att stänga ner sociala medier är därför en absurd tanke ur produktivitetssynpunkt. När det egna hemmet är ett bättre kontor än ens kontor, har någon misslyckats med sin uppgift. Klassiska IT avdelningar försvarar sin konservativa inställning till tekniken med att ”det handlar om säkerhet”. Vi lever i en tid där det blivit ett mantra att allting handlar om säkerhet. Alla företag anser att de är SÄPO när det gäller detta och allt är superhemligt. Vad skulle ske ifall man istället fokuserat på att levera de verktyg och den teknik som medarbetare behöver för att vara produktiva? Hur märkligt är det inte att människor åker hem för att titta på företagets e-learning moduler hemifrån eftersom kontorsnätverket är för långsamt? För människor med drivkrafter och talang är verktygen en hygienfaktor. Även en Zlatan skulle spela dålig fotboll ifall det bara fanns gummistövlar att tillgå. IT-avdelningens självbevarande måste som jag ser det ligga i att lösa följande uppgift: Hur gör vi yrkespersonen lika kraftfull som privatpersonen när det gäller informationsteknik?

Baksidan av den höga självkänslans decennie

Jag satt precis och skakade sönder på ett flygplan över Ängelholm. Genom turbulensen lyckades jag ändå läsa ett antal sidor i en intressant och faktaspäckad bok som heter ”Generation Me”. En av de kapitel som ingår i boken belyser hur barnen på 90-talet uppfostrades på en våg av ”du-är-fantastisk-oavsett-om-du-kommer-sist”-mentalitet. Denna filosofi förespråkade att inte bedöma barn ifrån det de gör utan ifrån den de är. Det är även härifrån som ”jag kan bli vad jag vill om jag bara anstränger mig!”-attityden föddes. Som en konsekvens av denna trend har barn födda på 90-talet generellt sett en extremt hög självkänsla, faktiskt på gränsen till narcissism ibland. I en undersökning svarade exempelvis 32% av Gen Y att de ansåg att ”de borde vara har varit med på den första livbåten ifall de var på Titanic (källa: San Diego university of psychology). Det som jag fastnade för specifikt var en studie där Generation Y fick skatta sina egna förmågor. Det visade sig att 70% av eleverna ansåg att de var bland de 10% som presterade bäst. Intressant eller hur?

En liten followup-notis kring det där med hög självkänsla är att det uppdagats att människor med hög självkänsla inte nödvändigtvis presterar speciellt bra eftersom de gillar sig själva lika mycket vare sig de får framgång eller inte (vilket ger svaga incitament för att anstränga sig). Hög självkänsla kan alltså ha effekten att du släpper taget fortare än de som lägger in en portion av sin självskattning i hur väl de lyckas. Kinesiska ungdomar (märkta av såkallad tigerparenting) har generellt sett en låg uppmätt självkänsla. Däremot presterar de genomsnittligt bättre än västerländska studenter på nästan allt. En av anledningarna tros helt enkelt vara att de försöker hårdare för att ta höjd för en lägre självkänsla. Det finns uppenbarligen flera sätt att förhålla sig till självkänsla och självförtroende. Generationsforskaren Neil Howe driver en teori kring att alla generationer möter en livskris någon gång i livet (Generation X anses ha haft sin kris under de första tjugo åren av sin vistelse på Jorden). Howe påstår att Generation Y möter sin livskris just efter sina första tjugo år, när de kommer ut i ett arbetsliv som inte delar ut medaljer enbart för att man dyker upp.

SOS barnbyar: En julklapp som betyder något?

Hur kul är det egentligen att få ytterliggare ett glöggset, en skärbräda eller en udda konstmugg denna julen med? Som cynisk Generation X medlem är jag inte sen att möta den typen av konsumtion med en stor näve fickljummen apati.
SOS barnbyar har däremot ett erbjudande om att köpa julklappar som verkligen i den riktiga världen har ett värde för människor som lever under förhållanden som vi inte ens förstår (när vi står och funderar kring ifall vi skall köpa en 42- eller 46 tums platttv). Så här skriver de om sitt erbjudande till företag nu i juletid:

Långsiktiga företagsjulklappar från SOS Barnbyar

SOS Barnbyar lanserar i år en rad nya företagsjulklappar som alternativ till termosar, senap och stegräknare. Meningsfulla julklappar som ger förskoleplatser, skolgång, stöd av socialarbetare, starta-eget-bidrag och medicin till utsatta barn och familjer.

Följande julklappar har företagen att välja på www.sos-barnbyar.se

  • Förskoleplatser för tre barn i Moçambiques under ett år à 5 000 kr.
  • Sjukvård för 24 patienter i Benin à 10 000 kr.
  • Starta-eget-bidrag som ger 15 personer försörjning i Centralafrikanska republiken à 20 000 kr.
  • Socialarbetarstöd till 58 utsatta familjer i Ukraina under ett år à 50 000 kr.
  • Mat, husrum och en kärleksfull mamma i barnbyn i Brovary, Ukraina, under ett år à 100 000 kr.
  • Valfri gåva/summa som SOS Barnbyar använder där den bäst behövs.

Ett varumärkes värde blir allt mer beroende av hur företaget uppträder i samhället, oavsett om det gäller småföretag eller jättebolag. Fler konsumenter, aktieägare och medarbetare kräver att företag tar socialt ansvar. Ett hållbart företagande har gått från att vara en guldstjärna i kanten, till att bli en hygienfaktor när såväl kunder som investerare gör sina val.

Julklappsvalen är bara en liten del företagens CSR-arbete, men sänder en tydlig signal om företagets sociala ansvarstagande. De företag som väljer att stödja SOS Barnbyar i jul får därför digitala eller fysiska julkort att skicka till sina medarbetare och kunder, med information om att årets julklapp är en gåva till något av ovanstående ändamål.
Den här typen av julklappar är något som företaget och dess personal och kunder kan känna gemensam stolthet över – året om. Julklapparnas olika inriktningar ger varje företag möjlighet att göra skillnad inom ett område som är kopplat till den egna verksamheten.


På SOS Barnbyars hemsida kan du läsa mer om arbetet med att stödja utsatta familjer runt om i världen. Läs också om David, Joachim och andra barn som har fått hjälp till ett bättre liv, och om socialarbetaren Irina som hjälper kvinnor med drogproblem att ta hand om sig själva och sina barn .

SOS Barnbyar är en politiskt och religiöst obunden organisation som i över 60 år har gett föräldralösa och övergivna barn ett nytt hem och en ny familj. Idag driver organisationen mer än 500 barnbyar i 133 länder men arbetar också allt mer med att stödja utsatta familjer så att barn inte ska bli föräldralösa eller överges på grund av sjukdom, fattigdom eller andra orsaker.

 

Tema talang : två superkrafter från arbetslivet

”The person born with a talent they are meant to use will find their greatest happiness in using it.” 
Johann Wolfgang von Goethe 

Jag har ständigt ett öga öppet för att försöka finna andra människors talanger. Titt som tätt stöter man på individer i arbetslivet som har fantastiska förmågor som i något avseende står ut från mängden. Jag brukar roa mig med att försöka fånga dessa talanger i text (i skrivande stund har jag identifierat 34 stycken). Här är två förmågor som jag stött på de senaste tre månaderna:

Superkraft 1: Routern
En router är en människa vars främsta bidrag är att se till att rätt människor träffas. Routern producerar inte nödvändigtvis en massa dokument och är inte alltid speciellt tongivande i tunga beslut. Istället är denna en tillbakalutad lyhörd ”nätverksexpert” som ser till att rätt människor delar rätt information vid rätt tidpunkt. Routerns kompetens ligger inte så mycket i dennes egna kunskaper som i den samlade kompetensen i sitt nätverk (vilket normalt sett är mycket stort). En fantastisk routeregenskap är att denne har en förmåga att veta vad andra kan, alltså en kännedom om var rätt information finns. Routern vet exakt vem som är skicklig på vad och har därför en förbluffande förmåga att träffsäkert länka samman rätt kompetenser vid olika sammanhang. Efter att ha erfarit hur det fungerar att ha denna person i en projektgrupp kan jag intyga att det är en enorm tillgång. Det är som om diskussioner tas på ett naturligt och balanserat sätt och som om beslut fattas på klara grunder i grupp. Stundtals blir det som att arbetet flyter på av sig själv .


Superkraft 2: Defibrillatorn 
Denna fantastiska förmåga tycker jag ofta återfinns bland försäljare. I sitt normala tillstånd är denna förmåga ofta inbäddad under en ganska avslappnad (läs: lat) fasad. När jag menar ”sitt normala tillstånd” refererar jag till lagom svåra, rutinmässiga eller förvaltande uppgifter. Det är lätt att missta en person med denna förmåga för att vara ointresserad, omotiverad eller rent av bara nonchalant. Det händer dock något med denna person när svårighetsgraden stiger brant på uppgiften. Så fort någon kollega uppgivet suckar att ”loppet är kört” är det precis som att det är just då som defibrillatorn briserar av engagemang. När alla andra släpper taget reser sig denna person raklång, driven av en intensiv kämpaglöd. Om du vill veta vilka du har omkring dig med denna förmåga så dödförklara någonting ”Det här projektet är inte genomförbart” eller ”Det går inte att programmera en så avancerad mjukvara”. Det är som Billy Sunday påstod att det finns fler som misslyckas på grund av brist på syfte, än på brist av talang. För någon med denna förmågan kommer motivation ifrån att väcka något dött till liv. I tidspressade, komplexa och politiskt infekterade projekt kan denna förmåga vara exakt vad som behövs för att nå framgång.

Vad finns det för fler talanger som du stött på där ute eller själv besitter?

Kopplingsschema – Så engagerar du Generation X!

Att jag anser att engagemang är arbetslivets diamant, det tror jag inte undgått någon. Det har blivit allt vanligare att företag att mäter employee engagement varför jag kan dra slutsatsen om att jag inte är den enda som reflekterar över detta.
Det som jag tycker kan vara problematiken är ifall ledningen skapar en engagemangskultur som riktar sig till alla samtidigt och ser alla medarbetare som identiska generiska människor. Det blir lätt en vanilj-effekt och mynnar ofta ut i en rad förbättringar som är lagom bra för lagom många människor (något jag brukar kalla för Per Gessle-effekten). Med utgångspunkt från olika undersökningar kring generationsprofiler har jag dock försökt att justera bilden ytterliggare för att föra in en dimension till. Som ett resultat har jag skapat en aggregerad bild utav vad det förefaller som att olika generationer engageras av. Nedanstående bild är en engagemangsskarta för Generation X (klicka på bilden för att se den i sin helhet).
Nu ryms det uppenbarligen en del förklaringar för att göra denna tydligare. Låt mig utveckla några av de aktiviteter som inryms ovan:

Lean thinking – Relaterar till managmentfilosofin lean production som i sin korthet förespråkar en ständig process av förbättring/effektivisering och för att minimera ”skräp” (vilket exempelvis handlar om effektivisering av tid och resurser). Tillämpar man lean thinking är man hård mot sin egen verksamhet och ifrågasätter alla arbetsmoment kritiskt.

Autonomous worker ideal – Är ett uttryck för en uttalad filosofi hos anställd och chef kring självständighet och flexibilitet. En autonom ledare fördelar ramar och konstanter till den anställde (”detta skall levereras på detta datum i denna form under denna budget”) och sedan finner den anställde själv sin väg dit. Var, när eller hur ett resultat uppnås är oviktigt och det är bara resultatet som räknas.

Coaching leadership –  Behöver nog inte beskrivas närmare. Coaching möjliggör ett självständigt ledarskap som ligger i linje med den generation som fostrade sig själva.

Short reoccurring status meetings – Denna filosofi ligger perfekt i linje med generation X som avskyr långa möten och ineffektiva sittningar. Face-time är inte nödvändigtvis något positivt för generation X och därför kan det bli uppskattat med veckomöten som aldrig är längre än 15 minuter, men där det istället finns en tillgänglighet som gör att möten kan sättas samman på ögonblicksbasis för att behandla något kritiskt.

Skulle denna motivationskarta fungera även för dig?

Releasefest 9 december i Malmö – Välkommen!

Välkommen på releasefest av min bok ”Generationsanpassat ledarskap – Från Pearl Harbor till Pearl Jam” fredagen 9 december kl 15. Det finns ett antal platser till evenemanget som arrangeras kostnadsfritt av mina vänner på fabulösa kommunikationsbyrån Concept Factory här i Malmö.
(däremot kan du även köpa boken samtidigt på plats till det kraftigt rabatterade priset 100sek)
Vi börjar kl 15.00 med mingel och förfriskningar och sedan drar vi igång 15.30 då jag kommer inleda genom att föreläsa i 60 minuter kring det Generationsbegrepp som min bok handlar. Ifall du vill närvara anmäler du ditt intresse till  annakatarina.skogh@tcf.se .
Jag hoppas att vi ses där!
inbjudan i pdf format finner du här: Inbjudan_LinusJonkman (1)